Pappan är visst en dålig pappa som struntar i flickans önskemål och väljer att blunda för hur hon mår. Det samma kan man nästan säga om mamman. Till hennes ursäkt kan man väl dock säga att hon inte är lika insatt i hur flickan reagerar hos er.
Tvärtom tycker jag. Han gör vad han tror är rätt.
Känns som det kan vara annat än en 'trygg punkt' som drar hos mamman. Du verkar beskriva att det mesta sker på hennes villkor hos mamman. Självklart lockar det jämfört med regler, men barn behöver ramar och regler för just trygghet. Kanske det är mamman som är den 'dåliga' föräldern (om ngn)?
Skillnader i de olika hemmen.
Hos mamman är flickan väldigt "fri". Hon är trygg med mamman och bossar mycket. Spelar ut alla känslor. Äter på mcd flera ggr/v och får godis och glass ofta. Flickan har fetma. Där gör de saker hela tiden och har bara en bebis att ta hänsyn till. På en vecka kan de vara på djurpark en dag, badland nästa, äventyrsbad tredje, tivoli fjärde dagen och så vidare.
Här har vi tv-tider, regler för utevistelser, vi har två barn gemensamt som vi ju har hela tiden och således jobbar för att lära dem vad vi tycker är viktigt. Som godis i måttlig mängd på lördagar, väldigt sällan skräpmat, vi åker inte bort på saker jämt utan tror det är nyttigt att barnen får vara kreativa själva och hitta på saker. Vi har heller inte "fri uppfostran" och tolererar inte att barnen skriker på oss och kallar oss fula ord. Det blir naturligtvis en stor omställning för flickan. Varken vi eller mamman vill väl ändra sina sätt att uppfostra. Jag klandrar inte flickan för att hon inte anpassar sig, hon är ett barn. Men hon har roligast hos mamman och känner säkert därför trygghet där. Helt ok. Hon behöver en fast punkt.
Med all respekt för individen så är det andra hemmet ju tydligen inte så hälsosamt. Det finns rön som visar att antalet fettceller grundas när man är barn, vilket gör att det blir betydligt svårare att åtgärda övervikten som vuxen. Att hon känner att hon mår bättre av att inte ha regler och rikligt med gott är liksom inte ett argument som skulle övertyga mig som vuxen. Du kan bejaka henne i hennes känslor utan att ställa upp på att lösningen är vh.
Jag upprepar, testa längre perioder istället så det blir färre upprivande byten och hon hinner landa i de olika miljöerna innan det är dags att byta igen. Det är just själva bytet som brukar vara jobbigast, och, antar jag, särskilt som om miljöerna är olika.
Delvis är det för att vi tycker att myskläder myser man i och i skola och på jobb är man proper. På helger och hemma får man skrota runt i vad man vill från kavaj till naken om man så önskar- byter själv om så fort jag kommer hem, slänger av mig bh och strumpor osv.
Delvis är det för att största barnet är ett tacksamt offer. Han är kort, tjock och lite minipolis som kommer med lite präktiga kommentarer. Han har få vänner och främst bland de mindre tjejerna. Jag vill inte han ska bli än mer en måltavla än vad han redan är genom att harva runt i mysbyxor som han dessutom drar upp till armhålorna.
Därav min önskan att de ska ha vanliga kläder i skolan, jeans eller chinos.