Dead beat daddy!!

Han hittade en ny snabbt. Han ville ha huset vid bodelningen. Jag vägrade. JAG och BARNEN skulle bo kvar. Han kan ju inte bara byta ut mig och tro att allt är som förr. Dessutom ÄLSKAR jag mitt hus, VILL bo kvar, jag känner alla här och mina grannar är vänliga, hjälpsamma och har blivit nära vänner. I övrigt skiter jag i den nya. Det tråkiga är att han dumpade barnen i samma ögonblick han inledde en ny relation. Egoist är vad han är. Medan jag kämpar med våra GEMENSAMMA barn och få livet bra för dem.

Sen vi skildes för några år sedan har han gått från att vara världens bästa pappa till att inte bry sig om sina barn längre?! Jag valde att gå, men hur länge ska han hämnas på mig? Det är ju barnen som råkar illa ut bara, och mitt hjärta blöder för dom.

Kort scenario: Jag övertog vårt gemensamma hus efter skilsmässan för att barnen skulle kunna gå kvar i skolan och slippa ryckas upp från allt som är dem kärt och bekant. Vi har 3 barn i åldrarna 4, 8 och 18. Det enda pappan gjort för sina barn förutom att ha dem varannan helg är att betala underhållsbidraget han är skyldig att betala. Eller tagit ut dem på restaurang eller så NÅN gång när barnen är hos honom. Jag går på knäna ekonomiskt och tycker f*n han kan hjälpa till att köpa saker till barnen då cyklar, datorer, spel, kläder osv är väldigt dyrt till tre barn och han tjänar minst det dubbla än jag!! Dom hade en bra standard när vi var tillsammans och bara för att vi skiljt oss vill jag inte att mina barn ska ha det sämre än deras kompisar häromkring. Nu vill pappan att alla tre barnen ska börja bo hos honom lite mer, gärna varannan vecka. Men påstår att JAG ska stå för ALLTING barnen behöver då barnbidraget går till mig. Vadå, han tjänar DUBBELT mer än mig och det är JÄTTEDYRT att köpa försäkring, fritids, kläder, sportskor, betala terminsavgifter för deras sporter, glasögon, mediciner, mat osv. Hur faan kan han ha blivit så jävla snål och oempatisk helt plötsligt och bara skita i (mig han vet min situation) barnen. VILL HAN verkligen att DE ska behöva lida för VÅR separation? Går inte att prata med honom han är kall hårs och skiter totalt i mig och barnen nuförtiden verkar det som. Han har RÅD att ge barnen en bättre livsstandard än det här! Vad fan hände med honom, känner inte igen honom längre, har jag levt med en främling?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-07-07 18:08

Vet ej fall jag lagt den i rätt tråd? Kanske skulle legat under separation/skilsmässa?

Men å andra sidan är det väl för att han träffat en ny och lever ett helt nytt liv utan sina barn som han skiter i oss. Så kanske funkar det här med.

Måste man skita i sin gamla familj för man träffar en ny? Eller hur menar du?

Jo jag inser att jag måste hitta ett nytt boende också tyvärr. Jag hankar mig dock fram så länge det bara går. Jag är rädd att jag inte får ut så mycket för huset då det är flera saker som behöver renoveras egentligen för att det ska bli försäljningsdugligt. I bästa fall går jag plus minus noll när lånen är betalda. Har bara stått i bostadskö i 2 år sen vi skildes. Har inga pengar till insats för en bostadsrätt. Då min ekonomi är högst ansträngd beviljar banken inget mer lån.

Jag förstår hur du menar, och iden är bra. När vi skiljdes tänkte jag dock inte på dessa saker och huset var värt lite mer än vad det är i dag.

Pappan vet om detta. Ändå vill han inte hjälpa till mer tyvärr, och det tynger mitt hjärta.. Det är ju HANS bar också.

Nej, man ska såklart inte skita i sin gamla familj. Men pappan har en ny vilja därhemma och tänker väl på husfriden? Vanligt att nya kvinnor ställer sådana krav.

Fast jag behöver ju att han inte drar av pengar om barnen bor mer hos honom. Det har han RÅD med. För honom är det futtiga pengar. För mig är det allt.Och han borde väl vilja att barnen har samma livskvalitet hos båda föräldrarna?!

Nej, inte vanligt i mitt liv irl - jag menar att det verkar vanligt när man läser här på fl.

Helt rätt, jag formulerade mig tokigt.

Så jag ska slänga ut hen då menar du, eller??!
Jo om pappan ser att vi hamnar på gatan de veckor barnen är hos mig bryr han sig ju inte om sina barn. Han skiter i att deras standard blir katastrofal. Han ser till att de blir av med huset de bott i i hela deras liv, tryggheten.

Man kan inte skiljas från sina barn. Inte han heller. Jag är barnens mamma och vi har ett evigt band genom barnen. Även om vi inte är tillsammans längre. Jag tycker fortfarande att han ska betala för att våra barn får samma livsstandard hos båda föräldrarna, och framför allt så vi kan bo kvar!

Jag är INTE svartsjuk? Varför skulle jag vara det? På vad? Jag vill bara att han ska göra rätt för sina barn. Och mot sin exfru. Innehållet i ordet självständig är en definition som du i detta nu har fyllt med ditt egna innehåll. För mig innebär ordet självständig i detta sammanhang att jag bibehåller en bra standard för VÅRA barn och att jag faktiskt slipper att hamna på gatan eller i en förort som "Bettan" och må dåligt och alltid kämpa för överlevnad. Jag levde med en man som garanterade mig att jag alltid skulle ha det bra. Vi gifte oss. Våra planer var att dela resten av livet tillsammans. Jag bör fortfarande ha det bra. Jag gav honom mitt liv, mitt allt under alla de år vi levde tillsammans. Jag har gjort så mycket som inte kan mätas i pengar. Jag har tagit hand om hans dyrgripar, barnen, och uppfostrat dem till de goda medborgare de är i dag. Jag har städat hans hus varje dag i måånga år. I reda pengar är allt jag gjort värt lika mycket som det han lagt in ekonomiskt. Han hade ALDRIG kunnat göra den karriär han gjort om jag inte stått för markservicen hemma! En karriär som gör att HAN nu har det bättre. Han är skyldig mig och barnen detta. Jag investerade också mig själv och större delen av mina bästa år på denna man. En investering som bör/ska vara lika utdelande som hans.

Av skäl jag nämnde anser jag att han har skyldigheter både mot barnen och mig faktiskt.