Anonym (gubbjävel på soc)

Äldre 10 Jul 09:34

46 svar

UF tar barnets mobil!

Anonym (HJÄLP!!!) skrev 2014-07-07 22:51:38 följande:

Jag har ensam vårdnad och boendet, pappan har umgänge varannan helg och under en del lov.
När barnet åker till pappan så har h*n med sig sin mobil (som jag har köpt och betalar för), tidigare ville h*n inte åka dit, men när mobilen åkte med som "trygghet" så gick h*n med på att åka! Men nu har pappan tagit bort mobilen från barnet när h*n är där! Anledningen som han ger barnet är att "Du kan ju ringa till mamma då!" Det har varit vissa incidenter och jag har fått hämta barnet i förtid ngn gång. Det gör mig väldigt orolig när jag dels inte kan få tag på barnet, eller få ett litet sms om att allt är ok! Detta är INGET pappan pratat med mig om, utan säger att det är hans tid och jag inte behöver ha ngn kontakt. Det är barnet helt fritt att ringa till sin pappa när h*n vill hemifrån oss, men det händer högst en gång per år!
Det står i domen att jag MÅSTE få ha en kontakt med barnet per vecka, då pappan inte ens ville tillåta detta! Domaren trodde att vi kunde lösa det på egen hand, men det går INTE. Men ibland kommer det upp något som man vill veta mer om, att allt är ok, men det tillåter inte pappan! Barnet vågar inte gå emot pappans förbud!

Så har han RÄTT att ta mobilen från barnet och förbjuda kontakt med mig?
Barnet är så klart ledsen över detta! Ibland kan det vara något roligt h*n vill dela med sig och ibland behöver h*n bara höra mammas röst! :)

Tyvärr kan jag och pappan inte prata alls, och hans ord är vatten värd! Han säger en sak och gör helt tvärtom! Jag ORKAR INTE börja processa igen, då det tog massor av ork och energi förra gången! :(

Vad göra??

Det som ingår i vanligt umgänge och beslut runt dem, där har du delegerat vårdnadsansvaret till pappan. Så för att du har ensamvårdnad är inte detsamma som att du äger barnet och ska vara delaktig i ALLA beslut.

Så vilka regler pappan sätter upp under umgänget är inte din sak.. Självfallet så ska du agera om barnet far illa. Samt att det är ditt ansvar och dina beslut som gäller när det handlar om barnets hälsa och framtid.. Så som sjukvård och utbildning mm..

Ja han kan ta telefonen. Om du överdriver din kontakt med barnet på umgänge så finns det en risk att det ses som umgängessabotage. I speciella omständigheter så kan det innebära att din ensamvårdnad försvinner och pappan kan få denna..

Helt ärligt så tror jag att mobilen är mest till för dina behov och inte barnets behov.. Det brukar vara så i de flesta fall.

Att ni vuxna inte kan prata med varandra för några dumma vuxenkänslor kan aldrig bli att barnet ska ta ansvar för detta..

I de flesta fall, brukar vuxenkänslor lägga sig inom två år, fyra till fem år så brukar det faktiskt funka riktigt bra. Men komma över en skilsmässa eller liknade kan ta upp mot 8 år... Så det är säkert därför domaren antog att ni löser detta..

Så se upp med vad du gör och inte gör...

Vad ska du processa om.. Du har ensam vårdnad och är boendeförälder.. Ska du processa om att umgänget ska bort.. Då riskerar du väldigt mycket.. Du kommer att ses som konfliktdrivande och den del som saknar förmåga att samarbeta..

Du kan ringa pappan och be att få prata med barnet. Sen att du inte kan med pappan är din sak att hantera som vuxen.. Sen får du helt enkelt släppa ditt egna behov om barnet eller kontrollbehovet...

Är det så att barnet far illa på umgänget. dit räknas inte telefonens vara eller icke vara.. då har du skyldighet att ta ditt föräldraansvar...

Du är boendeförälder och har störst ansvar, du kan åka dit för umgängessabotage, det kan dock inte en umgängesförälder..

Är det otroligt svårt med pappan, ring socialtjänsten o berätta att ni har väldigt svårt att tala med varandra. De har olika program i sin regi där ni två kan genomgå övningar för att lära er prata med varandra som vuxna.. Vilket i slutändan faktiskt gynnar barnet.. För det är barnets bästa det handlar om..

Som ensamvårdnadshavare har du mer skyldigheter än rättigheter.. Samt ett väldigt stort ansvar för både barnet och ditt egna agerande..

Givetvis har umgängesföräldern också stort ansvar och en del rättigheter..

Men tramsa inte med dina rättigheter, bara för att du kan eller för dina vuxenkänslor ska må bra, samt för att du ska visa vem som bestämmer..

Lite som, En bra ledare tar in vad andra säger och tar beslut från det, En härskare tar beslut utifrån vem bestämmer principen....

Anonym (gubbjävel på soc)

Äldre 10 Jul 12:46

#21

Anonym (HJÄLP!!!) skrev 2014-07-10 10:24:32 följande:

Jag vet inte om du har läst tidigare inlägg, verkar inte riktigt som det! :)
För det första, det är inte jag som ringer! Jag kräver inte heller att barnet ska ringa!

Jag är inte delaktig i alla beslut, men som du kanske har läst (?) här ovan, så har det hänt vissa saker som gör att barnet har känt oro över att vara hos sin pappa och känner en trygghet i att kunna nå mig. Det är där jag tar mitt ansvar och säger att barnet vill ha sin mobil med sig!

Vi har varit separerad i 4 år och det har bara blivit värre. Jag har flera gånger trott att det ska lugna sig, men varje gång hittar han på något nytt...

Jag har inga som helst planer på att sabotera deras umgänge, om det hade varit min plan, så hade jag haft möjlighet att göra det för länge sen! Tvärtom, så är det jag som har fått hitta på olika lösningar när barnet inte vill åka dit! Varav att ta med mobilen var en lösning...

Som jag skrivit här ovan, vi har gått på samarbetssamtal och gör det fortfarande...

Och vad gäller processa, så var det han som drog igång det och jag fick bara svara upp. Så vi har redan varit i rätten. Så frågan är vem som vill "visa att han bestämmer?"
Jag har inga som helst behov av att visa vem som bestämmer, jag vill bara att barnet ska må bra och inte behöva ha ont i magen två dagar innan h*n ska åka till sin pappa, det ska inte vara nya bud hos pappan varje gång! I så fall får han meddela mig det före, så jag slipper få hem ett ledset barn så ofta som jag får nu!
Vad är pappan rädd för, eftersom barnet inte få ha med sig mobilen? Barnet har rätt att ringa sin pappa precis när h*n vill hemifrån!

Jag har pratat med "dina arbetskollegor", om du nu jobbar på soc, och det är just dom som har hänvisat till Fb. kap 6 11 §, vad gäller att barnet ska kunna ha med sig mobilen. Den personen där som jag haft längst kontakt med, och som även har träffat dottern flera gånger, har gett mig detta råd.

Mycket av det du skriver håller jag med om! Som boendeförälder har du allt ansvar för att det ska fungera med umgänge, vilket jag aldrig motsatt mig, jag har även en massa andra skyldigheter... Men vad har du som umgängesförälder för skyldigheter om det inte ens inkluderar att lyssna på barnet?

Det är inte så att Du har dömt mig på förhand, bara för att jag är mamman? ;)

Någonstans måste det finnas en misstolkning eller missförstånd i att använda den paragrafen som rättighet att bestämma över hur och på vilket vis barnet är på umgänge. Den reglerar mer övergripande hur din rätt är att ta beslut. Så som val av utbildning, val av skola.. Din rätt att ensidigt besluta om behandlingar på sjukhus osv osv.. Eller exempelvis rörande om utlandsresa. placering av dagis..

Mobiltelefon är inte ett sådant. Då kan man lika bra säga att barn som inte äger mobiltelefon far illa.. Att barn som inte har telefon också riskerar att få konsekvenser i dess utveckling... Då blir det lite som att det är din skyldighet som vårdnadshavare att tillse att barnet har mobil.. Var drar vi gränsen då.. Barnet ska ha ipad, cykel, moped, dator, eller rent av en helikopter??

Dina regler i ditt hem är dina regler. Umgängesförälderns regler i sitt hem är umgängesförälderns regler.. Med hjälp av enskildvårdnad och stöd av någon FB paragraf.. Så kan du aldrig få rätt att bestämma över någon annan än just barnet och aldrig att du har bestämmande rätt över umgängesförälderns regler.. överdrivet sett så skulle det då innebära att du hade rätt att bestämma över vilka tider de ska äta eller var bordslampan är placerad eller färgen på en soffa...

Så klart att du kan skicka med en mobil. Det kan inte UF neka dig att göra. Men så fort telefonen hamnar på UF tid har denna rätt att besluta om den.. därmed inte sagt att UF har rätt att sälja telefonen eller liknande...

Ursäkta om jag försöker vara övertydlig och kanske ger dig dåliga exempel.. Men det är för att visa skillnaden..

Av vilken anledning skulle jag döma dig för att du är mamma.. Brukar oftast få kritik för att jag anser att den viktigaste gestalten för barn rent generellt är just barnets mamma.. Givetvis finns det undantag.. men de är färre än generellt..

Det vanligaste är oftast att båda behöver backa från behov och prestige.. Då kan de vuxna sätta barnet först och i centrum. o det är just det som är meningen.. Det kan mycket väl vara så att du behöver backa lite men pappan mest...

Det kan mycketväl också vara så att barnet använder mobilen för att kunna ringa dig o därmed kunna trumfa igenom sin vilja mot pappan.. Barn är de ultimata experterna på att spela ut två stycken. Helst om de vuxna inte pratar med varandra.. Även vardagsmat i kärnfamiljer...

Men av den anledningen att ni fortfarande går på samarbetsamtal.. Så ska jag inte kommentera mera.. Det kan få fel effekter och sänka socialsekreteraren som försöker få till att ni ska kunna hyffsat prata med varandra.. Brukar vara bäst att mindre kockar, ju mindre dålig soppa...

Men min slutkommentar är... hoppas att det löser sig... Inte för dig och inte för pappans skull. er struntar jag i på ett sätt.. Det viktigaste är faktiskt barnet ALLTID.. sen kan man ha åsikter om vad eller hur detta är...

Försökte inte skälla på dig eller så. försökte belysa lite saker... Ber om ursäkt för att jag missade saker som du skrivit...

Lycka till

Anonym (gubbjävel på soc)

Äldre 11 Jul 00:03

#32

Anonym (HJÄLP!!!) skrev 2014-07-10 18:47:34 följande:

Det jag ville betona i paragrafen var sista meningen "ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål".... inte just meningen med bestämmanderätten.
Jag har inget behov av att bestämma om vad som händer där, men jag måste veta att min dotters behov uppfylls och att hon mår bra där! Vilket inte varit så i alla fall.
Så vad gör dig så säker på att jag vill bestämma för min egen del? Finns inte tanken att det är barnets önskemål, hon vill ha umgänge, men är osäker på sin pappa i vissa situationer och vill då ha med mobilen som trygghet. Är det bättre att hon inte vill åka alls och ska mer eller mindre "tvingas" än att hon åker med en betydligt tryggare känsla och mobilen med sig?
Varför inte låta henne ha mobilen? Om inget nytt händer, så behöver inte mobilen användas och en vacker dag kanske hon kan åka dit utan att ha med mobilen?:)

Precis som du skriver att det ALLTID är barnet som är viktigast, borde man då inte lyssna mer på barnets önskemål? Varför är allt så inriktat på att det är föräldrarna, mamman i det här fallet, som vill? Jag har barn sedan tidigare och har en väldigt nära relation med mina barn och lyssnar mycket på deras tanker och funderingar. Är det det som blivit så ovanligt idag, att man inte orkar/hinner lyssna på barnen, som gör att tas för givet att det är mina

Och det är lite lustigt att du tar upp just detta med dra gränser och "rättvisa" med att ha vissa saker. Pappans styvson, som är knappt året äldre, han får ha med både ipad och mobil, för att spela på, ta foton och även ringa. Om nu dottern inte får ha med sin mobil ens för att ta bilder, vilket hon kan och ofta gör hemma, borde då inte pappan skaffa något likvärdigt till henne, eftersom hon nu inte får använda sin mobil? Varför får han men inte hon? Det väcker en del tankar hos en liten tjej när inte samma regler gäller för båda... Här hemma försöker vi ge barnen likvärdiga saker, kanske inte samtidigt i och med att det finns åldersskillnad, men ändå.

Nej, dottern spelar inte ut oss mot varandra, det är en av de få sakerna vi är överens om under samarbetssamtalen! :) Men det kanske är så att det stör pappa att han inte har förmågan att lyssna på dottern och då inte heller kan få hennes förtroende? Då tror han att en genväg är att kapa kontakten till mig helt. Jag kan inte bygga upp deras relation, utan det måste han klara av helt själv! Även om jag hjälpt till med mycket, så är det en del som han måste klara av att göra själv.
Tro mig! Ingen skulle vara gladare än jag som mamma, om jag visste att dottern åkte dit utan en klump i magen och hade fullt förtroende för sin pappa! :) Jag har barn sen tidigare och vet vad en bra relation till båda sina föräldrar betyder! ;)

Så lägg ner tanken om att jag bara är ute för att bestämma för egen del. :)
Men jag är väldigt glad över att du tar dig tid att svara! Det är viktigt att man kan få bolla och höra olika synpunkter! Det ska du ha stort tack för! :)

Du har iofs helt rätt i att det är pappan som ska bygga förtroendet och relationen med pappan i detta fallet också. Din medverkan är bara att försöka vara positiv till det hela.. (ta nu inte detta som att jag menar att du inte är det)

Det här med att bestämma lite väl långt över UF är vanligare än du tror, så det blir lite av att du får bära hundhuvud för det.. Det var inte min mening att du ska känna så..

Ska erkänna att jag också tycker det är märkligt med pappans agerande om telefonen. Frågan är bara varför han är så, samt vad är det han känner inom om detta.. Givetvis är det bara han som kan svara på den frågan fullt ut..

Spekulativt kan man kanske anta lite av varje.. om det stämmer eller inte, vet inte jag.. Är det någon form av rädsla för att inte duga, är det rädsla för att barnet ska rapportera.. Är han rädd för att barnet tar en bild på hans lägenhet eller så. Som du sen får se... Men eftersom ni inte pratar med varandra så finns det ingen chans att du kan stödja honom till en bra föräldraroll och det gäller givetvis tvärt om.. Även om du har ensamvårdnad så kommer det alltid situationer där du skulle vilja ha stöd om saker som gäller barnet.. Annars lär det komma när barnet blir äldre.. o inte minst i tonåren...

Åter till umgänget..
Du befinner dig i ett moment 22.
Du har enskildvårdnad och det är din plikt att tillse att barnet får umgänge. Annars bryter du mot domen.. Detta kan pappan då vända sig till TR för verkställighet. Efter några gånger så kan det bli fråga om vite.. fortsätter det så kan du få umgängessabotage mot dig. Vilket innebär att du faktiskt kan förlora vårdnaden över barnet.
Samtidigt finns det såklart din rätt att kvarhålla barnet för att du går in och tar ditt föräldraansvar. Men då ska det till starka orsaker.. Här har vi helt sinnes sjuk lagstiftning där det har hänt ett flertalgånger att en moder tappat vårdnaden och då handlar det om så grova saker som misstanke om sexuella övergrep.. Helt sjukt...

Så det blir lite som du var inne på och svarade en annan. Att släpa barnet till tandläkaren i armen...
Men nu ska vi inte rita fan på väggen.... Jag beskrev det absoluta värstingen för dig...
Tassa försiktigt och om du ska göra nåt med umgänget.. Se till att du har någon form av stöd för ditt beslut hos en socialsekreterare..

De här samarbetsamtalet som ni genomför.. De brukar leda till någon form av avtal som får samma giltighet, som en TR dom.. Så här har du möjlighet att faktiskt dela upp semesterumgänge o allt sånt som du nu kommit på att du missade..

Samma gäller ju telefonen.. För rätt mycket verkar kretsa runt denna för stunden.. Här är det nog lämpligt att du ligger på en massa olika lösningar.. För den som leder samtalen kommer sällan med initiativ på detta sättet.. Det ska de inte göra.. För det är ni som föräldrar som ska komma fram med en lösning...

Nu vet inte jag hur tvär o negativ pappan är till telefonen.. Men om du utgår från vad pappan skulle kunna tänka sig om det där med telefonen... Skulle ni kunna ha regler som att barnet kan ringa dig.. men med högtalartelefonen på, samt att pappan ska närvara och kunna höra ert samtal..

Samt någon form för bilder.. typ att han ska kunna få se dem innan och få lov att säga nej till bilder som kommer till dig.. lite av att stilla hans kanske rädsla eller kontrollbehov.. Det mest troliga är att han genomför detta i början.. men efter hand så släpper han på detta för han helt enkelt inte orkar..

Lite av.. vad kan du göra för att han ska känna att det är OK

Som sagt.. försöker inte skuldgöra dig eller så.. Fast jag kan tänka mig att du fått en del skit och därmed har taggarna ut...

Som sagt.. försök använda samarbetsamtalet bra.. Ett bra tillfälle att slippa processa..
Försöker som sagt förklara för dig vad du kan riskera.. För din skull o att du inte ska hoppa i galen tunna...

Försök att förstå vad pappan har svårt för.. Då oftast finns det initiativ som gör att du kan nå väldigt långt i din vilja... Att du inte får samma tillbaka är hans förlust.. då mister han chansen till att få något hos dig... därmed inte sagt att du ska kohandla bort något...

En bra förhandling är när båda parter är lite missnöjda... brukar man säga

Tänk dig själv.. någon skriver om en sak på internet... det finns givetvis en annan berättelse hos den andre.. var sanningen ligger.. är väl som på ett mynt.. o myntet har alltid två sidor... Menar inte att ifrågasätta dig... Hoppas du förstår....

Anonym (gubbjävel på soc)

Äldre 11 Jul 00:07

#33

Anonym (HJÄLP!!!) skrev 2014-07-10 22:52:50 följande:

Det där fick jag också höra en gång, att det var "hans" tid. Och det kan jag mycket väl förstå om man väljer att lägga tiden på sitt barn och den andre föräldern hela tiden ringer och stör!! Men inte om man väljer att lämna bort barnet, ha barnvakt m.m. under sitt umgänge och det blir mer av en regel än undantag....

Men nu är det faktiskt barnet som har rätt till umgänge med föräldern och inte tvärtom! Ibland kan ett barn behöva få lite tröst eller prata med den föräldern den inte är hos, och jag kan inte förstå hur man som den närvarande föräldern för tillfället kan förbjuda det! Jag kan förstå om det är mitt i något viktigt och att man som förälder inte vill att samtalet ska ske just den sekunden, men barnet kan väl få ringa senare? Om barnet vill!
Jag tror att det farligare att inte låta barnet få visa sina känslor som saknad, att man blir ledsen, arg eller vad det nu kan vara. Inom rimliga gränser förstås.
Om man som barn hela tiden blir tvungen att trycka ner sina känslor hos den ena föräldern och inte våga visa vad man känner, blir det då en bra relation av det?
Trösta och visa förståelse borde varje förälder kunna...

Vem lämnar han bort barnet till, förutom barnvakt...?
Förutsätter att barnvakten är i hans hem!

Är bortlämnandet för att han ska kunna försörja sig?

Anonym (gubbjävel på soc)

Äldre 11 Jul 00:53

#39

Anonym (HJÄLP!!!) skrev 2014-07-11 00:29:00 följande:

Ibland är det för att han ska jobba, fast han har henne eg. bara när han "ska" vara ledig. Jag har erbjudit att byta så han kan ha dottern när han inte jobbar, men det vill han inte. Är det hans helg, så är det, oavsett om han hinner umgås med dottern eller inte.

Någon gång har det varit när han och sambon ska iväg på saker, och då är det bättre att ta barnvakt än att byta med mig. Oftast vet jag inte vilka barnvakterna är.
Ibland är barnvakten hemma hos dom, ibland har dottern fått åka iväg, oftast till sambons släkt. Dottern har haft väldigt svårt att sova borta sen vi separerade, men det har blivit bättre. Hon blir hela tiden större, som tur är. :)

På ett sätt borde du känna honom...

Är han väldigt svart vit i sitt tänk.. som.. är det sagt en sak så är det.. eller är det en viss tid så är det prick den tiden.. Kanske blir upprörd först av att tiden inte passas.. istället för att ta reda på varför eller helt enkelt strunta i vilket?

Bara lite nyfiken på han och hur han är...

Men du känner inte att hans omdöme till val av barnvakt är olämpligt.. ?

Anonym (gubbjävel på soc)

Äldre 11 Jul 02:15

#41

Anonym (HJÄLP!!!) skrev 2014-07-11 01:18:30 följande:

Jag känner honom nog bättre än vad han själv gör, det är nog det som är det största problemet! :)

Han vill nog delvis vara någon annan än den han är. Men man kan inte vara någon annan än sig själv.... Sen blev nog hans liv inte riktigt som han hade tänkt sig och det kan skapa besvikelse. Bekräftelsebehov. Mindervärdeskomplex samtidigt som han har ett behov av att "visa att han kan", men inte lyckas fullt ut....
Låser sig lätt i tankesättet, ser inga andra vägar. Svårt att ta initiativ. Väldigt svårt att kunna sätta in sig i andra människors situationer. Inte heller världens gladaste person utan ganska butter till sättet. Rutiner är bra, eller att någon annan tar beslut! :) Låter kanske väldigt negativt, men detta är delar av hans sätt. Och alla är vi olika!

Jag har väldigt svårt att uttala mig om barnvakterna, då jag inte vet vilka dessa personer är! Det enda jag vet är det dottern berättar. Och ett barn ser inte allt på samma sätt som en vuxen! :) Men ibland kan barnvakterna kännas "bättre" än pappan, och det är inte helt rätt det heller...

Då är pappans val av barnvakt inte olämpligt.. tänkte typ att lämna barnet i destruktiv miljö eller till destruktiv person... typ i en knarkarkvart eller till en person som sitter o super... om man får dra till det lite... Är det till pappans sambo så är det säkert bra för barnet att få anknytning till henne också... Barn mår oftast inte dåligt av att få vuxenkontakt. Så länge det inte är destruktiva personer...

Men det kan bli märkligt om exempelvis sambon får bättre anknytning till barnet än pappan.. Fast inte ovanligt.. det blir lite som att få två mammor.. En riktig och en plastmamma. Men ingen pappa.... helsnurrigt för oss vuxna men inte säkert att barnet upplever det som sådant..

Hur upplever du att energin mellan dig och sambon är? Förstår förstås att sambon är lojal.. Men kanske öppen för saker i sitt resonemang?

Ja alla är vi olika i vår herres hage..
Inte helt lätt att nå fram till en person, som du beskriver av pappan.. ofta är det lättast att de får känna att dom knäckte en bra ide och sen få äran.. Lite som att fumla på en lösning och låta de fylla i och känna att de kommit på lösningen... Sen får de ta äran.. bara deras lösning blev rätt.. Så kan de tralla vidare och känna sig stolta över nåt de egentligen inte uppfann..

En annan metod kan vara att man ger ett förslag, man vet att det blir ett rungande nej direkt.. Men om man ger ett förslag och ber dem att fundera på det till nästa gång.. o inte avkräva svar direkt.. Kan innebära att det får den tid det behöver för att smälta in, eventuellt diskutera med någon annan o då få ett förnuftigt svar.. vilket oftast då bli svaret till nästa gång ni ses....

lite tankar bara.... vad tror du om detta?

Anonym (gubbjävel på soc)

Äldre 11 Jul 12:10

#44

Anonym (HJÄLP!!!) skrev 2014-07-11 11:56:38 följande:

Nej, det är inga droger inblandade, mer brist på kontroll av humör. Ibland med inslag av alkohol, mer beroende på att pappan knappt tål någon alkohol.

Nu är det nog oftare till sambons släkt och vänner, än just själva sambon. :) Sambon har barn själv och orkar knappt med sina egna, så en extra blir lite väl mycket... Så tyvärr är sambon ingen större tröst i det här sammanhanget. Hade dottern känt sig trygg med sambon, så hade det varit en stor fördel! Så detta med knyta an till sambon, det kan vi stryka! ;)
Sambon är pappan största supporter, jag är ju den kvinnan som fått barn och haft ett liv ihop med honom före henne! Jag känner henne även flyktigt sen tidigare och vi "klickade" väl inte ens då. Vi har inte direkt samma syn på hur man tar hand om sina barn. :(

Har försökt lägga fram saker som du beskriver, men han kan stå framför mig och säga att det blir bra så, för att sen åka hem till sig och göra helt tvärtom. Kanske sambon som påverkar, vad vet jag?
Men jag ska absolut jobba mer på förslaget om att han själv "knäcker" förslaget efter lite ledtrådar! ;)

Tar tacksamt emot ALLA förslag som kan göra livet enklare för oss alla och bättre för dottern! :)

Försök göra det på samarbetsamtalen.. då blir det lite mer verkstad av det...
Så tänk på dina argument och var du ska bränna dem.. det är bättre att du bränner argument med pappan på ett samarbetsamtal än med pappan privat...

Blir lite jobbigare för honom att komma undan om du sitter där och hör, samtidigt som en socialsekreterare hör och gör sina arbetsanteckningar.. Men pumpa gärna honom på argument privat... så får du tid att fundera på hur du ska bemöta hans argument sen i samarbetsamtal...

Ibland får man vara fräck som en lus...

UF tar barnets mobil!

INNEHÅLL