Totalt utestängd från min pojkväns sorg

Jag tror inte det är ett dugg ovanligt att sörja som din man gör TS. Just nu när jag sörjer min pappa är jag ångestfylld, lättirriterad, har svårt för ljud osv. Det är jättejobbigt för mig att umgås med folk en längre tid helt enkelt. Jag vill helst bara vara ifred, få snörvelgråta, jämra mig och "yla"  hur jag vill. Hade min karl eller mina barn barit hemma när jag sörjer så hade de väl trott att jag förlorat förståndet helt men det är min ventil helt enkelt och något jag vill göra ifred och inget jag vill utsätta min nära och kära för.
Min sambo har nog känt sig utanför skulle jag tro så till den milda grad att han började bråka med mig häromdagen för en skitsak. Jag var tom i mitt inre alla redan och inte blev det bättre av att han pressade på. Just nu ångrar han sig och önskar det säkerligen ogjort då det kändes som att mina känslor för honom tvärdog där och då. Jag behövde det verkligen inte. Vi får se hur det blir med vårt förhållande när sorgen lagt sig lite. Kanske jag kan förstå hans agerande då och förlåta det ...eller kanske inte. 
Man bör nog passa sig väldigt noga för att övht pressa någon som sörjer och tycka att de ska sörja på ett "acceptabelt" sätt. Alla människor hanterar känslor på sina egna sätt.