Hur lång tid efter?

det klassiska svaret är att allt blir vad du gör det till.  Dvs din inställning till hela grejen med barn gör en del svar automatiska.  Din inställning till hur man löser problem gör också en del svar automatiska.  Är du en krånglig människa som ser svårigheter överallt eller är du en som flyter med i det som händer och fixar saker o ting som dom kommer?  Är du en starkt bunden traditionist där saker o ting måste komma i rätt ordning eller är du en som tar livet som det kommer oavsett ordning? 

Det mesta går alldeles utmärkt - men allt hänger till sist på dig själv och din egen inställning.och hur alert du är på att lösa dina privata ekvationer i livet. 

Det finns folk med socialbidrag och bor i tredje hand på 15 kvadrat som klarar av att bilda familj.
Det finns folk med socialbidrag i en rymlig lägenhet där man står på kontraktet själv och med löfte om arbete längre fram där ett barn blir en katastrof 
Det finns folk som har fast anställning och hela livet framför sig och som fixar livet med barn galant
Det finns folk mitt i karriären och med alla tänkbara förutsättningar men där ett barn är den totala katastrofen
osv... 

allt är relativt... 

att plugga med en nyfödd hade jag inte velat göra - det funkar säkert om man bestämmer sig för det - men det låter jobbigt i mina öron! 

jag hade inte heller skaffat barn med någon jag bara känt i 8 månader och inte bor ihop med. 

apropå missfall, en del läkare säger att man "bör" vänta en normal mens efter missfallet innan man försöker igen. Helt enkelt för att se att kroppen har läkt missfallet och att mensen kommer när den borde.   Men det är ju inget tvång förstås.. 

Jag hade flyttat ihop först och bott ihop i närmare ett år innan barnplanering.

alltså, man ska vara på det klara med att småbarnsåren är det tuffaste åren i hela ditt liv någonsin.  Det finns en anledning till att så många par separerar innan barnet fyllt 3 år.  Bara begrunda det faktumet innan du läser vidare... 

barntiden är i sig väldigt jobbig med många utvecklingsfaser , sjukdomar och det som blir när man är en trött förälder som inte får sova tillräckligt. 

lägg sen uppepå det att fungera som vanligt med plugg, fungera som vanligt med jobb, fungera som ett älskande par OCH samtidigt lära känna varandra som två föräldrar. 

Att inte ha bott ihop innan och inte varit ihop särskilt länge gör att ni hamnar i underläge - för att klara biten som förälder krävs det teamwork och att man känner varandra väldigt väl och har väl inarbetade rutiner hemma för vem som gör vad.  

Först o främst behöver ni lära känna varandra , hur fungerar ni som sambos tillsammans? Lös dom  problem som uppstår i lugn och ro  och nej det är inte samma sak att vara sambos som att hänga i varandras lägenhet och "vara i princip" sambos .  Skillanden där är att som sambos har ni gemensamt ansvar för hela ert hushåll, häckar man hos varandra har man inga skyldigheter. 

visst kan det gå bra att plugga med bebis och visst kan det flyta på automatiskt även fast man inte känt varandra länge - men vågar ni verkligen ta risken? 

Jag tycker ni har en hel del att fundera över och diskutera tillsammans. 

Och en bra sak är att i förväg fundera över hur livet ska se ut som föräldraledig? Är det verkligen självklart att han inte kan ta föräldraledigt? (om såna tankar finns alltså)  varför är det självklart att du ska ta det mesta ledigheten? (om du resonerar så) Hur ska hushållet skötas när ni är föräldralediga?  Vem gör vad och varför är det så självklart?

mitt tips är att ni väntar tills ni verkligen vet och förstår vilka konsekvenser ett barnbeslut kommer innebära för er. 

Tack för alla tips!

Jag och min sambo blev gravida efter att vi varit tillsammans i 6 månader! Lillen är nu 9 månader och allt funkar toppen . Klart man känner en människa bättre efter längre tid men du kan ALDRIG veta hur ni blir som föräldrar förrän ni skaffat barn! Jag bara menar att bara för att man varit tillsammans flera år innan så betyder inte det att man håller ihop, tror det är många som bryter trots flera år tillsammans. Gör det som känns bäst för er!

Tack för svaret!

fick en funderare där

ja men det är just det -  barnåren ÄR skittuffa och att skaffa barn fast man inte känner varandra är ännu tuffare.  

Som sagt var - det finns en anledning till att många separerar innan barnen har fyllt 3 år - och det har inget att göra med hur länge man varit ihop innan egentligen.

 Men visst är risken större att man separerar för att man inte känt varandra så länge. 

Va ju precis det jag skrev!

Sen måste jag säga också att man känner varandra ganska väl efter sex månaders förhållande plus nio månader graviditet!

nja jag som varit gift i tio år säger att det är en sanning med modifikation, det tar i snitt ca 7 år att lära känna en människa ordentligt vilket är orsaken till den klassiska och smått obligatoriska 7-års krisen. 

Men visst vet man en hel del om varandra efter drygt 1 år tillsammans givetvis men det ska man kanske inte hänga upp sig så mycket på. 

ot och bara en parentes men ändock något att fundera över 

sen är det ju en fråga om HUR man lär känna varandra.

jag vet ju par som varit ihop i 15 år och ändå inte vet särskilt mycket om varandra och det man vet är oftast det mest ytliga , vilket för mig är obegripligt.  Hur kan man leva som par sida vid sida och inte veta mer om sin partner än vad den gillar för mat och vad man helst ser på tv? 

Absolut! Menar bara att säga att man inte känner varandra känns överdrivet, för det gör man, inte så djupt och ingående som efter sju år såklart, men tillräckligt (om man är någorlunda på att läsa människor) för att kunna känna av om det är en vettig och bra person man väljer att skaffa barn med!

Och min poäng handlade mest om att det finns inga garantier att man håller ihop oavsett, just för att förändringen som kommer efter första barnet kan man inte riktigt förbereda sig på. Just hur man själv är/fungerar som förälder och hur man är/fungerar tillsammans som föräldrar!

Efter mitt missfall och efter skrapningen så sa läkaren till mig;

"Rent medicinskt finns INGET hinder att bli gravid på en gång. Sen måste du känna efter hur snabbt du hinner med själv i dessa snabba vändningar. Du ska utgå hur du känner..."