Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Penida

Äldre 2 Jul 22:32
179 svar

Citera Återställ Anmäl

Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Alexi: Är det på grund av era föräldrar som ni är överviktiga idag? Om ni erbjuder balanserad kost och barnen får nåt gott ibland och rör på sig så gör ni inga fel. Jag kan tänka mig att din rädsla däremot skulle komma att påverka dem negativt och det säger jag i all välmening. Det är jättebra att du inte vill att dina barn ska bli överviktiga men dela inte för mycket med dem eller var strikt och fokusera för mycket på vad de äter. Erbjud bra mat och låt det var upp till dem. Fokuserar man för mycket på det är chansen stor att det får motsatt effekt.

Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 2 Jul 23:07
#62

Citera Återställ Anmäl

Alexi skrev 2014-07-02 22:45:28 följande:
Ja och nej. Min pappa har varit matglad och därmed överviktig i hela mitt liv. Min mamma har en betydligt mer balanserad vikt för det mesta. Jag har alltid haft ett väldigt stört ätbeteende, redan i skolåldern, vilket inte mina syskon har så det är nog inte så enkelt att jag kan skylla det på mina föräldrar. Är uppvuxen med bra, hemlagad husmanskost och begränsat med onyttigheter. Men har varit överviktig sen tonåren trots den eviga kampen att bli smalare. Men beteendena finns ju kvar där och jag saknar rätt mycket koll på vad som är normalt ätande och inte, vad som är ok i sötsaksväg osv. Så jag gissar mig fram, typ.

Jag har aldrig nämnt ordet vikt i negativ bemärkelse till dem och vi pratar enbart om mat som bensin för kroppen för ork och hälsa och växande. Och sötsaker som just brist på bensin.
Jag har sett att du har diskuterat just detta i många trådar och det var därför jag tog upp det. Ibland för man över saker som man själv har problem med, känner starkt för och som man inte vill att barnen ska drabbas av omedvetet genom sitt eget handlade, förstår du vad jag menar?
Ofta har övervikt andra orsaker än dålig kost hemifrån och brist på fysisk aktivitet. Somatiska orsaker och mentalt mående kan spela in. Jag är väldigt dåligt påläst när det gäller fysiska orsaker men min pappa var överviktig men är idag vid normalvikt, där var det sköldkörteln som spökade. När det gäller det mentala kan övervikt förklaras som mycket annat, det är en tröst att äta för att fylla ett annat behov som inte är tillfredsställt.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 2 Jul 23:15
#63

Citera Återställ Anmäl

Hallonbåt02 skrev 2014-07-02 22:57:28 följande:
OT :Jag tycker det låter helt galet att dra in övervikt eller vikt överhuvudtaget till barn.
Min ena dotter kom hem för x antal år sedan och talade om vikt och mat. Tyvärr så hade hon fått höra det genom personal som hade pratat om det och i sin tur så ville inte hon och hennes kompisar inte äta mer för då blir man tjock :s, men jag fick bukt på det genom att ha en dialog med henne om det, förskoletanten fick höra ett och annat om pedagogik
Om ett barn är åt det överviktiga hållet bör man snarare uppmuntra det att vara mer fysiskt aktiv (delta själv!) och erbjuda bättre mat hemma som inte är lika fet. Jag håller med dig, jag tycker inte man ska diskutera vikt med barn.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 18:54
#105

Citera Återställ Anmäl

Natulcien skrev 2014-07-03 13:40:52 följande:
Nej, jag säger aldrig bara 'nej', så att säga, utan ger alltid en förklaring. Men förklaringen kan ju vara av odiskutabel sort, s.a.s. Man behöver inte ens använda ordet 'nej'.
D.v.s. "Vi ska inte köpa glass idag för du har redan ätit tillräckligt den här veckan." , "Glassen är slut." "Jag vill inte att du äter godis före middagen." "Det räcker med två kakor, för det ska räcka till alla." Eller vad det nu kan vara för argument du har..?
Upplever ni samma typ av utbrott som TS då? När vi har haft utbrott av det slaget (ovanligt här och handlar inte om godsaker men jag kan relatera) funkar det verkligen inte att prata med barnet, ge förklaringar. Det når inte fram då. Det som fungerar bäst är att vara kort i sitt svar och sedan vänta ut utbrottet, sedan kan vi prata om det. Jag tycker dock det är jättebra när det fungerar även om jag tycker nej duger utmärkt som svar på en ja och nej fråga när det gäller det TS beskriver och ett äldre barn som faktiskt förstår vad det innebär utan vidare förklaring som det inte ens bett om.

Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 19:25
#108

Citera Återställ Anmäl

Natulcien skrev 2014-07-03 19:17:41 följande:
Nej, det är inte ofta vår son får utbrott av den här typen av situationer.
Vi var t.ex. och handlade idag och han kom springande med ett paket Ballerina-kex, och sa "Det här vill jag köpa!". Och jag sa: "Nej, vi ska inte köpa några kakor idag. Vi har hemma." Han blev lite sur och lommade sakta tillbaka med paketet. Men det är helt okej. Han får bli sur. Det går över.
Så om han surar kan man prata med honom. Men om han får hysteriska skrikutbrott, vilket han i och för sig aldrig får p.g.a. att han vill ha godsaker, så kan man inte förklara och diskutera, nej. Då får han rasa klart och sen pratar man.
Okej, då förstår jag. Jag uppfattade TS som att det rörde sig om ganska hysteriska utbrott, då fungerar det bäst att vara kort i sina svar och vänta ut enligt min erfarenhet också.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 19:36
#109

Citera Återställ Anmäl

FuckGoggleAskMe skrev 2014-07-03 19:21:55 följande:
Enkelt, när min son tjatar om glass, får han en glass.

Är du seriös? Jag har gett barnen vad de ville ha några enstaka gånger under mina 7 år som förälder och det var knappast för att jag tror det är bäst för dem utan för att jag inte orkade annat. Allt handlade om att hitta en kortsiktig lösning för mig, det gynnar knappast barnen i långa loppet att ge in. Det var skitenkelt för mig då, efteråt får man dubbelt upp av gnäll. Det finns en verklighet utanför föräldrahemmet också och har man inte som förälder satt gränser och gett barnen vad de ville ha kan det bli svårt för barnet att leva där.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 21:07
#118

Citera Återställ Anmäl

Alexi skrev 2014-07-03 21:00:13 följande:
Jag vill bara säga att det är inte utbrott där hon liksom vrålar och skriker och är helt okontaktbar det handlar om. Nej, hon är mer arg, spottar och fräser, är arg med hela kroppen och fäktar (hon slåss inte), och håller på och verbalt är väldigt arg. Och satt det i i en minut gjorde det ju ingenting men hon kan hålla på bra länge så här. Vilket jag tycker är jobbigt när vi inte är ensamma.
Okej, jag inte hur det som Natulicien skrev om skulle fungera där men visa mig gärna annat. Jag tycker att det låter som en jättetrevligt sätt att möta ett barn men det är inte helt realistiskt många gånger. För mig är det du beskriver ett hysteriskt utbrott. Att sura och gnälla lite och samtidigt vara mottaglig för en diskussion är givetvis på annat.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 21:15
#120

Citera Återställ Anmäl

Alexi skrev 2014-07-03 21:10:24 följande:
Jag tänker med hysteriska utbrott ett barn som bara vrålar och inte ens hör att man pratar med dem, typ. Det har jag också varit med om med barnen men inte med henne i den här åldern pga en sån här grej.
Okej, det finns olika grader i helvetet Hon spottar och fräser och fäktar och samtidigt är arg vilket jag har svårt att se att Natuliciens tankesätt (vilket jag tycker är toppen) skulle fungera på men tror du att det gör det tycker jag absolut du ska köra på den linjen.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 21:40
#123

Citera Återställ Anmäl

Det är egentligen bara ett av våra barn som har haft den typ av utbrott som du beskriver (för annat men ja, det handlar till en början om en fråga som inte går hans väg) och jag pratar gärna och mycket med mina barn, diskuterar, förklarar. När han är i utbrottet fungerar dock inget annat än att vara kort och sedan ignorera, jag känner mig trygg med det då jag vet att han förstår ett nej och inte är mottaglig för annat just då.
Du har fått många goda råd, prova dig fram. Du vet vem din dotter är och vad som skulle vara vettigt där.

Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 23:08
#130

Citera Återställ Anmäl

The past is now skrev 2014-07-03 22:37:52 följande:
Inga av våra 6 barn tjatar om gott. Så skönt! Vi hör och ser hur föräldrar curlar och ger barnen det de vill ha så fort ungarna piper..otroligt alltså. Eller säger: Om du är snäll i affären får du välja godis..ehh va?
TS verkar ha varit konsekvent och hon har inte gett barnet det det ber om? Ibland måste man tänka längre än sig själv och sina egna barn.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 3 Jul 23:22
#132

Citera Återställ Anmäl

The past is now skrev 2014-07-03 23:12:28 följande:
Fortsätt att ignorera. Någon gång måste hon ha "misslyckats"...det gör alla och då får man s a s börja om. Vissa barn är så envisa.
Det är mycket möjligt, som jag skrev tidigare har jag några enstaka gånger under 7 år tänkt "låt gå" och gett barnet vad det ville ha för jag orkade inte med tjat och gnäll, ville ha lugn. Det är det absolut sämsta man kan göra för man får igen flera gånger om efter Jag tycker dock inte att det låter som att så är fallet i TS, det jag tänker är att hon inte har en tydlig strategi vilket förvirrar barnet samt själv blir arg. Jag tror att det krävs mer tydlighet och lugn hos TS. TS får gärna rätta mig om jag har fel, jag har aldrig sett i hela tråden att detta är något hon uppmuntrar i alla fall utan snarare något hon vill komma till rätta med.
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 4 Jul 09:30
#142

Citera Återställ Anmäl

FuckGoggleAskMe skrev 2014-07-04 09:18:13 följande:
Du har gett barnen vad de ville ha bara nagra enstaka ganger?
Stackars barn!

Min son far inte allt han vill ha av allt naturligtvis, men om han säger att han vill ha en glass, far han det (inget gnäll, inget tjat, jag säger bara ja). Fint väder, god glass, glad son och han hinner inte bli superhungrig innan middagen - klart killen ska ha en glass! Jag kanske papekar att da far han borsta tänderna extra noga pa kvällen, sen är det inte mer med det. Varför inte? Finns mycket värre laster än en och annan glass en varm vardagskväll. Man ska ta tillvara vardagslyx. Fast sonen far aldrig lördagsgodis (för han vill inte ha).
Ja, jag säger inte att det inte var dumt och själviskt eller hur menar du?

Okej, jag kan också säga ja om de frågar med god ton. Jag kan också säga nej och det får de då acceptera. Vi kan diskutera saken och vi kan kompromissa. Barnen får absolut komma till tals, det är inte det. Det blir mycket spontanglassar här på sommaren.
Som jag tolkar TS får barnet ett utbrott och gnäller och det tycker jag är något annat, skulle du säga ja i den situationen?

Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 4 Jul 10:04
#144

Citera Återställ Anmäl

Alexi skrev 2014-07-04 08:00:59 följande:
Penida: jag tror du har uppfattat mig helt rätt. Jag är konsekvent, ger aldrig efter för tjat (eftersom jag blir så arg av tjat tappar jag ju fullständigt lusten att ge då) men saknar tydlig strategi och som flera varit inne på, dottern vet inte när hon ska få istället. Och det har jag ingen bra lösning på då jag så helt är emot lördagsgodis. Nu under semestern kommer hon ju få betydligt oftare så det lär bli jätteproblem både de dagar hon inte får och sen i augusti när det är dags att dra ner igen.

Jag uppskattar mycket ditt engagemang i tråden!

Är det samma sak med pappan?
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 4 Jul 10:12
#145

Citera Återställ Anmäl

Alexi skrev 2014-07-04 08:00:59 följande:
Penida: jag tror du har uppfattat mig helt rätt. Jag är konsekvent, ger aldrig efter för tjat (eftersom jag blir så arg av tjat tappar jag ju fullständigt lusten att ge då) men saknar tydlig strategi och som flera varit inne på, dottern vet inte när hon ska få istället. Och det har jag ingen bra lösning på då jag så helt är emot lördagsgodis. Nu under semestern kommer hon ju få betydligt oftare så det lär bli jätteproblem både de dagar hon inte får och sen i augusti när det är dags att dra ner igen.

Jag uppskattar mycket ditt engagemang i tråden!

Måste hon veta när hon får nästa gång då? Räcker det inte med "vi får se" eller "jag vet inte" t.ex som svar om hon frågar?
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 4 Jul 17:56
#158

Citera Återställ Anmäl

Alexi skrev 2014-07-04 10:49:13 följande:
Nej jag vet inte om hon måste veta när hon får nästa gång men jag uppfattade dig och andra som att det är det som skapar förvirringen, att inte ha tydliga regler som lördagsgodis och alltid då bara hänvisa till lördagar.

Nej, det tycker jag inte du behöver göra. Det blir bara dumt om du inte tror på det. Jag menade att jag tror du att måste vara tydligare i situationen, säkrare i dig själv. Utstrålar du osäkerhet märker barnet det vilket skapar förvirring. Nej är inte nej om man velar, om så omedvetet. Problemet verkar delvis ligga i att du inte känner dig bekväm med hur du hanterar situationen idag? Det är det jag menar. Du måste hitta något du känner dig bekväm med. Du är inte elak mot henne för att du sätter gränser för dig själv och samtidigt för henne. När mina barn barn har haft utbrott och samtidigt kommunicerat (läs skrikit) har jag sagt till dem att jag gärna diskuterar saken och utvecklar men inte när de skriker utan i normal samtalston. Jag menar alltså inte att jag ignorerar dem på så sätt att jag låtsas att de inte finns (skulle aldrig falla mig in) utan snarare att jag är kort och tydlig i mina svar och sedan låter det vara upp till dem. Jag vill inte uppmuntra en kommunikation där jag tvingas höja rösten för att nå fram och en part skriker till den andre.
Sedan kanske du borde prata med någon om din egen relation till mat? Jag tror du skulle ha lättare att bemöta henne på "rätt" sätt då eller vad tror du själv?
Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 4 Jul 18:16
#159

Citera Återställ Anmäl

Jag hoppas inte du tog illa upp av det sista jag skrev, Alexi. Jag tror det också skulle vara skönt för dig att komma tillrätta med det?

Avskyr CIO-metoder
Penida

Äldre 4 Jul 22:04
#165

Citera Återställ Anmäl

Alexi skrev 2014-07-04 21:52:40 följande:
Jag upplever att jag är helt trygg i känslan och beslutet att inte ge glass. Men det är trist hur både hon och jag blir arga kring det beslutet.

Och jag skulle heller aldrig ignorera i bokstavlig bemärkelse utan jag menar som du skriver, visa på att diskussionen inte ska fortsätta.

Och ja, jag borde säkert göra något men det känns rätt stort och krångligt, är nog inte direkt något man fixar med lite KBT på två sessioner... Och ingen fara att du skriver det, det håller jag ju helt med om. Däremot har jag tänkt mer att vi kanske borde söka hjälp på att hitta bra nivåer till barnens mat, dvs lite mer kunskap och trygghet om vad som är rimligt för dem och också hur hantera det ganska ensidiga ätandet som dottern har (dvs dåligt med grönsaker mm och nya rätter mm) Jag har läst livsmedelsverkets riktlinjer om barn och sötsaker men blir inte så mycket klokare av dem.
Fint att du inte tog det fel! Då får det väl ta längre tid? Jag tror det skulle ge dig mycket. Du är långt ifrån ensam om att självmedicinera med mat.
Ni gör det ni tycker är riktigt men att ett barn inte äter grönsaker eller kött eller pasta eller potatis eller provar nya rätter i perioder är inga konstigheter.

Avskyr CIO-metoder

«
‹
Sida 2 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

INNEHÅLL