18 månader mellan barnen för lite?

Jag håller inte med HereAndNow. Jag har en 7,5 år yngre bror. Då jag läste gymnasiet på annan ort och bara var hemma på helgerna, så slutade min relation med min bror när han var 12 år, så det är så min grundminnesbild ser ut, även om det gått över 15 år. Idag har vi nästan ingen kontakt mer än de flesta jular en halv dag samt mina barns dop och ibland deras födelsedagar. Vi ses kanske med 3/4 år emellan. Detta tror jag dels grundas i vår åldersskillnad att vi inte växte upp ihop och fick en riktig relation mer än några få år, innan jag blev vuxen och började på högskolan och skaffade ett eget liv.

Jag tror mina barn med 2,5 år emellan kommer ha en bättre syskonrelation även om de i dagsläget gillar varandra, men storasyster mest tar saker ur ettåriga lillasysters händer. Så småningom kommer de nog kunna leka och ha kul ihop som grundlägger en framtida relation om de utvecklas med någorlunda lika värderingar. Min bror och jag har ju bara samma föräldrar ihop, vilket väl kommer ena oss om någon av dem går bort, men kanske inte annars.

I HereAndNows fall verkar ju ensamtiden med föräldrarna vara det enda viktiga, men jag ser ju familjegemenskapen som mer värd och för andra barnet blir ju inte uppmärksamheten likvärdig om man inte väljer att skaffa barn med 17-18 års skillnad, men då faller ju syskongemenskapen fullständigt.

Hade jag inte värdesatt mitt sociala behov av att arbeta mellan barnen kunde jag kanske haft 1,5-2 år emellan. Nu föredrar jag lite längre så första barnet blir mer självständigt och t ex klarar trapporna själv, då vi bor på andra våningen. Att bära två barn känns inte så lockande.

Penida. I sista inlägget är vi nog överens. Jag tror inte en anknytning förstörs bara för att ett syskon kommer, däremot förändras delar av situationen. Jag ser syskon som en gåva att växa och lära sig både leka och kompromissa med. Att ett barn får sina föräldrars fulla uppmärksamhet jämt tror jag inte heller är av godo.

Det jag försökte påtala är att egentid med föräldrarna är inte allt som är värdefullt.

Delar av anknytningsteorin är nog inte heller helt korrekt även om den är svår att motbevisa där den brister.

Som ts skrev skulle ju alla tvillingar och trillingar få en otillräcklig och otrygg anknytning om teorin stämmer son hon skrev innan. Frågan är hur den trygga-otrygga anknytningen utvärderas.