släkting kom till bröllopet i vit långklänning...?!

Det är helt botten!!! Är hon lite begåvningshandikappad? Eller lever helt isolerat, så att hon aldrig blir bjuden på tillställningar? Eller handlade det om något slags barnsligt trots mot konventionerna (som ju gick ut över DIG i så fall...)?

Kan din man fråga henne vad som låg bakom, så att du får detta ur världen..?

Jag förstår dig faktiskt. Det måste ha känts som ett dåligt omen..? De där som olycksbådande svarta korpar, liksom..?

Fast jag kan tycka att det skapar en osäkerhet, om det inte står någon klädkod. För det är inte roligt att komma sämst klädd - men det är ännu värre att komma finast klädd, och känna sig tillgjord och löjlig i aftonklänning mitt ibland alla jeans och jeanskjolar. Klädkoden garanterar att man inte gör bort sig, om man bara håller sig inom dess ramar.

Dessutom (och detta är min egen erfarenhet): det hjälper inte att man känner brudparet. För när det gäller just ett bröllop, så är det ofta föräldrarna som har ett stort inflytande över planeringen, och det kommer även att komma äldre släktingar och vänner till familjen. Kommer man dit i den klädsel som brukar gälla när bruden har fester annars, så kan man finna att man står där som en katt bland hermelinerna i sina enkla bomullskläder, eller ännu värre skrikiga och utmanande kläder - när alla andra plötsligt är stiliga och propra...

Det sa jag väl inte? Jag menar att det blir pinsamt för EN SJÄLV att vara annorlunda klädd än alla andra gäster. Man känner sig uttittad och awkward.

De har hänt mig en gång när jag skulle gå på en stor firmafest (silverjubileum) i Blå Hallen i Stadshuset. Jag var mycket ung och hade aldrig varit bjuden på någon fest i Blå Hallen eller motsvarande förut. Så jag gick till NK och visade upp inbjudningskortet och bad om råd. Expediten sa att om det inte stod någon klädkod så betydde det högtidsdräkt, det vill säga långklänning i skimrande tyg - t.ex. siden - bara axlar och uppsatt hår med en tiara eller liknande i. Hon sa också att detta var självklart eftersom festen skulle vara i Blå Hallen och även innefatta dans efter middagen.

Så jag la ut en liten förmögenhet (för mig DÅ) på en aftonklänning och en tiara, och jag gick även till en frisör och fick håruppsättningen gjord.

Döm om min FASA när jag anlände till festen, och jag var den enda som var så uppklädd! De andra damerna hade typ knäkort kjol eller klänning i bomull eller annat matt tyg, vissa hade till och med sina vanliga jeans och t-shirts, och ingen annan hade tiara eller ens en håruppsättning!

Det här var ett av mitt livs mest förödmjukande ögonblick, och jag har aldrig, aldrig gjort det misstaget igen. I många år la jag festklänningen i en väska på pakethållaren och CYKLADE till alla fester i jeans och tröja. Sedan gick jag in och kollade om de andra verkligen hade aftonklänning (whatever) innan jag bytte om på toaletten och satte upp håret själv. Jag kunde skylla ju skylla på att jag hade cyklat dit i så fall - ingen kunde begära att jag skulle cykla i hellång sidenklänning...

Fast jo, jag tror att precis ALLA skulle ha tyckt att det var fruktansvärt pinsamt - den scenen jag beskrev, när jag anlände till firmafesten utspökad som om det vore Nobelfesten...

Dessutom har jag hört senare, att kommer man så där överklädd så tänker folk ofta att det beror på att man inte blir bjuden på så många fester. Att det blir så stort och märkvärdigt för en att få gå på en fest - även om det bara är en firmafest som alla anställda får gå på - att man måste klä upp sig i full gala, typ... DET gör det ännu mer förödmjukande...

Det är väl klart att en klänning kan stjäla uppmärksamhet..? Förresten gäller detta inte bara vita klänningar. Det är onödigt överhuvudtaget för de kvinnliga gästerna att medvetet göra sig så vackra och tjusiga, att de stjäl uppmärksamheten från bruden. Och särskilt då såklart om denna är mindre vacker i sig själv. Man kan låta henne ha den dagen i livet tycker jag - man har ju alla andra dagar på sig att glänsa, om man vill det...

Ja, det borde vara självklart. Man har ju också möjligheten att tacka nej, om man inte kan eller vill följa klädkoden. Jag har tackat nej till några bröllop där det har varit både klädkod och färgkrav - och jag helt enkelt inte haft råd att gå ut och köpa en aftonklänning i t.ex. mossgrönt. Men då tackar jag ju nej som sagt - jag går inte dit i en klargul klänning och förstör hela upplägget, som bruden kanske drömt om och planerat i minsta detalj i flera år..!

Nä, jag tror att nästan alla unga kvinnor har en dröm om att vara balens drottning eller prinsessa för en dag, faktiskt. Innerst inne. Det är helt naturligt - inget man behöver gå i terapi för. Sedan blir man äldre, skönheten bleknar och man kan förhoppningsvis stå tillbaka för de nya, unga skönheterna och tänka: "I have had my day".

Det där lät faktiskt som om hon gjorde det av ren elakhet emot dig personligen.

Nej, den vita färgen är oskuldens och renhetens färg i Sverige och många andra europeiska länder. Det är ju därför en kvinna som gifter om sig inte ska ha vit brudklänning.

Men det stämmer att bondbrudar och fattiga kvinnor gifte sig i svart - de ägde ju oftast bara en festklänning, och då var det mest praktiskt med en svart. Men i stället hade de massa guldkedjor och blomstergirlander runt halsen (som de fick låna av kyrkan) och även den enorma brudkronan då.

Kronan är också en oskuldssymbol, ja. När Prinsessan Kristina (tror jag att det var - någon av kungens systrar i alla fall) gifte sig i tiara i stället för brudkrona, så blev det väldigt mycket undran och  skvaller!

Kan du förklara varför regeln finns då (jo den finns ännu) att en skild kvinna inte ska gifta om sig i vit brudklänning..?

Jo, det blir inte lika högtidligt och festligt, när folk kommer i sina vanliga kläder. Kläderna gör mycket för hela stämningen!

Men HUA! Undrar förresten om någon binder en myrtenkrona idag..?

För att den moderna konvenansen säger, att man får bära brudklänning första gången man gifter sig, vare sig man är oskuld eller inte.

Dock tycker jag personligen att det ser illa ut om bruden har barn, och I SYNNERHET om hon har dem sedan förr - före brudgummen alltså... Som Mette-Marit. Då kan man vara lite diskret...

Nä, men man kan ju gifta sig diskret. I alla fall utan de typiska jungfrubrudattributen.

Jag har också varit sambo en tid, men jag valde just därför att inte gifta mig i vitt. Jag hade en midnattsblå aftonklänning i stället (kyrkbröllop) och en tiara (samma som jag gjorde bort mig på firmafesten med några år tidigare, haha).

FINT i så fall!

Nej vet du vad, det stämmer absolut inte. Majoriteten av kvinnor som gifter om sig gör det borgerligt och väldigt nedtonat. Antingen det eller "alternativt" - det vill säga att man slår på stort, men gör något kul av att INTE följa traditionerna från det första bröllopet.

Om du hade svart kofta blev det ju begravningsklädsel i stället... Man blandar ofta svart och vitt på begravningar nuförtiden, för att lätta upp litet, i stället för att ha helsvart som förr i tiden. Men men - inget att göra åt det nu!

Jag utgår från MIN erfarenhet, och när det gällt i min vänkrets och släkt så har det varit så i alla fall. De flesta som gifter om sig har inte haft någon fest heller, utan antingen gift sig utomlands, borgerligt med endast två vittnen, på Arlanda eller typ serverat lite kaffe och hembakt tårta hemma i trädgården efteråt, till de allra närmaste.

Det är ett väldigt stort etikettsbrott att gifta om sig i vit brudklänning. Möjligen kan man ha en feminin, knäkort dräkt (alltså inte en power suit utan mjukare) i gulvitt, smutsvitt etc. - för att bli lite "brudigare". Men inte en BRUDKLÄNNING - stort no no!

Fast egentligen spelar det ingen roll hur många som gör det. Det är lika fel ändå, etikettsmässigt. Den enda jag vet är Pamela Anderson - hon hade till och med full brudutstyrsel vid sitt FJÄRDE bröllop - när hon var i 40-årsåldern...