Höggravid och nu är sambons chef arg. Vad gör vi nu?

Jag är gravid i vecka 36 och har problem med sammandragningar, foglossning och ett blodtryck som är lite högre än det borde vara. Vi har ingen släkt i staden vi bor i och alla mina vänner är bortresta just nu. Jag var student fram till sommarlovet och därför har jag inte hunnit träffa vänner utanför den "världen" än. Sambon tog också examen relativt nyligen och är i en liknande situation.

För ett par dagar sedan fick sambon ett samtal från en högre chef inom företaget som frågade om han kunde komma och jobba för samma företag i en annan stad någon dag nästa vecka eftersom de har akut personalbrist där. Det står ingenting om att min sambo är skyldig att jobba i andra städer i hans anställningsavtal, så det är han som gör dem en stor tjänst. Eftersom staden ligger ca 2 timmars bilresa bort förutsatte min sambo att han skulle köra dit och tillbaka och tänkte att det inte var någon fara någon enstaka gång. Chefen sa i alla fall att han skulle höra av sig senare för att diskutera detaljerna. I torsdags blev min sambo upplyst av sin närmaste chef att han kommer att jobba i den andra staden tisdag till fredag och att de kommer att boka ett hotellrum åt honom. Det var verkligen inte vad min sambo hade sagt ja till, så han ringde direkt upp den högre chefen och förklarade situationen hemma och att det arrangemanget därför inte funkar för honom. Eftersom han visste hur desperata de var erbjöd han sig att jobba de dagarna, men pendla varje dag istället. Han skulle visserligen komma hem senare varje dag, men han skulle i alla fall kunna köpa med saker jag behövde och eventuellt hjälpa mig med annat. Chefen sa ja till det och min sambo trodde att problemet var löst.

Igår ringer den högre chefen till min sambos chef och säger att min sambo absolut inte får pendla utan att han måste bo på hotellet som nu är bokat. Han lägger också till att man måste kunna sova borta från sin sambo om man är vuxen och jobbar, trots att både min sambo och hans närmaste chef har förklarat att det är ett tillfälligt problem (att jag är gravid med vissa komplikationer och att det just, just nu inte finns en enda människa förutom min sambo som kan finnas där för mig om det skulle behövas). Men chefen säger att eftersom min sambo sa ja från början är det bara att ställa upp.   

Vad gör vi nu? Å ena sidan har jag så dåligt samvete för att min hälsa förstör för alla, men å andra sidan tycker jag att min sambo har hanterat situationen så bra han kan genom att ringa upp direkt för att försöka reda ut det medan chefen sa att allt var bra då för att senare bara gå vidare med sin originalplan ändå. 

Min sambo tycker att vi ska boka ett rum till mig på samma hotell, men jag tycker att det är rent vansinnigt ekonomiskt sett, speciellt när det här hotellet är ett sånt där man betalar per rum och inte per person, så att ha min i hans rum skulle inte kosta ett öre. Vi funderar på att fråga om de kan lägga till mig till bokningen (antar att de ändå måste veta att det kommer två personer istället för en), men det är kanske dumt att utmana ödet när den här chefen redan är arg? Samtidigt skulle det vara den bästa lösningen för alla: företaget får hjälpen de behöver, min sambo slipper slita ut sig genom att pendla och jag slipper bli lämnad helt utan stöd. Är det värt att fråga?

Jag antar att jag kommer få en massa påhopp om att jag är kontrollerande och klängig, men jag hoppas att de flesta förstår att det inte handlar om det utan om att det handlar om situationen vi befinner oss i just, just nu. Det är absolut inte så att jag har förbjudit min sambo att åka. Min sambo diskuterade inte ens saken med mig innan han ringde upp, så det är inte mitt fel på så sätt.