Varför är min identitet osynlig?

Ja, jag vill slå tillbaka. Vet bara inte hur. Har en förmåga att ge upp med allt jag tar mig an dock. Vill inte göra det med det här. Så svårt när de som är närmast en inte tar en på allvar, svårt att hitta motivation då. De vänner som faktiskt nickar med när jag förklarar för dem har en slags hopplös blick i ögonen som om de vet att jag kommer att misslyckas. Det är väldigt få som uppmuntrar mig och jag vet inte hur stark jag är när det väl kommer till kritan.

Tack för svaren. Jag brukar tänka utanför kropp och kön, det är bara det att andra inte gör det, vilket försvårar mitt mål. Men jag ska kämpa vidare. Jag har två val framför mig tror jag (finns säkert ett tredje). Det ena är att fortsätta som jag gjort och försöka hitta ett sätt att försona min klädstil med den kropp jag har och sen använda kroppen som jag vill och inte som andra vill. Det andra sättet är att genomgå den förändringar som skulle underlätta väldigt många praktiska saker men också ge mig självförstroende samtidigt som jag uppmuntrar andra att använda sina kroppar och göra med dem som dem vill. I det andra fallet blir uppdraget att övertyga den som bestämmer om jag får göra de förändringarna att jag förtjänar det även om jag inte stämmer överens med de kriterier de har. En uppgift som kommer att ta en lång tid. Väljer jag väg nummer ett kommer mitt första problem vara mitt sista, att ta av sig tröjan med ett straight face. Vilken väg jag än väljer så kommer jag att få utstå väldigt mycket psykisk påfrestning från alla jag möter. Men värst är nog familjen, dem jag faktiskt lyssnar på ibland, eftersom det är dem jag har närmast hjärtat.

Det är nog sant att jag förhåller mig till andra människor. Det kan ha att göra med att jag har haft svårt att stå på egna ben och nu gör ett försök att ta ännu mera plats. Vad gäller attacker är jag väl lite feg helt enkelt, jag måste ställa om från defensiv till offensiv för att lyckas. Men en sån förändring sker inte över natt. Tills dess behöver jag stöd från andra helt enkelt, jag kan inte bara slå av och på en knapp. Det är liksom en process. Men du har rätt i att jag måste agera nu. Mitt problem är att jag inte vet vad jag ska agera för, vilken väg som jag helst vill ta.