Totalt utestängd från min pojkväns sorg
Jag gör precis likadant, när jag mår dåligt drar jag mig undan och behöver vara själv för det är så jag hanterar mina känslor. När andra personer är i närheten så kan jag inte tänka igenom situationen. Och att prata om det med någon annan innan jag fått tänka igenom allt går inte. Det finns inget att säga eller prata om innan jag fått känna på sorgen i min ensamhet, det sabbar bara processen för mig och gör att jag mår ännu sämre ännu längre. Om någon tränger sig på i den situationen så kommer jag att stänga ute personen mer och i andra situationer i livet, ibland till den punkt att jag inte vill ha med hen att göra överhuvudtaget igen.
Om han funkar som jag är det bästa att lyssna när han vill prata, avlasta med barnen och ge honom space så kommer han när han är redo för det. Checka av lite ibland men träng dig inte på när han går undan.