Får inte ringa mina barn

Grundfrågan är väl om det är för din egen saknad eller barnens potentiella saknad. Litar du på att pappan låter sina barn ringa ifall de önskar så är det bra annars får du ta upp det med honom.

Brukar ni ringa pappan under den tid som barnen är hos dig? För då kan man ju kanske göra det som en stående grej från bådas håll.

Till slut, jag har sett barn som haft det jobbigare när den andra föräldern hör av sig. De känner skuld, en saknad och oro. Därav min första fråga. Vill du prata med dem för din egen skull eller för barnens?