Nyförlösta = diviga narcissister

Där kan jag hålla med dig. Alltså begränsningen av folk som kommer på besök måste ju ha sitt slut oxå. Man kan ju inte isolera barnet i flera månader.

2-3 veckor ok. Men sen bör man som mamma ha återhämtat sig från förlossningen någolunda, och barnet bör oxå få vänja sig med folk.

Och om barnet inte klarar av att någon annan håller i det, och är så extremt känsligt för andra människor. Då får man nog om mamma inse att man hönsat fram den situationen.

Jag har inte läst ett enda inlägg där någon skriver att "alla" ska få hålla barnet, inte ens far och morföräldrarna. Att träffa barnet har det skrivits om.

Att begränsa betyder inte att isolera. Tror inte att ni tycker det är okej om era barn storgråter när de är hos andra? Klart vår lilla får bli hållen av andra, och klart vi träffar folk. Men vi BEGRÄNSAR det. Inte isolerar oss. Hittills denna vecka tex har vår lilla träffat släkt och vänner 3 av 6 dagar. Men vi låter inte alla hålla, och inte heller att flera olika håller vid samma tillfälle. Och vi går undan om det blir för stökigt. Åker hem tidigare då det behövs. Åker inte alls om vi upplevt att det varit för mycket runt om och barnet reagerar negativt. Vi bryr oss mer om vårt barns behov än om vad andra släktingar vill och tycker.

I början försökte vi "träna" bort det, men det gick inte utan blev bara värre egentligen. Jag tror att man kan rubba barns trygghet om man ska "vänja dem" vid att va bland folk, liv och rörelse mer än de klarar av i en viss ålder och med sin personlighet.

Sen vill jag ställa en motfråga till dig ts. Det har inte slagit dig att barn är olika?

Alla barn eller människor över huvudtaget går inte att stöpa i samma form.

Nu skrev jag ju inte att man skulle låta alla hålla i barnet. Barn kommer ju ha sina "blyga perioder" oxå, och då kan man ju inte tvinga på fysisk närhet med okända som gör dom livrädda. Men man kan inte heller hålla dom ifrån folk..det gör bara saken värre. och där håller jag med dig. Man får ge barnen tillfällen där det finns folk, och låta dom ta steget när dom vill och är redo. Men isolering pga överkänsligt barn eller blyghet är nu inte att förespråka.

Min kommentar var snarast en motkommentar till en mamma som skrev att henne son är så känslig och typ..halvrädd för andra människor vid 1 års åldern. Och att hon anser att hon borde begränsat umgänget med andra under året som gått ännu mer än hon gjort, pga sonens överkänslighet.

Och angående ordet vänja..tja, beror väl på vad man talar om det. Visa saker i livet ska man inte behöva vänjas med. Men det finns även otroligt mycket saker i livet som man kommer måsta vänja sig med..människor är en av dom sakerna.

Jag satt tidigare idag på ett fik, bredvid satt ett gäng lattemammor. Den ena beklagar sig över att släkt och svärföräldrar vill besöka dem och träffa bebisen, men hon hade sagt nej. Hon ville inte riskera att barnet skulle smittas av något men främst ville hon inte ha massa människor runt bebisen. Dom andra mammorna höll med i hennes beslut.

Vilka nötter, hon har tagit bebisen till ett fik med främlingar, är det bara jag som tycker hon resonerar som en nöt?