Dead beat daddy!!

både rätt och fel, när man gör den civilrättsliga beräkningen, så får man räkna med boendekostnaden innan man beräknar överskottet, det gäller båda föräldrarna.

Jag kan tycka att ni är otroligt hårda. Det är sant att underhållssystemet är kasst utformat i sverige. Den gör att föräldrar kan smita ifrån sitt ekonomiska ansvar för sina barn. De stora förlorarna är barnen till de skilda föräldrar som struntar i dem.

Lagen är utformad med den bakomliggande tanken att de båda föräldrarna tillsammans och solidariskt ska försörja sina gemensamma barn, var och en efter förmåga (obs! ej efter vilja). När standardunderhållet sedan är 1273 så måste ju var och en förstå att någonting i lagstiftningen eller dess tillämpning fattas.

Det beror på vad man menar med föräldraansvar.

Enligt svensk lag har föräldrar över lag (nu menar jag inte endast separerade föräldrar utan föräldrar generellt) endast en enda skyldighet och det är skyldigheten att försörja sina egna barn.

Det råder säkert skilda uppfattningar om hur väl föräldrar har en skyldighet att försörja sina barn. I sverige har föräldrar relativt fria händer att själva bestämma det så länge barnens basbehov täcks. Det innebär att föräldrarna kan välja att servera sina barn makaroner och köttbullar och klä dem i säck och aska. Även om de själva äter oxfile som de sköljer ner med champagne i sina kläder från gucci. Som tur är väljer de flesta att ge sina barn det bästa de förmår. Och vad de väljer att ge varierar såklart med vilken sorts personer de själva är. Vissa väljer god mat, andra dyrare kläder, kulturupplevelser eller helt enkelt mycket fritid med föräldrarna.

Lagstiftaren felaktigt utgår ifrån att föräldrar över lag vill sina barns bästa och ge dem det de behöver och lite till. Det gör majoriteten av alla föräldrar. Problemet är barnen till de separerade föräldrarna där en av föräldrarna dragit och lämnat barnen vind för våg med den andra föräldern. Forskningen visar att ju mer frånvarande en förälder är i ett barns liv desto mindre villig är föräldern att bidra till barnets försörjning. Anledningarna till denna ovilja tänker jag inte fördjupa mig i här men oavsett så missgynnar detta dessa barn ekonomiskt. Det har stora konsekvenser för många barn och på gruppnivå ser man att barn med separerade föräldrar samt dålig kontakt med den andra föräldern har det sämre ekonomiskt ställt. Ganska orättvist med tanke på att det inte är deras fel att deras föräldrar är snåla skitstövlar.

Ett sätt att komma tillrätta med problemet är att ha ett samhällsklimat och lagstiftning som underlättar barns kontakt till båda av sina föräldrar. För forskningen visar också att en förälders vilja att försörja ett barn ökar i takt med ökat umgänge. Förståeligt ur ett biologisk perspektiv men egentligen moraliskt helt förkastligt.

Men det kommer förmodligen alltid finnas barn som av en eller annan anledning inte har värst mycket kontakt med en av sina föräldrar. Då är det tänkt att den frånvarande föräldern ska bidra till barnets försörjning genom att betala ett underhåll. Men eftersom betalningsviljan hos de frånvarande föräldrarna generellt är sämre än hos de närvarande föräldrarna så har dessa barn det ekonomiskt sämre. Särskilt med tanke på att det inte heller går att på lagligt sätt tvinga den frånvarande föräldern att betala särskilt mycket mer än minimum.

Men som svar på din fråga. Det beror helt på vad man anser hör till en förälders skyldigheter.

Hur beräknar man barnets kostnader?