Vad kallar era bonusbarn er?

De kallar mig för satkärring, pundhuvud och fjaskotant

Mina barn kallar min "nye man" för hans namn, dom har testat att säga pappa och det är deras val vad dom vill kalla honom. Han tar ett enormt föräldraansvar och barnen ser honom som en förälder.

Biopappan har nyssseparerat med sin sambo som barnen verkligen älskade och som tog rejält föräldraansvar. Dom kallade henne oftast för namnet men även mamma och pratar de om henne är det extramamma.

Personligen tycker jag det är småaktigt att ta illa upp för att ens barn kallar någon annan för mamma, jag har istället valt attse det som att om personen älskar mina barn och barnen den och dom lever som en familj och jag är trygg med att barnen tas väl omhand om, då får dom gärna också kalla henne mamma om det känns bra för dom.

Min bonus säger mitt namn. Ibland säger han dock mamma men det är nog mer för att han glömmer av

Sist var han dock inte så snabb på att rätta sig själv så kanske vill han säga mamma.
Han får bestämma själv.

Vad biomamman säger om min roll bryr jag mig faktiskt inte om. Jag har ingen ambition att 'ta' hennes roll, men jag lever med barnet och tar hand om det nästan på samma vis som mina egna. (Nästan pga att bonus ju har sin pappa här också som är huvudansvarig)

Vad är det som är vidrigt här?

Hela inlägget skulle jag vilja säga ;)

Iallafall attityden....

Hhmmm och det godkänns av deras pappa? Och av dig?

En av mina bästa vänner är bonusmamma åt ett par barn i yngre tonåren. Hon har varit deras bonusmamma i sju/åtta år tror jag. För ngt år sedan började barnen bo heltid hos pappan o bonusmamman. Sin biologiska mamma är de hos ungefär vh, men oftast mer sällan.

De har alltid kallat henne vid namn men när jag var där sist la jag märke till att båda två numera kallar henne mamma. Både när de pratar om henne och med henne så säger de mamma.

Jag frågade henne och hon sa att det börjat för några månader sedan. Den yngsta har till o från gjort det ibland under åren men nu säger de aldrig hennes namn längre.

De är som sagt tonåringar, om än unga, och de har själva valt. De vet att en mamma inte bara är den som fött dem utan det är den som finns där varje dag. Som tröstar, uppmuntrar, kramar, ställer krav, lyssnar osv.

Deras egen mamma kallar de oxå mamma - än så länge... Hon kommer antagligen finnas där alltid, men hon finns inte där NU. Inte när hon behövs. Inte i det vardagliga.

Även deras bonusmamma kommer finnas där alltid, oavsett vad som händer med deras pappa.

Precis som jag alltid kommer finnas där för min bonus - även om det skulle ta slut med hennes pappa.

Tycker du att även detta är "vidrigt"?

Varför?

Jag förstår faktiskt inte hur man kan bli så fruktansvärt upprörd över att barn får en så nära relation till en annan kvinna att de vill kalla den kvinnan mamma. Borde inte det vara ngt fantastiskt istället?

Det undrar jag med... Skulle aldrig kåta mina barn kalla vare sig mig eller ngn annan för det... Man kanske inte kommer överens men man går inte runt o kallar varandra otrevligheter för det..

Haha. LÅTA mina barn. LÅTA!!!

:D

Min äldsta kallar sambon till största delen vid namn, och ibland för pappa. Han har funnits i hennes liv i 12 år (hon är 21.) och dom står varann mycket nära. Båda känner sig bekväma med det.