Hans död plågar mig!

Sörjer fortfarande mitt livs stora kärlek... Vi var aldrig tillsammans men vi var verkligen ämnade för varandra. Det är 9 år sedan han dog och jag tänker fortfarande på honom och drömmer ofta om honom. Brukar titta upp mot stjärnorna och prata med honom.

Jag är fortfarande arg på mig själv att vi inte tog steget och levde tillsammans då hade han fortfarande varit i liv. Men jag var ju gift...

Alla runt om oss förstod aldrig varför jag och Ron inte var ett par... Jag älskade honom men vi gjorde aldrig något och det ångrar jag än idag...

Sommaren 2005 åkte han till North Carolina för att jobba. Där träffade han en tjej och dom var lyckliga tillsammans, vi pratade fortfarande med varandra och jag önskade att han skulle komma tillbaka efter sommaren.

Den 4e juli 2005 fick jag samtalet att Ron och hans flickvän hade kolliderat i en fallskärms olycka. Båda dog...

Ett tag senare fick vi vänner komma hem till Rons föräldrar, dom hade fått askan, jag satt i hans rum med askan i famnen, det var fruktansvärt, min älskade Ron, mitt allt, min livsglädje och min glädjespridare låg där i lådan och allt som var kvar var askan... en liten del av mig dog med honom.

Vi fick askan och hans föräldrar gjorde ett tandemhopp och oss närmaste vänner gjorde ett sista hopp med honom och släppte hans aska.

Jag kan säga att för min del har tiden inte läkt några sår. Som jag sa jag saknar honom något så fruktansvärt. Mitt liv var med honom...

????