Var tog "vår" semester vägen?

Vi, jag och maken som båda är vuxna, spenderar gärna vår semester tillsammans med våra föräldrar. Vi umgås överlag väldigt gärna med våra föräldrar. Och våra syskon. Även mor- och farföräldrar.

TS, har din sambo tänkt spendera en vecka med sitt vuxna barn samt att ni ska åka dit tillsammans under era två gemensamma semesterveckor? Hur länge hade han tänkt att ni isåfall skulle spendera hos sitt vuxna barn?

Och om han nu vill att spenderar någon dag tillsammans med hans vuxna barn, är det hela världen? Han kanske kan korta ner sin resa som skulle vara en vecka då? Även om du jobbar, så hinner ni kanske ändå göra något på kvällen. 

Jag tycker egentligen inte det är så konstigt att han vill att ni ska umgås allihop litegrann. Ni spenderar ju en vecka med dina två tonåriga barn tillsammans, som en familj. Han vill kanske att ni ska göra detsamma med hans tidigare barn?

Uppenbarligen! Tydligen kan man inte ha något i utbyte av, eller gemensamt med, sin familj i vuxen åldern... Nej, inget nöje alls i det. Det hade vi totalt missat.

Ens barn slutar ju inte vara ens barn och familj bara för att dom blir vuxna och flyttar hemifrån dock. Även om man kan välja på ett helt annat sätt hur och när man umgås och träffas då. Och är det så att du och hans dotter har en lite ansträngd relation, så kanske det är just tid tillsammans ni behöver? Nu menar jag inte att ni absolut måste bli goda vänner, men att kunna spendera en dag i varandras sällskap tycker jag faktiskt att ni båda bör kunna bjuda på. Ni är båda två din sambos familj. 

Men som sagt, vad säger han om det hela? Varför vill att han att ni ska åka dit gemensamt? 

Och oavsett om det blir någon vecka till familjen (och där ingår ju hans dotter också, i familjen), så har det ju ingen betydelse över hur pass mycket tid, eller när, ni/han väljer att umgås med hans dotter egentligen.

Nåja, vi alla ha åsikter, tycka och tänka kring detta. I slutändan så är det ju bara ni som vet hur allt ligger till, vad som ligger bakom och hur det blir bäst för er att göra. Prata, prata, prata med varandra. Och ibland kan man ju inte alltid få precis som man vill och behöver kompromissa lite. Från alla håll.