Inlägg från: cassibassi |Visa alla inlägg
  • cassibassi

    oönskad barnlöshet, stöd och pepp

    Hejsan!
    Som rubriken lyder är detta en tråd om oönskad barnlöshet, på grund av diagnosen PCOS. Här vill jag få kontakt med andra som har samma/liknande problem som mig och min sambo där jag kan finna stöd samt eventuellt lära mig något nytt som jag inte hittat av allt Googlande. 

    Lite om mig och min situation:
    Jag är 21 år gammal och min sambo är 24 år. Vi har varit tillsammans i 5 år varpå varit sambos i 4 år. I maj 2013 bestämde vi oss för att sätta igång med bebisverkstaden, då vi i många år väntat på "rätt tillfälle" med att bilda familj. I samband med att jag tog ut min P-stav började jag googla för att få tips om hur man snabbast blev gravid, då råkade jag läsa något om PCO. Efter lite fördjupningar om denna sjukdom så fattade jag fort att "Hoppsan, detta har jag"! Sökte till husläkare varpå skickade remiss till gyn där jag i augusti fick min diagnos PCO. Ett VUL var allt som krävdes för att ställa denna diagnosen. Jag har alla symtomen, enligt mig, kraftigt. Hur som helst, fick utskrivet Primolut i tre månader för att sätta igång min icke existerande mens, fungerade perfekt och jag har fortfarande mens, dock ej regelbundet. Menscykler från 18 dagar till 47 dagar. Det är nu 14 månader sedan jag tog ut min p-stav och 11 månader sedan jag fick min diagnos. Har ännu inte plussat och ska i september bli kallad för att diskutera eventuella åtgärder för vår oönskade graviditet. 
    Kan även nämna att jag äter enligt LCHF och har gått ner 14 kg samt blivit av med min acne. 

    På grund av denna ovisshet om hur detta kommer sluta så har jag gått och blivit deprimerad och ska i augusti gå till en KBT teraput. 
    Jag känner att jag såå gärna skulle vilja prata med någon som delar dessa erfarenheter och som kan förstå alla känslor som detta drar upp. Gärna även positiva och lyckliga historier som kan ge mig lite hopp i detta för just nu har jag svårt att fokusera på det positiva!

  • Svar på tråden oönskad barnlöshet, stöd och pepp
  • cassibassi

    Vad roligt att ha fått svar! :)
    Jaa, det där med vikten är inte rent lätt mellanåt... För min del höll motivationen igång ett bra tag och jag gick som sagt ner 14 kg, men tråkigt nog har det där drivet försvunnit iväg någonstans och gömt sig känner jag haha. Har åtminstonde 10 kg till jag vill gå ner... Du nämnde viktväktarna, hur har dina symtom på pcon ändrats av det? Tänker på det jag både hört och läst att socker och snabba kolhydrater är den stora fienden för oss med diagnosen pco. Kan vara kul att jämföra och se om det verkligen är så elelr om det fungerar bra med att "bara" gå ner i vikt :)
    Vad är dina pco symtom förressten? :)

  • cassibassi

    Det enda jag märkt skillnad på sedan jag började äta lchf är att min acne försvunnit, har inte finnar alls i stort sätt mer än när hela "mens-processen" sätter igång. :P
    Njä, jag har inte regelbunden mens. Det ligger ungefär mellan 18-47 dagars cykler. Så ett stooort hopp vilket gör det väldigt svårt att pricka rätt. Dock har vi träffat rätt några gånger, vilket jag kunnat se på när mensen väl kommer, men inget pluss än. Buhu.

  • cassibassi

    Jaa, det är verkligen skönt att ha blivit av med acnen. Bara en sådan liten grej påverkar ju självförtroendet jätte mycket Obestämd

    Man vet ju aldrig, den där molvärken kan kanske betyda något annat?! Flört Har läst att vissa upplever det som mensvärk i början på en graviditet. Skulle det vara den elaka tanten röd så är det bara att på det igen och hoppas på bättre lycka nästa gång!

    Har ni någon plan på hur länge ni tänkt att försöka på egen hand innan ni ska be om hjälp?

    När jag fick min diagnos i augusti förra året så fick jag erbjudandet direkt om jag ville börja med pergotime (vi börjde med bebisverkstaden i maj förra året), men då blev jag så ställd så jag dumt nog sade Nej till det!! För vi skulle försöka lite till själv. Vad fan tänkte jag där? Skyller på att det var för jag höll på att smälta det faktum att det faktiskt var något fel på mig.. Menmen, nu efter att vi har försökt i över ett år så har vi tagit tag i saken och ska bli kallade i september någon gång när alla semestrar är slut. Min sambo ska även då kolla så att hans simmare är som de ska. 
    Hoppas verkligen att vi kommer till en bra läkare, av någon anledning är jag rädd för att vi ska få någon som inte vill hjälpa oss. För att vi är så unga eller vad som... Kan det bli så? Att läkaren hindrar det?
    Då vet jag inte hur jag ska klara mig, besvikelsen blir värre och värre för varje gång den jäkla mensen kommer.

    Guud vad jag skriver mycket!! Haha. Har så mycket jag vill säga så bara babblar/skriver på Tungan ute

  • cassibassi

    Oj vad obehagligt med sån smärta! Visste inte att det kunde bli så, att kroppen skulle få för sig att släppa mycket på samma gång.

    Jag har också förhoppningar på semestern, jobbar bara ikväll och har sedan två veckors semester varav en vecka är i turkiet så har man tur så blir det kanske en semesterbebis?! Cool
    Men i förra veckan så fick jag en flytning som jag har lärt mig att könna igen när det är dags för äl, så har jag tur så är där kanske något redan nu. Men tvivlar på det, vi har prickat äl flera gånger men ändå inte blivit något.

  • cassibassi

    Jag kan verkligen rekommendera lchf kost då den åtminstone för mig har varit väldigt bra. Jag är rätt säker på att den även har påverkat mina menstruationer rätt mycket då jag har märkt att de månader jag har slarvat och fått i mig socker och kolhydrater så har menscykelns dagar skjutit iväg ytterligare. Så för mig känns den helt rätt! Det enda problemet är mitt eget begär efter socker och kolhydrater så som bröd, bröd är min svaghet Tungan ute

  • cassibassi

    Ja, det där att sätta igång och släppa allt det där suuuper goda är tufft. Jag har varit super flitig i flera månader och gått ner mycket i vikt, men nu har jag nästan släppt det helt och har gått upp 5 kg. Kan man bli mer besviken på sig själv?

  • cassibassi
    VeronikaMary skrev 2014-08-09 23:55:09 följande:

    Hej! Jag vill gärna ha kontakt med andra med pco, tycker detta är jobbigt o gå igenom o deg ta skönt o ha någon annan med samma sak som man kan prata med då sambon tänker på ett helt annat sätt. Gör gärna av er till min mail [email protected].

    kram :)


    Hej!
    Har du nyligen fått din diagnos? Eller haft den en längre tid?

    Vill du hellre prata på mail än här på familjeliv? Glad
  • cassibassi
    Snobi skrev 2014-09-06 20:16:05 följande:

    Hoppar in här! Jag fick veta att jag har pco förra veckan. Började misstänka det efter att jag och sambon försökt bli med barn i ett år utan att lyckas och fick det bekräftat med ultraljud. Äter lchf sen ungefär en månad eftersom jag läst att det ska vara bra. Vi får väl se... Har också tänkt testa pergotime (privat gyn) och köa för utredning inom landstinget.

    På tal om att pricka äl så kan jag säga att vi också försökt med det. Den här cykeln hade jag äl-flytningar, värk och fick utslag på test, men gyn såg att inget ägg hade släppt. Tror alltså inte vi med pco ska lita för mycket på kroppens signaler. Inte meningen att vara negativ, vet bara hur jobbigt det är att hoppas varje månad.


    LCHF började jag äta strax efter jag fick min diagnos förra året då min gynläkare rekommenderade det, och det har verkligen blivit en förändring! Jag har gått ner 14 kg, min acne försvann och menstruationerna blev mer regelbundna. Det med menstruationerna kan jag kanske inte vara helt hundra på att det beror på kosten då jag åt primolut i tre månader för att få igång mensen, men det har löpt på bra även när jag slutade med dem.
    Dock har jag varit väldigt slarvig nu den senste tiden och PLOPP! så dök där upp finnar. Samt att min mens betedde sig annorlunda denna gången. 

    Så jag kan rekommendera den dieten när du har PCO Skrattande
  • cassibassi

    Har inte varit närvarande här då jag inte har haft något att komma med vad gäller bebisverkstaden. Har som tidigare nämnt väntat till september då jag skulle få hem en tid då. Dock är september snart slut och jag har fortfarande inte fått någon tid! Så ganska nyligen ringde jag till kliniken för att höra vad som pågår. Då fick jag svaret att specialisten jag skulle till endast jobbar halvtid och att där då om jag har tur är tid till mig i DECEMBER! Hoppet försvann direkt och det var väldigt nära att jag började tjuta i telefonen..... Som tur var så pratade jag med en väldigt varm kvinna som ordnade en telefontid till en annan läkare då hon menade på att orsaken till mitt problem redan är utrett så då skulle det räcka med ett telefonsamtal för att lägga upp en plan för hur vi ska fortsätta... Så på måndag har jag den telefontiden... Ååååh vad jag längtar! Hoppas verkligen att denna väntan har börjat närma sig sitt slut nu...

Svar på tråden oönskad barnlöshet, stöd och pepp