Tappar tålamodet nu

Jag har två barn. Båda med ett fruktansvärt humör. Trots att det är fint väder vill de helst sitta inne på soffan. De säger båda att de vill vila. Dock så fort de sitter bredvid varandra slåss dem istället för att just vila. Jag spenderar varenda minut med dem nu under sommaren och får inte en minut för mig själv. Idag började dagen med att den yngsta vaknade kl 0445 och ville ha välling, titta på tv....ja allt...Sen fortsatte morgonen med att de båda rymde ut trots att den yngsta inte får gå själv, fick gå runt kvarteret med blött hår och ropa, sen bråkade vi om tandbortstningen. Efter det föreslog jag att vi skulle plocka blommorna vi hade sett fr bilen igår. De gick de nästan med på, fast ville hellre glo på tv. Jag vägrar ha tvn på soliga dagar! Sen föreslog jag lite fika i lekparken (20 m fr huset) och de godtogs fortf med sura miner, varje ögonblick jag tittar bort springer de in (med sandiga och leriga fötter). Den äldsta kastade sand trots att jag sagt till henne 100 ggr. Jag känner mig helt slut och har aldrig några fina stunder med dem. T.om. när de är gulliga kan jag känna bara matthet. Att höra mamma, mamma, mamma miljoner ggr om dagen är krävande. Nu sitter en och grinar på trappen och den andra ute i trädgården. Den yngsta gnäller hela tiden och den äldre surar och svarar emot när jag försöker prata med henne. Behövde nog mest skriva av mig. Är det någon som har liknande situationer? Pappan jobbar borta i veckorna (hemifrån idag dock). Detta är dock självvalt då vi valt att bosätta oss någon annanstans än där hans jobb är.

Tack för svaren. Känner mig fullständigt slutkörd som vanligt. Har nästan glömt hur det är att vara riktigt glad med barnen.

Jag känner att jag tappar kontrollen. Om jag säger svart säger 6 åringen vitt, hon svarar emot på precis allt. Till sist tappar jag fullständigt besinningen.
Idag slog hon mig med en stor kvist när vi var ute för jag sa till henne. Jag la dit en till dag med indragen iPad.
De fullständigt struntar i mina förmaningar om att städa upp efter sig när de lekt. Som just nu ligger massor av pärlor på golvet som blev slängda där men jag tänker dammsuga upp dem.

De bråkar hela tiden med varandra, skriker och slåss. De spenderar inte en minut borta från mig utan följer mig vart jag än är. Tom. 6 åringen går knappt aldrig till sitt eget rum utom när hon är arg, då drämmer hon igen dörren som en tonåring.

Den lilla börjar bli minst lika arg dessutom.

Jag har ingen hjälp förutom min man som är borta i veckorna. Har tänkt boka in mig på spa nån helg framöver :)