• londonkarin

    Tappar tålamodet nu

    Jag har två barn. Båda med ett fruktansvärt humör. Trots att det är fint väder vill de helst sitta inne på soffan. De säger båda att de vill vila. Dock så fort de sitter bredvid varandra slåss dem istället för att just vila. Jag spenderar varenda minut med dem nu under sommaren och får inte en minut för mig själv. Idag började dagen med att den yngsta vaknade kl 0445 och ville ha välling, titta på tv....ja allt...Sen fortsatte morgonen med att de båda rymde ut trots att den yngsta inte får gå själv, fick gå runt kvarteret med blött hår och ropa, sen bråkade vi om tandbortstningen. Efter det föreslog jag att vi skulle plocka blommorna vi hade sett fr bilen igår. De gick de nästan med på, fast ville hellre glo på tv. Jag vägrar ha tvn på soliga dagar!
    Sen föreslog jag lite fika i lekparken (20 m fr huset) och de godtogs fortf med sura miner, varje ögonblick jag tittar bort springer de in (med sandiga och leriga fötter).
    Den äldsta kastade sand trots att jag sagt till henne 100 ggr. Jag känner mig helt slut och har aldrig några fina stunder med dem. T.om. när de är gulliga kan jag känna bara matthet.
    Att höra mamma, mamma, mamma miljoner ggr om dagen är krävande.
    Nu sitter en och grinar på trappen och den andra ute i trädgården. Den yngsta gnäller hela tiden och den äldre surar och svarar emot när jag försöker prata med henne. Behövde nog mest skriva av mig. Är det någon som har liknande situationer? Pappan jobbar borta i veckorna (hemifrån idag dock). Detta är dock självvalt då vi valt att bosätta oss någon annanstans än där hans jobb är.

  • Svar på tråden Tappar tålamodet nu
  • londonkarin

    De är flickor 3 och 6 år. Så jobbiga! Den äldre har börjat slagit mig med knytnävarna när jag säger ifrån. Oftast blir jag tyst när hon gör det och då brukar hon genast krama mig. Fast då brukar inte jag vara så kramsugen direkt! Dock brukar jag ge henne en snabb kram då hon verkar behöva det. Det är så tröttsamt och sorgligt att behöva ha det såhär. Skäms när vi är hos kompisar på hur ofta den äldre uppför sig. Känner mig som en usel mamma.

  • Litet My

    2 barn i varsin trotsålder, låter otroligt tufft. Det positiva är att det går över, mina barn var inte riktigt kloka just i den åldern.

  • Penida
    londonkarin skrev 2014-07-04 11:55:29 följande:

     Pappan jobbar borta i veckorna (hemifrån idag dock). Detta är dock självvalt då vi valt att bosätta oss någon annanstans än där hans jobb är.


    Du säger att det är självvalt, det går inte att ändra på det? Kan han vara hemma och du arbetar under en period? Har du annan avlastning?

    Avskyr CIO-metoder
  • mammalovis

    Försök berömma dem för det lilla positiva de ändå gör rätt. Sedan kanske det lönar sig att gå halva vägen och ändå låta dem se på tv en kort stund, så kanske du kan få en kvarts paus eller så för det låter det som att du behöver.

    Sedan gäller det väl att lyckas aktivera dem kanske mest var och en för sig om de är så stridslystna.

    Låt dem ge förslag på utomhusaktiviteter de skulle vilja göra kvällen innan, så kan ni diskutera vad som kan bli av. Lite av rymningarna låter ju som ett sätt att bli sedda. Inte vet jag om det funkar att läsa böcker eller spela spel, rita, bygga duplo, pärla, baka mm för att lyckas göra något trevligt ihop.

    Här tycker jag det räcker med en 3,5-åring som tjurar ihop fullständigt ibland och dessutom inte kan låta bli sin ettåriga lillasyster, så jag är tacksam över att inte båda kärvar ihop samtidigt.

  • modsey
    londonkarin skrev 2014-07-04 11:55:29 följande:
    Jag har två barn. Båda med ett fruktansvärt humör. Trots att det är fint väder vill de helst sitta inne på soffan. De säger båda att de vill vila. Dock så fort de sitter bredvid varandra slåss dem istället för att just vila. Jag spenderar varenda minut med dem nu under sommaren och får inte en minut för mig själv. Idag började dagen med att den yngsta vaknade kl 0445 och ville ha välling, titta på tv....ja allt...Sen fortsatte morgonen med att de båda rymde ut trots att den yngsta inte får gå själv, fick gå runt kvarteret med blött hår och ropa, sen bråkade vi om tandbortstningen. Efter det föreslog jag att vi skulle plocka blommorna vi hade sett fr bilen igår. De gick de nästan med på, fast ville hellre glo på tv. Jag vägrar ha tvn på soliga dagar! Sen föreslog jag lite fika i lekparken (20 m fr huset) och de godtogs fortf med sura miner, varje ögonblick jag tittar bort springer de in (med sandiga och leriga fötter). Den äldsta kastade sand trots att jag sagt till henne 100 ggr. Jag känner mig helt slut och har aldrig några fina stunder med dem. T.om. när de är gulliga kan jag känna bara matthet. Att höra mamma, mamma, mamma miljoner ggr om dagen är krävande. Nu sitter en och grinar på trappen och den andra ute i trädgården. Den yngsta gnäller hela tiden och den äldre surar och svarar emot när jag försöker prata med henne. Behövde nog mest skriva av mig. Är det någon som har liknande situationer? Pappan jobbar borta i veckorna (hemifrån idag dock). Detta är dock självvalt då vi valt att bosätta oss någon annanstans än där hans jobb är.
    fast så små barn tycker inte jag ska få bestämma en sån sak som att de vill vara inne och titta på TV.
    Jag tror du vinner på att styra upp det lite mer faktiskt och visst kan en TV stund vara ok på morgonen, men sen är det dax att gå ut och göra något.
  • londonkarin

    Tack för svaren. Känner mig fullständigt slutkörd som vanligt. Har nästan glömt hur det är att vara riktigt glad med barnen.

    Jag känner att jag tappar kontrollen. Om jag säger svart säger 6 åringen vitt, hon svarar emot på precis allt. Till sist tappar jag fullständigt besinningen.

    Idag slog hon mig med en stor kvist när vi var ute för jag sa till henne. Jag la dit en till dag med indragen iPad.

    De fullständigt struntar i mina förmaningar om att städa upp efter sig när de lekt. Som just nu ligger massor av pärlor på golvet som blev slängda där men jag tänker dammsuga upp dem.

    De bråkar hela tiden med varandra, skriker och slåss. De spenderar inte en minut borta från mig utan följer mig vart jag än är. Tom. 6 åringen går knappt aldrig till sitt eget rum utom när hon är arg, då drämmer hon igen dörren som en tonåring.

    Den lilla börjar bli minst lika arg dessutom.

    Jag har ingen hjälp förutom min man som är borta i veckorna. Har tänkt boka in mig på spa nån helg framöver :)

  • modsey
    londonkarin skrev 2014-07-16 18:45:22 följande:
    Tack för svaren. Känner mig fullständigt slutkörd som vanligt. Har nästan glömt hur det är att vara riktigt glad med barnen.

    Jag känner att jag tappar kontrollen. Om jag säger svart säger 6 åringen vitt, hon svarar emot på precis allt. Till sist tappar jag fullständigt besinningen.
    Idag slog hon mig med en stor kvist när vi var ute för jag sa till henne. Jag la dit en till dag med indragen iPad.
    De fullständigt struntar i mina förmaningar om att städa upp efter sig när de lekt. Som just nu ligger massor av pärlor på golvet som blev slängda där men jag tänker dammsuga upp dem.

    De bråkar hela tiden med varandra, skriker och slåss. De spenderar inte en minut borta från mig utan följer mig vart jag än är. Tom. 6 åringen går knappt aldrig till sitt eget rum utom när hon är arg, då drämmer hon igen dörren som en tonåring.

    Den lilla börjar bli minst lika arg dessutom.

    Jag har ingen hjälp förutom min man som är borta i veckorna. Har tänkt boka in mig på spa nån helg framöver :)
    jag tror kanske att du skulle vara hjälpt av att få stöd från ex BVC, de kan på en del håll erbjuda egen hjälp men även i from av föreläsningar och föräldragrupper.

  • aleydis

    Jag skulle tipsa att du gör upp en rutin för dagen. Det blir lättare än att ta en diskussion varje gång. Planera in när på dagen ni gör aktiviteter ihop/utflykt. Hur mkt tv- ni kanske kan ställa bort tvn under sommaren och låta dem kolla på film på datorn vid regnigt väder istället. När under dagen ska de leka själva? Du kan även involvera dem i hushållsuppgifter som att hjälpa dig laga mat etc, vilket får dem att känna sig betydelsefulla. Det känns från din beskrivning som de är lite understimulerade och beroende av tv. Lycka till!

  • Hallonbåt02
    modsey skrev 2014-07-10 22:10:46 följande:
    fast så små barn tycker inte jag ska få bestämma en sån sak som att de vill vara inne och titta på TV.
    Jag tror du vinner på att styra upp det lite mer faktiskt och visst kan en TV stund vara ok på morgonen, men sen är det dax att gå ut och göra något.
    Min tanke också, barn behöver vägledning och det speciellt i trotsåldern
Svar på tråden Tappar tålamodet nu