Varför kan jag inte springa tillbaka?

Hon verkade inte må bra. Det verkade som att hon var deprimerad och inte trivdes här längre. Hon kissade på andra ställen än kattlådan, och försökte ofta smita ut när vi öppnade ytterdörren, men eftersom hon var innekatt kunde vi ju inte bara låta henne kasta sig ut i den hårda verkligheten utanför. Hon försökte ofta smita in i klädkammaren för att gömma sig. Ibland kunde hon få en knäpp och bli aggressiv och attackera oss (typ nafsa efter våra ben, eller sätta klorna i dem). Det hade pågått i mer än 2 år (det började när jag var gravid med vår dotter), och vi kände att vi hade gjort allt vi kunde komma på för att få henne att må bättre. Bytt kattsand, bytt mat, lekt och kelat mer med henne, tagit henne till veterinären för att kolla så hon inte var sjuk (men de hittade inget). Vi har till och med varit i kontakt med ett katthem, men de hade inte plats för henne, och ingen vi kände ville överta henne heller.

Jag känner mig bara så elak och grym, för hon var ju inte dödligt sjuk. Jag känner att jag har svikit henne och inte tagit mitt ansvar som matte, eftersom jag (vi) inte kunde komma på något sätt att få henne att må bättre. Samtidigt, om man försökt allt och det inte går att omplacera, vad gör man då? Slänger ut henne och lämnar henne åt sitt öde med alla bilar och allt? Nej, det skulle jag aldrig ha kunnat göra.