Han är sjukligt pedantisk. Vi bråkar hela tiden. Orkar snart inte mer.

Tyvärr går det inte att kompromissa med pedanter. Han kommer förmodligen inte hålla tillbaka med klagandet även om du ber honom och om han skulle lyckas ibland skulle du ändå veta/märka att han stör sig på det du gör. Han vill enväldigt bestämma hur ert gemensamma hem ska se ut och det är inte ok.

Jag brukar inte vara den som skriker "lämna" i första taget men i ett sånt här fall ser jag tyvärr inte att det kan/kommer bli bättre mellan er utan ni kommer båda gå varandra på nerverna tillslut och en dag när ni märker att ni kommit till läget att separera kommer du önska att ni gjort det tidigare så du sluppit slösa bort din tid. Jag skulle verkligen rekommendera dig att separera så snart som möjligt, det blir inte bättre ju längre tid det går, tvärtom.

Varför skulle det bli bättre? Finns det någonting som tyder på det?

Tex att han inser att det inte är normalt, att han vill ändra sig, att han ber om ursäkt efteråt?

Ni har ju varit tillsammans en tid innan ni valde att flytta ihop. Hur fungerade det? Såg du dessa drag även då? Var umgicks ni? Hos dig eller hos honom? Kunde han hålla sig från att ha synpunkter på hur du hade det?

Om ert förhållande ger dig energi och glädje på andra sätt, varför inte vara särbo istället? Tyvärr brukar det vara mycket svårt att ändra på en pedant "det är ju bra att vara ordentlig". De har ofta ingen insikt i när det går till överdrift. Naturligtvis får man kompromissa i en relation och de kan vara lite gnissel i början. Men det ska inte vara så att någon part mår dåligt.

En relation när den ena parten försöker "uppfostra" den andra är inte riktigt sund.

Ser du en framtid för er? Barn? Hur skulle det fungera? Barn innebär STÖK?

Skulle aldrig stå ut med att ha det så. Är det du som flyttat hem till honom, så han känner att han har mer bestämmanderätt än du?

Skulle rekommendera att ni inte bor tillsammans.

usch vad jobbigt för honom du får göra klart för han att du inte är pedant och vill han va det får han svansa efter dig och fixa allt perfekt

Två personlighetstyper som inte passar ihop

Jag är pedant, på både gott & ont.  Vi är särbos sen 12 år tillbaka, men det är inte på grund av att jag är pedant.

När vi är hemma hos mig tjatar jag inte så mycket på allt som lämnas framme och hemma hos honom tjatar jag inte alls. Har "lärt" mig att hans hem är HANS hem, där behöver jag inte vara pedant. 

Hej TS!

Det jag skriver är inte nödvändigtvis sanningen, utan mina egen reflektioner utifrån de pedanter jag stött på i mitt liv.

Jag har märkt att pedanter ofta har en eller flera hemska upplevelser i bagaget; en trasslig barndom, mobbning, destruktiva relationer osv. De tar kontroll över sin tillvaro genom att i minsta detalj styra sin boendemiljö. Ingenting får lämnas framme, all disk och tvätt ska tas om hand på en gång. Minsta lilla dammkorn skapar en känsla av förlorad kontroll.

Min man var pedant när vi träffades. Han hade blivit svårt mobbad i grundskolan och det hade skapat obearbetade trauman hos honom. Han städade konstant, hela helgerna, all ledig tid. Dammsuga, diska, plocka, damma, tvätta, skura och när han var klar började han om. Det gav honom en känsla av kontroll och när han inte fick leva ut sitt kontrollbehov upplevde han det som att han tappade fotfästet totalt. Han fick panik, ångest och faktiskt abstinens.

Min man har lyckats lösa upp sina knutar men det har tagit nästan åtta år av träning. Det började med att jag helt enkelt vägrade gå med på hans fasoner. Antigen sökte han hjälp eller så förlorade han mig. Sedan tränade vi. Vi började med det lilla; att lämna ett smutsigt glas fram över natten. Att låta den torra tvätten hänga tills imorgonbitti.

Nu har min man närmast svängt från ena sidan av skalan till den andra. Nu kan han leva i en svinstia istället och tar inte jag hand om tvätten blir den hängande i veckor. Om inte jag dammsuger vadar vi i damm och grus till slut.

Jag har inget riktigt gott råd att ge dig. Om han är den du vill leva ditt liv med måste ni börja kommunicera. Allra helst med professionell hjälp. Du måste fråga dig själv om du är beredd på att det kan ta åratal innan hans behov av att städa och plocka kommit ner till en normal nivå. Om du är beredd på att hjälpa honom ur det med allt som följer med att bryta ett beroende; vredesutbrott, tårar, humörsvängningar, ångest osv. Om inte - lämna honom! Det är betydligt enklare att leva med en man som inte behöver ha snörräta rader i garderoben. Det är betydligt roligare att leva med en man som prioriterar mys i soffan till en film än med en som hellre dammsuger. Och kom ihåg; det går inte att ändra på någon som inte vill ändra sig. Om din sambo inte vill ha emot hjälp - lämna! Du förtjänar bättre!