Jag blir så ledsen

Usch stackare. Du kanske skulle fråga varför hon känner så och tala om att hon gjorde dog ledsen.

Himla klantigt av henne. Jag kan tycka att alla har rätt att tänka känna o tycka som man vill, men det är inte alltid man ska visa eller berätta hur man känner tycker eller tänker (beroende på vad det är såklart). Hade detta hänt mig så hade jag backat o tagit avstånd från henne.

Vet att hon är less på sambons bror speciellt, på grund av många anledningar och jag kan förstå henne när det gäller det. Hon är också väldigt mycket "mina barn, andras ungar"-typen har jag märkt.

Jag är inte en person som ryter direkt, men känner att jag börjar lessna nu.

Tycker det också, jag är fullt medveten om att det är skillnad på egna barn och bonusbarn, och såklart även barnbarn. Jag har själv bonusbarn. Tycker bara att det är så korkat att kläcks ur sig något sånt, speciellt då min dotter är en av dom hon inte "bryr sig om".

Istället för att gnälla så får hon ta tag i saken och göra saker med sina biologiska barnbarn.
Vill hennes make göra något med sina barnbarn så får han själv ta intiativet till det. Men det är tyvärr inte så vanligt i den generationen, utan där ligger det på kvinnan att fixa och servera det till honom.

Nästa gång hon gnäller så fråga henne varför hon inte tar ta i saken och gör något aktivt med sina barnbarn, och låter maken sköta sina.

Så det är OK att göra skillnad på andras barn (din sambos brors barn), bara det inte är dina?

Tror att du missförstår mig nu.. Vart någonstans har jag nämt att det är OK att göra skillnad på sambons brors barn, bara det inte är mina egna?

Svärfar har 5 barnbarn (varav 2 tillhör min familj och 3 sambons brors familj).

Svärfars fru har 4 barnbarn.

Svärfars fru gnäller jämt på svärfars barnbarn. Hon tycker att dom är så jobbiga och ouppfostrade och allt vad det heter. Hon är dessutom väldigt duktig på att diskutera detta med mig. Jag tycker inte att det är okej. Hon kan kritisera dom men om någon säger någonting negativt om hennes barnbarn så blir hon skitsur.

Jag och min dotter (13 månader) stod och pratade med henne idag och då slänger hon ur sig att "hon pallar minsann inte umgås med svärfars barn och barnbarn hela tiden, hon vill träffa sina egna barn och barnbarn. Hon bryr sig väl inte om svärfars barnbarn.." Klart att jag som mamma tar åt mig eftersom min dotter är ett av barnen som hon inte bryr sig om. Min bonusdotter är även hon en av dom och hon betyder otroligt mycket för mig. Sambons brors 3 barn står mig även ganska nära. Jag blir ledsen för alla barns skull.

Jag respekterar helt och fullt att känslorna inte är densamma för dom olika barnen, och hon får känna och tycka som hon vill men när hon står och säger detta till mig blir jag lite illa till mods.. Det är skillnad på att tycka och känna och att säga det rakt ut!

Oj. Du har nog missat att läsa några rader. Det ts skrivit (o vad jag förstått det som) så respekterar hon att man inte behöver eller kan älska andras barn/barnbarn, men att man behöver definitivt inte säga det till personen/personerna i fråga, inte heller visa att det är så "farmor" känner.

Självklart tar man ju illa vid sig. Nu har jag en svärmor som tar "min" son som hennes egna biologiska barnbarn. Men hade hon inte gjort det så hade jag sett till att "min" son inte skulle känna sig utanför. Säkert fel av mig men jag hade nog sagt nej om hon ville ge nåt till den biologiska men inte bonusen. Eller nåt - jag vet inte. Men avstånd hade jag definitivt tagit. "Vill hon inte ha oss lite ska hon fan inte ha oss alls" ungefär. "Tar man kon får man ta kalven" osv osv.

Min ex killes pappa gick och pratade skit om fruns barn oavbrutet när man var där. Frun bet ihop och sa inget, i alla fall inte så länge vi var där. Men jag kan tänka mig att hon högg igen så fort vi stängt dörren bakom oss.