Inlägg från: Utlandssvensk |Visa alla inlägg
  • Utlandssvensk

    18 månader mellan barnen för lite?

    Hej,

    Är det någon som har något positivt och uppmuntrande att dela med sig av vad det gäller syskon födda med ca 18 månaders mellanrum? Eller en liknande âldersskillnad.

    Jag har en sådan fin och nära relation till min förstfödda son och jag hoppas att den inte kommer bli lidande av att en till bebis kommer till världen (och jag vill ha en lika fin relation till bebis nummer tvâ sâklart). Jag kan inte tro att all fantastisk tid vi tillbringar tillsammans helt plötsligt skulle kastas ut genom fönstret och mitt barn skulle fâ en dålig anknytning när nästa bebis kommer. Viss information man kan läsa pâ Internet verkar insinuera det. Att bâda barnen inte skulle fâ tillräckligt mycket uppmärksamhet för att fâ en god anknytning. Vad händer dâ med tvillingar i sâ fall, dâ skulle de alltid ha en dålig anknytning alltså?

  • Svar på tråden 18 månader mellan barnen för lite?
  • Utlandssvensk
    Penida skrev 2014-06-24 00:26:21 följande:

    Har 18 månader mellan våra barn och inga negativa erfarenheter men då har också pappan varit väldigt närvarande från början med andra barnet. Är du ensamstående eller finns där en annan förälder?


    En annan förälder finns lyckligtvis!
  • Utlandssvensk
    Flickan och kråkan skrev 2014-06-24 00:48:10 följande:

    Jag har tre barn. Det är 16 månader mellan de första två och sedan 4 respektive 5,5 år till trean. Rent anknytningsmässigt upplever jag inte minsta skillnad. Däremot tycker jag personligen utifrån de barn vi har i alla fall att det för mig som förälder har varit lättare med ett par år emellan. Men det är ju inte riktigt samma sak

    Jag kan garantera dig att den fina relation du har med ditt barn nu INTE kommer att kastas ut genom fönstret för att han får en bror eller syster . Det viktigaste är väl att man låter den äldsta vara just så liten som han/hon är och inte börjar kräva en massa märkligheter bara för att han/hon blivit storasyskon. En 1,5-åring är väldigt liten .


    Tack! Jag kom faktiskt ihåg att du sagt vid ett annat tillfälle att du väntat ett nytt barn när bebisen var 8 månader :) 

    Ja, jag hâller med om att 1,5 är väldigt litet, han måste helt enkelt fâ fortsätta vara mammas lilla bebis han också... Tvâ bebisar.
  • Utlandssvensk
    HereAndNow skrev 2014-06-24 10:03:01 följande:

    Min personliga åsikt är att man bör ha minst tre år mellan barnen - _minst_.

    Helst dock fem år, eller mer.

    Mellan fem och tio år emellan är, enligt mig, det mest optimala. Det är bra för barn att få vara ensambarn och att ha båda sina föräldrar för sig själv och slippa konkurrera om uppmärksamheten.

    En del säger att ensambarn aldrig lär sig att dela med sig - det är så långt ifrån sanningen man bara kan komma. Ensambarn vistas, liksom syskon (och "alla" andra också för den delen) mesta av sin vakna tid utanför hemmet.

    Vad ensambarn däremot får, son syskon inte får, är en konkurransfri hemmaplan - att slippa konkurrerar om föräldrarnas uppmärksamhet och kärlek.

    Mellan mig och min bror skiljer det tio år. Det har varit positivt på SÅ många punkter, exempelvis:

    * Mina föräldrar hade all tid och alla pengar för mig.

    * Mina föräldrar slet aldrig ut sig (att ha ett barn ÄR enklare).

    * Jag hann bli så pass gammal att jag helt och fullt förstod vad ett syskon var, hela innebörden och allting.

    * Jag var så pass gammal att jag fick vara med och hjälpa till med allt. Jag fick även ta min bror på kortare promenader i vagnen, själv. - Jag var så väldigt mycket mer delaktig än vad jag nånsin hade kunnat vara om jag varit yngre.

    * När jag var tonåring så började jag, liksom de flesta tonåringar, prioritera kompisar istället. Detta gav ju mina föräldrar ett ypperligt tillfälle att ge mer av sin tid till min bror (som under mina tonår var mellan 3-9 år).

    Jag och min bror hade en väldigt bra relation som barn och nu, som vuxna, umgås vi minst en gång i veckan med våra respektive familjer.

    Givetvis kan det bli en lika bra utgång för syskon där det skiljer förre år emellan också. Dock tycker jag att man oftare hör om gammalt groll, rivaliteter och osämja hos jämnåriga syskon.

    Många vittnar om att de avskytt varann från första stund och att relationen dem emellan bara blivit värre ju äldre de har blivit - och i vuxen ålder umgås de inte alls (utom på högtider och annat). - Nu blir det ju absolut inte så för alla, men uppenbarligen för väldigt, väldigt många.


    Jag respekterar din åsikt men det där skiljer nog ât väldigt familjer emellan. Med ett syskon har jag 6 ârs mellanrum och vi har aldrig stâtt varandra nära. Hon verkar alltid ha känt agg mot mig för att jag kom och tog bort hennes ensambarnsstatus. Med min yngre syster som är väldigt nära i ålder har vi alltid haft en närmare relation även om vi naturligtvis kivades mer också när vi var små.
  • Utlandssvensk
    Scruffy skrev 2014-06-24 11:22:03 följande:

    Har skrivit i massor av liknande trådar under åren.
    Jag har 16 månader mellan mina och både jag och min man tycker att det är perfekt.
    Självklart har min älsta dotter inte fått lika mycket egentid med oss föräldrar som hon skulle ha fått om lillebror hade kommit 1 eller 2 år senare. 
    Jag tror inte att hon har lidit av det. 

    När jag ammade sonen kröp hon upp i soffan bredvid mig och vi kunde titta i en bok samtidigt. När han låg i babygymmet så var vi båda bredvid på golvet och spelade och lekte, så vi har hela tiden sett till att dem har varit nära varandra från  början.
    Hon fyller 9 i sommar och sonen är nu 7.5 år. 
    Dem har under alla år haft jätte roligt ihop och står varandra riktigt nära. 

    Det fanns en period när sonen var drygt 2 och hon lite mer än 3 då både sprang iväg och skulle klättra överallt, som var jobbig. Jag vakade lite mer över sonen då han var minst. 

    Idag gör vi så mycket roliogt tillsammans. Vi kan göra cykelutflykter och andra utflykter lätt. Vi åker och simmar tillsammans. 

    Skulle jag göra om det så skulle jag satsa på ca 15-16 månader igen.


    Lâter bra! När jag var liten värdesatte jag väldigt mycket att ha ett syskon i nära ålder att leka med, det minns jag tydligt. Relationen till min stora storasyster var däremot i stort sett: du fâr inte vara med för du är för liten.
  • Utlandssvensk
    Penida skrev 2014-06-24 21:54:05 följande:

    Ditt nick tyder på att du inte bor här, var bor du? Det är givetvis svårare i andra länder där män (pappor) inte har så stor rätt.


    I Frankrike
  • Utlandssvensk
    Penida skrev 2014-06-24 22:42:37 följande:
    Alright, då står du ganska ensam gissar jag? Fransmän uppmuntrar väl inte pappor att vara hemma eller är jag ute och cyklar? När pappan är hemma ska han ta lika stort ansvar som dig så du får tid för dig själv och barnet får en chans att knyta an till honom. Om du inte redan har skaffat ett bärverktyg  till bebisen är det ett tips. Bebisen är nära, du har händerna fria för att göra allt annat, laga mat eller leka med syskonet t.ex. Vi hade syskonvagn vilket jag kan rekommendera om ditt äldsta barn gillar vagn och bebisen inte har något emot det. Trevligt på långa promenader tyckte vi. Andra bär båda barnen istället. Alla är vi olika.
    I Frankrike finns bara möjligheten att ta ut 11 dagar i "pappaledighet" vid barnets födsel för pappor som är anställda. Fast nyss har regeringen genomfört en reform som uppmuntrar pappor att ta ut en annan slags ledighet längre fram som heter "utbildning av barn-ledighet". Men denna är tyvärr väldigt dåligt betald - 570 euros i månaden i upp till 6 mânader. Det är nästan alltid mammor som tar ut denna slags ledighet precis efter "mammaledigheten" (som den bara är ett par månader, de flesta bebisar börjar pâ dagis vid 4 månaders ålder). Pappor ska alltså nu uppmuntras till att ta ut "utbildning av barn-ledighet" och det genom att familjer bara ges rätt till en kortare ledighet i de fall som det är kvinnan och inte mannen som stannar hemma. Inte jätterättvist det heller kanske. Och ofta tjänar ju som bekant mannen mer sâ att han stannar hemma och fâr betalt bara 570 euros i månaden är nog svârt för mânga familjer. 

    I vârt fall är det annorlunda, min man är inte anställd utan arbetar frilansande skulle man kunna säga sâ vi kan styra vâr tid pâ ett annat sätt. Under de senaste tvâ månaderna har han tillbringat rätt mycket tid ensam med vâr son dâ jag varit tvungen gâ hemifrån pâ en del saker.

    Det där med att bära har jag börjat fundera över. Vi har en Manduca som vi använder jättemycket, min son älskar den. Vagnen är kul en liten stund, sedan tröttnar han. Nu är det ju ett tag kvar tills nästa bebis kommer sâ allt detta kan ju ändras till dess, vem vet. Men att bära bâda verkar lite jobbigt. Just nu tänker jag att det fâr väl bli antingen bärsjal till nya bebisen och vagn till den större eller sâ en syskonvagn. Har du något tips pâ märke av syskonvagn?
Svar på tråden 18 månader mellan barnen för lite?