Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Ja jag tycker jag gör precis som flera av er skriver men det hjälper inte, hon blir extremt otrevlig, spottar och fräser och stampar och ser jättearg ut och det sitter i väldigt länge. Hon kan verkligen inte ta ett nej på det här området (går bättre med andra saker som man kan förklara mer konkret än "det är inte nyttigt för kroppen, typ").

Ja det är ju så vi gör men det har inte direkt gått över efter några gånger...

Problemet är ju att då och då får hon ju sånt, oftare på vårt initiativ än när hon ber om det dock (dvs vi erbjuder barnen en isglass tex för att det känns som en bra idé just då), vilket ju gör att hon inte kan hantera att hon fick det på tisdagen men inte på onsdagen då. Och två dagar i rad vill vi ju sällan ge glass, då blir det krav dagen därpå också. Dvs allt blir snabbt en vana i hennes ögon.

Jag säger som det är, det är jättegott med glass men äter man det för ofta så får man dåliga tänder med hål i och så blir man tjock och det är inte bra för hälsan för allt blir mycket jobbigare då.

Barnen (mina bonusar,inte bio) fattar det hyfsat då både deras mamma och pappa varit kraftigt överviktiga tidigare.

Ja, och det finns forskning som visar att barn som växer upp med föräldrar som pratar väldigt mycket om mat i negativa termer oftare utvecklar en ätstörning.

Fast vi ger erbjuder alltså glass spontant, dvs utan att hon ens bett om det. Och det måste vi ju kunna göra?

Sant men det finns. Jag tror personligen inte alls på att göra för stor grej kring mat men givetvis måste man sätta gränser som förälder men man behöver kanske inte dra in övervikt och sjukdomar osv. Det ger bara barnet dåligt samvete utan orsak.

TS verkar ha varit konsekvent och hon har inte gett barnet det det ber om? Ibland måste man tänka längre än sig själv och sina egna barn.

De tjatar för att de vet att det funkar...