Hur ska jag berätta för våra vänner att han är otrogen och har barn med en annan...?

Tycker det är märkligt med alla som menar att TS inte ska bry sig, ska hålla tyst och att det inte är hennes ensak. TS känner dessa människor och jobbar i ett samarbete tillsammans med en utav dom. Vore väl en sak om det hade varit vilt främmande människor för TS, men nu är det inte det.

Är ni alla otrogna eller? För helt ärligt har jag svårt att se att man inte skulle berätta för en vän om att deras partner bedrar hen. Var är er empati och solidaritet? Usch, med vänner som er behöver man inga fiender.

Näe, även om man är otrogen själv och på så vis i sitt undermedvetna vill skydda andra otrogna i vad som blir en långsökt metafor som representerar en själv har jag svårt att förstå. Jag har själv varit otrogen i ett tidigare förhållande och kunnat hemlighålla det utan större bekymmer, men oavsett hur vidrig jag varit i handlingen (otroheten) och egoismen i beslutet att inget säga (för det är ens eget arsle man skyddar) så tycker jag inte för det att omgivningen i form av vänner ska hålla käft om dom fått reda på en sådan sak. Det är ju jag som varit dum i huvudet och varit extremt vidrigt egoistisk! Varför skulle en vän till den jag bedrar inte berätta? Ja om personen är intresserad utav att sätta en kniv i ryggen på sin vän och svika deras vänskap, då, då är det en bra taktik att bara knipa och titta på.

Det där är inte din sak. Du ska enbart knipa käft. Kommer nog aldrig att förstå mig på de här sladdertackebeteendena man läser om här på Fl. Ingen väninna till mig skulle hålla på så - vare sig det gällde vännen som är otrogen eller grannen som verkar "för frisk" för att få sjukpenning.

Dessutom undrar jag om det verkligen kan vara sant att hans sambo inte vet något, eftersom barnet (enligt dig) finns i hans officiella personakt. Då måste han ju betala underhåll, och det måste komma papper ifrån Försäkringskassan och andra myndigheter... När barnet blir större kommer det att strömma in brev till "vårdnadshavare för NN", med reklam, erbjudanden om friskolor, information från kyrkan och kulturskolan...

Skulle vara om han inte har vårdnad då, men underhåll måste han betala ändå. Så breven från Fk måste komma, minst en gång om året, om hur mycket han ska betala. Märkligt även att hon inte har så mycket insyn i hans ekonomi, nu när de är sambos och har barn ihop och allt, att hon inte ser att det försvinner 1273 kr i månaden...

Men alltså, ni som tycker att TS inte ska "skvallra", "inte lägga sin näsa i blöt" osv. Jag är nyfiken på en utveckling av resonemanget, eftersom jag inte alls förstår det.

På vilket sätt är TS en bättre väninna till den som blir bedragen om hon inte säger nåt?

Att man skjuter budbäraren, ja det är en risk som TS får ta och det blir tråkigt för henne själv i så fall, men är risken för det egna obehaget värre för hela situationen än det goda som följer av att avslöja en stor lögn?

Och ni själva vill alltså inte att era väninnor ska berätta för er om de fått veta att er partner är otrogen och ljuger för er - varför inte? Varför hellre leva i en illusion?

Förklara gärna för jag är uppriktigt nyfiken.

Familjepersonbevis? Hur ofta tar man ut det och i vilket sammanhang? Jag har aldrig haft anledning att göra det och mitt minsta barn är snart tonåring.

Och resonemanget att det ändå snart kommer fram håller inte, för det är inte alls säkert att det gör det. Är bara sambon godtrogen eller rädd att förlora sin dröm om familj, kan hon blunda för det mesta och strunta i magkänsla bra länge. Med bitter eftersmak om 10 år eller så!

Men som någon annan sa i tråden, har man inte blivit sviken på det här sättet själv kanske man resonerar annorlunda än om man har varit med om det.

Bara att umgås med en människa som jag vet ljuger för sin familj och beter sig så vidrigt som denne mannen (hoten mot den andra kvinnan kan ju dessutom vara straffbara) skulle vara urjobbigt för mig. Förstår inte ens hur man kan tala om ett svek mot en sån person när han beter sig så. (Han har inte bett TS hålla tyst om nåt för den delen.) Hur kan man ens tänka tanken att hellre hålla honom bakom ryggen än att hjälpa de två kvinnorna som redan ligger ner. Helt emot min moral i alla fall.