Min man drunknade

Beklagar sorgen..

Förstår delvis hur du känner, min pappa omkom i en bilolycka för ca två månader sen.. Han var mååånga mil från oss då, och det tog lång tid innan vi fick "hem" honom och kunde fixa med begravningen. Du måste låta dina barn sörja på sina sätt.. Och framför allt måste du låga dej själv vara svag och ledsen.

Och när dom väl hittar honom så kommer det kännas "bra" mitt i allt det negativa.. För då vet du iaf att han inte ligger på botten nånstans, utan du kan begrava honom och få en plats att gå till!

Styrkekramar

Min pappa har varit min bästa vän i hela mitt liv. Hur fan kan du komma och säga att det inte går att jämföra. Vi har båda förlorat en extremt viktig person i våra liv på ett fruktansvärt sätt och alldeles för tidigt. Jag har också fått vänta på att få "hem" han, planerat en begravning, och allt som harmed det och göra samtidigt som jag har försökt ta hand om resten av min familj.

Jag skrev inte här för att jämföra händelserna, utan för att ge henne en smula stöd. Och jag tänker inte diskutera med dej i denna tråd heller. Men din kommentar om min pappa var jävulst respektlös och jag vill inte ha din falska " värme"

Finns en jättebra bok om döden som heter "adjö mr muffin" tror jag.. En barnbok.!