Anonym (ledsen och förbannad!) skrev 2014-07-18 10:18:35 följande:
Är Brumma och Ess samma person?!
Jag lever i MIN verklighet. Bara för att den inte överensstämmer med många andras behöver det inte betyda att min verklighet inte finns. Jag förstår väl nu att många, kanske t om de flesta aldrig kommer leva det liv jag gjort, med den ekonomi och de pengar vi haft. Det förstår jag verkligen (att det kan vara svårt för dom att förstå mig). Hade min exman inte lurat mig, för det anser jag starkt han har gjort, så hade jag levt som vanligt och knappast skrivit här för att be om råd. Jag tror också min tråd kan väcka avundsjuka hos vissa människor. Att det sticker i ögonen för att jag haft ett gott liv, och vill fortsätta ha ett gott liv TROTS att jag skiljdes från min man. Vad gäller sänkt boende/levnadsstandard så kanske jag inte varit tillräckligt tydlig att barnens ( och även min) levnadsstandard är BETYDLIGT sämre än då vi levde i hop. De pengar extra jag skulle vilja ha räcker inte ens för att uppnå den standard vi hade förut på långa vägar. Kan glömma att resa. Men vardagen fungerar mer och vi får LIIITE bättre om han skjuter till en del. Du har säkert läst om min boendesituation och inte en enda levande trevlig själ på detta forum har ens kommit med förslag på hur jag tar mig ur den fällan?! Ingen verkar förstå att jag INTE HAR NÅNSTANS ATT FLYTTA. Och inga pengar kvar att köpa nåt nytt för. Och ingen bostadskö. Bra att säga ; du får klara dig själv, ditt ansvar! När jag de facto hamnar på gatan.
Problemet för dig, som du inte verkar förstå, är att din verklighet inte stämmer överens med svea rikes lag. Du har inga belägg för att först vägra låta din man köpa ut dig ur er hus eftersom du inte vill att han ska bo där med någon annan - och sen kräva att han ska stå för dina omkostnader i samband med att du får som du vill och får huset.
Du har inga belägg för att han inte bryr sig om sina barn när du själv skriver att han vill ha varannan vecka. Du nekar honom dock eftersom du inte vill förlora dina, som du framställer det i tråden, små guldkalvar som du tror kan ge dig hans pengar.
Och nej, jag är inte ett dugg avundsjuk på dig, varför skulle jag vara det? Du utgår från att alla som säger emot dig har det sämre än dig, men jag skulle gissa att vi som säger emot dig gör det av två anledningar:
1 för att vi vet hur lagen fungerar i dessa sammanhang, vi bor i Sverige, inte Usa.
2 för att vi är självständiga kvinnor som kan ro runt vår egen tillvaro med eller utan man. Det är inte vi som sätter ett lägre värde på kvinnor. Det gör du genom att anse att en kvinna inte är värd mer än hennes (ex)mans inkomst.
Gällande din bostadssituation.
1 kontakta mäklare
2 sätt dig med telefonboken och ring varenda privat hyresvärd du hittar. Om du nu har så bra inkomst som du hävdar borde det inte vara några som helst problem för dig att få en lägenhet.
Därefter kommer det att lösa sig på ett eller annat sätt. Du är inte den första som skiljer dig och får leta ny bostad, och inte den siste.
Och för guds skull. Sluta göm dig bakom barnen. Om du låter pappan få dom varannan vecka, som han vill, kommer dom få den standard du anser att dom förtjänar. Du kommer dock få den standard DU har råd med, vilket är hur verkligheten fungerar oavsett vad du tycker om det.
