Inlägg från: Anonym (Ledsen mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen mamma)

    Får inte ringa mina barn

    Hur gör ni andra separerade med kontakten med barnen när de är på semester med den andra föräldern. Om ni är ifrån barnen 1-2 veckor hörs ni då? Eller har ni ingen kontakt alls? Mina barn är bara 4 och 6 år och är ifrån mig nu i 11 dagar, men mitt ex tillåter inte mig att kontakta barnen överhuvudtaget under den tiden. Han påstår att det kan förstöra deras semester och att alla "experter" är överens om att det bästa är att inte höras alls. Jag förstår inte hur det kan vara för barnens bästa. Jag håller på att gå sönder av saknad och skulle bara vilja prata kort med dem 1 eller 2 gånger under denna tid. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Får inte ringa mina barn
  • Anonym (Ledsen mamma)

    De har aldrig bett om att ringa den andra föräldern. Skulle de säga det rätt ut så skulle han nog inte neka det, men jag misstänker att de kanske känner att pappan inte vill det och därför inte frågar. Men det är bara en gissning.

    Mitt motiv är att jag vill ge dem ett livstecken och visa att jag finns kvar. Jag vet att de har det bra så det handlar inte om att kontrollera.

    "Anonym": Kanske en dum fråga, men känner du att dina barn har tagit någon skada av det?

  • Anonym (Ledsen mamma)
    Anonym (anonym) skrev 2014-07-08 14:24:34 följande:
    Känner inte att något av mina barn tagit skada av att bo vv, när de var kring mellanstadieålder och hade busskort valde de lite hur de ville att bo så det blev inte alltid vv utan mer efter eget val. Vi föräldrar hade inget agg mellan oss och hade ungefär samma regler i båda hemmen.
    Det passar dock inte för alla barn att bo vv man måste hela tiden anpassa detta efter hur barnen klarar av detta, en del mår bäst av ett fast hem, en del av att bo några dagar på varje ställe, en del av att 2 veckor på varje ställe bara föräldrarna är flexibla så fungerar det mesta.

    Sorry, jag var lite otydlig. Tror inte vv i sig skulle vara skadligt på något sätt. Tänkte mer på de längre perioderna av frånvaro när ni inte hördes av, om du märkte att det påverkade barnen på något sätt. Då tänker jag i första hand på längre tid än en vecka.
  • Anonym (Ledsen mamma)
    Helle 85 skrev 2014-07-08 21:23:52 följande:

    Grundfrågan är väl om det är för din egen saknad eller barnens potentiella saknad. Litar du på att pappan låter sina barn ringa ifall de önskar så är det bra annars får du ta upp det med honom.

    Brukar ni ringa pappan under den tid som barnen är hos dig? För då kan man ju kanske göra det som en stående grej från bådas håll.

    Till slut, jag har sett barn som haft det jobbigare när den andra föräldern hör av sig. De känner skuld, en saknad och oro. Därav min första fråga. Vill du prata med dem för din egen skull eller för barnens?


    Jag förstår hur du menar. Kanske ska förtydliga att jag inte pratar om att höra av sig under de vanliga bytena, utan under längre semesteruppehåll (uppåt två veckor). Ja, jag brukar uppmuntra pappan att höra av sig när de är en längre tid med mig. Mitt största motiv är att jag vill att de ska förstå att jag finns kvar. De är ju så små.
  • Anonym (Ledsen mamma)
    Ess skrev 2014-07-11 14:01:48 följande:

    Gäller det en kortare period som under semestern så kan du låta det va.

    Men om det var som för min man som hade barnen vh, och deras mamma ville förhindra all kontakt däremellan. Han fick igenom och inskrivet i umgängesavtalet att han hade rätt att ringa en namngiven dag vid en angiven tidpunkt i veckan till sina barn.
    Men nu var ju detta åt det mer extrema hållet, hoppas det inte är så illa mellan er.


    Oj, det låter ju fruktansvärt. Om han bara träffade dem varannan helg så var det självklart att kontakten behövde upprätthållas. Vi har gemensam vårdnad och inga såna problem.
  • Anonym (Ledsen mamma)
    Anonym (K) skrev 2014-07-14 14:44:07 följande:
    Jag tycker att det är fruktansvärt att förbjuda ett BARN att ringa sin förälder. Däremot tycker jag inte att det är ett dugg hemskt att förbjuda en vuxen människa att ringa till barnet.

    TS berättar i sina inlägg att det är hon som längtar efter barnen. Synd för henne men hon är vuxen och får lov att stå ut med det. Om barnen saknar henne kan pappan antingen hjälpa dem att ringa mamman eller också trösta barnen.

    Nja, jag saknar barnen, men det var i första hand för deras skull jag ville ringa, så att de förstår att jag finns kvar. De har aldrig varit så länge ifrån mig tidigare. Men du har en poäng i att det är bättre att barnen ringer istället för tvärtom. Tyvärr tror jag inte mina barn har riktigt fattat att de kan göra det. Det låter ju konstigt, men de har aldrig uttryckt någon sådan önskan åt något håll. Men när den andra vuxna ringt så har de blivit överlyckliga. Kan ju vara så att de tror att den ena föräldern inte vill att de ringer. Jag vet inte, men nyckeln framöver ligger i att få dem att förstå att de kan ringa om de vill och att de måste våga säga till. Vi får öva på det. Nu gick det bra i alla fall och jag träffar mina barn igen imorgon. Tack för stöd.
Svar på tråden Får inte ringa mina barn