Är det okej att vara kommunist?
Undrar bara vad ni tycker här inne.
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen. -
Svar på tråden Är det okej att vara kommunist?
-
Ja precis. Det är lätt att säga att kommunismen i sovjet var totalitär och en diktatur. Alla vet och förstår det.Thereisthat skrev 2019-05-03 13:09:12 följande:
Men hur pass liberalt anser du att Pinochets Chile faktiskt var? Det var en militärdiktatur som saknade liberal politik i den meningen att människor i en speciellt hög mån var befriade från statligt inflytande. Exempelvis var yttrandefriheten kraftigt begränsad och rörelsefriheten nästintill obefintlig. Dock kan jag köpa att ekonomin går att beteckna som nyliberal, så visst... Men övriga reformer var långt ifrån liberala.
Statsbärande ideologin i Sovjetunionen var kommunism, det kan du inte ifrågasätta utan att syssla med historierevisionism. Om vi nu ska ta några exempel på kommunistiska reformer som genomfördes i Sovjetunionen kan vi ju ta planekonomi, kollektiviserat jordbruk, förstatligande av industrin, religionen ersattes med kommunism, etc. Så att säga att Sovjetunionen inte var baserad på kommunism är helt enkelt inte sant.
I Pinochet fall med Chile är det olika delar av samhället som bedöms var för sig som onda eller goda.
Kan man göra samma sak med kommunismen? Är det leninismen eller stalinismem som står för det totalitära och diktatoriska? Eller är det marxismen eller är det kommunismen som står för det totalitära och diktatoriska.
Går det att skilja på Pinochets diktatur och konservatism och marknadsliberalism? Ja.
Går det att skilja på Sovjets diktatur från stalinism, leninism, marxism eller kommunism?
Om man ska lägga en akademisk (nåja) kritisk syn på de olika kommunistiska tilllämpningarna och den teori som tex marx och engels författade så är det en annan bild som visas. Marxismen gör anspråk på att vara en historisk vetenskap - ja det är nys, men ändå är det vad de säger.
Varken sovjet eller Kina kan eller kunde införa marxismen kommunism. För detta krävs att samhället nått en viss nivå av industrialisering innan förstadier till kommunism kan inträda, eller enligt herrarna av nödvändighet kommer att inträda. Varken det feodala Ryssland eller bondesamhället Kina var på den platsen i historien. Så lenin och Mao putsade på marx teorier för att kunna ta makten.. I den bemärkelsen är 'kommunismen' som den beskrevs (av vissa utopiska kommunistertex) före marx och av marx inte de komponenter som står bakom diktaturen och det totalitära. Det går alltså att skilja kommunismen per se från den sovjetiska och kinesiska diktaturen från diktaturen på samma sätt som man skiljer på konservatism och liberalismen från Pinochets diktatur.
Inte för att försvara den kommunism som marx, lenin, Stalin, Mao och andra diktaturen infört, tvärtom - utan för att peka på att det behövs mer nyanserade förståelser av olika idéer och olika system. -
Thereisthat skrev 2019-05-02 15:56:19 följande:Opiumkriget var en direkt följd av frihandel. Helt riktigt. Taipingupproret var dock det krig som dödade flest och Kinas nedgång under den aktuella perioden var snarare en följd av låg produktivitet och mindre handel med det blomstrande Europa.
Fortfarande så rådde det inte näringsfrihet i den meningen att näringslivet var oberoende av staten och fritt kunde handla med vilka de ville. Restriktioner och tullar kring importvaror var fortfarande stark vid 1900-talets början och den största delen av handeln var fortfarande så sent som vid tiden för andra världskriget i huvudsak inhemsk. I den meningen bör man snarare se 1800-talets slut (i ekonomisk historia brukar man beteckna tiden som "den långa depressionen") som ett mellanting mellan den tidigare merkantilistiska ekonomin och den moderna kapitalismen. Just av den anledningen att länder hade ambitioner att vara självförsörjande var kolonialismen ett viktigt komplement till den interna marknaden (vilket gjorde sig bäst påmind under Leopolds skräckvälde i Fristaten Kongo).
När det gäller liberalismen bör man snarare se 1800-talets slut som en tid då liberalismen inte slagit igenom än. Stater var fortfarande i hög grad aristokratiska och elitstyrda med litet eller inget inflytande från befolkningen. De reformer som skedde i Europa under 1800-talets slut var snarare ett resultat av konservativa rörelser. När man i egentlig mening kan tala om att liberalismen såg sin gryning var efter det första världskriget. Noterbart är att det var då som avkoloniseringen började.
Hur var Mughalrikets fall och Taipingupproret ett direkt resultat av liberalismen menar du? Och på vilket sätt anser du att Storbritannien under 1800-talet var en liberal stat?Ni förklara båda två ungerfär vad jag ville komma fram till!Padirac skrev 2019-05-03 13:32:05 följande:Ja precis. Det är lätt att säga att kommunismen i sovjet var totalitär och en diktatur. Alla vet och förstår det.
I Pinochet fall med Chile är det olika delar av samhället som bedöms var för sig som onda eller goda.
Kan man göra samma sak med kommunismen? Är det leninismen eller stalinismem som står för det totalitära och diktatoriska? Eller är det marxismen eller är det kommunismen som står för det totalitära och diktatoriska.
Går det att skilja på Pinochets diktatur och konservatism och marknadsliberalism? Ja.
Går det att skilja på Sovjets diktatur från stalinism, leninism, marxism eller kommunism?
Om man ska lägga en akademisk (nåja) kritisk syn på de olika kommunistiska tilllämpningarna och den teori som tex marx och engels författade så är det en annan bild som visas. Marxismen gör anspråk på att vara en historisk vetenskap - ja det är nys, men ändå är det vad de säger.
Varken sovjet eller Kina kan eller kunde införa marxismen kommunism. För detta krävs att samhället nått en viss nivå av industrialisering innan förstadier till kommunism kan inträda, eller enligt herrarna av nödvändighet kommer att inträda. Varken det feodala Ryssland eller bondesamhället Kina var på den platsen i historien. Så lenin och Mao putsade på marx teorier för att kunna ta makten.. I den bemärkelsen är 'kommunismen' som den beskrevs (av vissa utopiska kommunistertex) före marx och av marx inte de komponenter som står bakom diktaturen och det totalitära. Det går alltså att skilja kommunismen per se från den sovjetiska och kinesiska diktaturen från diktaturen på samma sätt som man skiljer på konservatism och liberalismen från Pinochets diktatur.
Inte för att försvara den kommunism som marx, lenin, Stalin, Mao och andra diktaturen infört, tvärtom - utan för att peka på att det behövs mer nyanserade förståelser av olika idéer och olika system.
"Inte för att försvara den kommunism som marx, lenin, Stalin, Mao och andra diktaturen infört, tvärtom - utan för att peka på att det behövs mer nyanserade förståelser av olika idéer och olika system."
-
Fast ska vi gå in på vem av Lenin och Stalin som följde den marxistiska teorin mest hängivet så var det utan tvekan just Stalin. Lenin genomförde aldrig planekonomi utan hade riktat in sig på en mer blandekonomisk modell (New Economic Plan), vilket senare avvisades av just Stalin till förmån för planekonomi, vilket är det i grunden Marx och Engels förespråkade som ett led för att skapa den kommunistiska utopin.Padirac skrev 2019-05-03 13:32:05 följande:Ja precis. Det är lätt att säga att kommunismen i sovjet var totalitär och en diktatur. Alla vet och förstår det.
I Pinochet fall med Chile är det olika delar av samhället som bedöms var för sig som onda eller goda.
Kan man göra samma sak med kommunismen? Är det leninismen eller stalinismem som står för det totalitära och diktatoriska? Eller är det marxismen eller är det kommunismen som står för det totalitära och diktatoriska.
Går det att skilja på Pinochets diktatur och konservatism och marknadsliberalism? Ja.
Går det att skilja på Sovjets diktatur från stalinism, leninism, marxism eller kommunism?
Om man ska lägga en akademisk (nåja) kritisk syn på de olika kommunistiska tilllämpningarna och den teori som tex marx och engels författade så är det en annan bild som visas. Marxismen gör anspråk på att vara en historisk vetenskap - ja det är nys, men ändå är det vad de säger.
Varken sovjet eller Kina kan eller kunde införa marxismen kommunism. För detta krävs att samhället nått en viss nivå av industrialisering innan förstadier till kommunism kan inträda, eller enligt herrarna av nödvändighet kommer att inträda. Varken det feodala Ryssland eller bondesamhället Kina var på den platsen i historien. Så lenin och Mao putsade på marx teorier för att kunna ta makten.. I den bemärkelsen är 'kommunismen' som den beskrevs (av vissa utopiska kommunistertex) före marx och av marx inte de komponenter som står bakom diktaturen och det totalitära. Det går alltså att skilja kommunismen per se från den sovjetiska och kinesiska diktaturen från diktaturen på samma sätt som man skiljer på konservatism och liberalismen från Pinochets diktatur.
Inte för att försvara den kommunism som marx, lenin, Stalin, Mao och andra diktaturen infört, tvärtom - utan för att peka på att det behövs mer nyanserade förståelser av olika idéer och olika system.
Men om vi ska vara mer noggranna så har du rätt i det du säger. I ärlighetens namn har jag aldrig varit speciellt insatt i just Pinochets Chile, men om vi köper det du säger om liberalismen så vill jag ändå hävda att det finns en betydande skillnad mellan det samhälle Pinochet skapade och det samhället Stalin genomförde. I Pinochets fall var det just diktaturen som var problemet. De flesta som dog i Chile under hans regim var just politiska motståndare som avrättades. På så sätt kan man, om man är ohederlig, säga att liberalismen inte var problemet utan att det var tillvägagångssättet Pinochet hade för att genomdriva nyliberala reformer. I Kommunismens fall är det uppenbart att de absolut flesta som dött har gjort det p.g.a. systemet då de absoluta flertalet av kommunismens dödsoffer gick av hädan p.g.a. svält i ett kollektiviserat samhälle. Det betyder inte att ideologin inte var en drivkraft bakom Pinochets massmord, men det som stärker det faktum att det inte var liberalismen i sig som det var fel på är just att det finns en mängd goda exempel på liberala ekonomier som fungerat (Tyskland, USA, Storbritannien, etc) medan kommunismen inte har ett enda exempel där det faktiskt fungerat i någon större omfattning (möjligtvis Katalonien under inbördeskriget, men det var för kortvarigt för att det ska gå att bedöma).
Hänger du med i min poäng? Liberalismen är en ideologi som visserligen haft en hel del snedsteg under historien men skillnaden är att det finns gott om goda exempel på välfungerande liberala samhällen i jämförelse med kommunismen då kommunismen inte har något exempel där det fungerat utan massdöd.Det är uppfattat. Men jag tycker ändå att de exempel du hittade på socialism.nu inte var relevanta då dessa inte beskriver renodlade liberala ekonomier, plus att de inte tar hänsyn till att merkantilismen i grunden var det som frammanade till kolonialism och imperialism.Missermajser skrev 2019-05-03 13:45:43 följande:Ni förklara båda två ungerfär vad jag ville komma fram till!Padirac skrev 2019-05-03 13:32:05 följande:Ja precis. Det är lätt att säga att kommunismen i sovjet var totalitär och en diktatur. Alla vet och förstår det.
I Pinochet fall med Chile är det olika delar av samhället som bedöms var för sig som onda eller goda.
Kan man göra samma sak med kommunismen? Är det leninismen eller stalinismem som står för det totalitära och diktatoriska? Eller är det marxismen eller är det kommunismen som står för det totalitära och diktatoriska.
Går det att skilja på Pinochets diktatur och konservatism och marknadsliberalism? Ja.
Går det att skilja på Sovjets diktatur från stalinism, leninism, marxism eller kommunism?
Om man ska lägga en akademisk (nåja) kritisk syn på de olika kommunistiska tilllämpningarna och den teori som tex marx och engels författade så är det en annan bild som visas. Marxismen gör anspråk på att vara en historisk vetenskap - ja det är nys, men ändå är det vad de säger.
Varken sovjet eller Kina kan eller kunde införa marxismen kommunism. För detta krävs att samhället nått en viss nivå av industrialisering innan förstadier till kommunism kan inträda, eller enligt herrarna av nödvändighet kommer att inträda. Varken det feodala Ryssland eller bondesamhället Kina var på den platsen i historien. Så lenin och Mao putsade på marx teorier för att kunna ta makten.. I den bemärkelsen är 'kommunismen' som den beskrevs (av vissa utopiska kommunistertex) före marx och av marx inte de komponenter som står bakom diktaturen och det totalitära. Det går alltså att skilja kommunismen per se från den sovjetiska och kinesiska diktaturen från diktaturen på samma sätt som man skiljer på konservatism och liberalismen från Pinochets diktatur.
Inte för att försvara den kommunism som marx, lenin, Stalin, Mao och andra diktaturen infört, tvärtom - utan för att peka på att det behövs mer nyanserade förståelser av olika idéer och olika system.
"Inte för att försvara den kommunism som marx, lenin, Stalin, Mao och andra diktaturen infört, tvärtom - utan för att peka på att det behövs mer nyanserade förståelser av olika idéer och olika system."
-
Jag förstår din poäng och säger inte emot annat än att tex Israels kibbutzer är moderna exempel på de tidiga utopistiska kommunistiska och socialistiska idéerna.Thereisthat skrev 2019-05-03 14:55:26 följande:
Fast ska vi gå in på vem av Lenin och Stalin som följde den marxistiska teorin mest hängivet så var det utan tvekan just Stalin. Lenin genomförde aldrig planekonomi utan hade riktat in sig på en mer blandekonomisk modell (New Economic Plan), vilket senare avvisades av just Stalin till förmån för planekonomi, vilket är det i grunden Marx och Engels förespråkade som ett led för att skapa den kommunistiska utopin.
Men om vi ska vara mer noggranna så har du rätt i det du säger. I ärlighetens namn har jag aldrig varit speciellt insatt i just Pinochets Chile, men om vi köper det du säger om liberalismen så vill jag ändå hävda att det finns en betydande skillnad mellan det samhälle Pinochet skapade och det samhället Stalin genomförde. I Pinochets fall var det just diktaturen som var problemet. De flesta som dog i Chile under hans regim var just politiska motståndare som avrättades. På så sätt kan man, om man är ohederlig, säga att liberalismen inte var problemet utan att det var tillvägagångssättet Pinochet hade för att genomdriva nyliberala reformer. I Kommunismens fall är det uppenbart att de absolut flesta som dött har gjort det p.g.a. systemet då de absoluta flertalet av kommunismens dödsoffer gick av hädan p.g.a. svält i ett kollektiviserat samhälle. Det betyder inte att ideologin inte var en drivkraft bakom Pinochets massmord, men det som stärker det faktum att det inte var liberalismen i sig som det var fel på är just att det finns en mängd goda exempel på liberala ekonomier som fungerat (Tyskland, USA, Storbritannien, etc) medan kommunismen inte har ett enda exempel där det faktiskt fungerat i någon större omfattning (möjligtvis Katalonien under inbördeskriget, men det var för kortvarigt för att det ska gå att bedöma).
Hänger du med i min poäng? Liberalismen är en ideologi som visserligen haft en hel del snedsteg under historien men skillnaden är att det finns gott om goda exempel på välfungerande liberala samhällen i jämförelse med kommunismen då kommunismen inte har något exempel där det fungerat utan massdöd.Det är uppfattat. Men jag tycker ändå att de exempel du hittade på socialism.nu inte var relevanta då dessa inte beskriver renodlade liberala ekonomier, plus att de inte tar hänsyn till att merkantilismen i grunden var det som frammanade till kolonialism och imperialism.
Varför ska Marx uppfattning om kommunismen som bygger på Hegles idéer om historisk utveckling få ensamrätt på kommunismen. Finns det annan kommunism än den diktatoriska kommunismen?
Vi försvarar liberalismen för den är som idé skiljd från totalitärism. Marx drog slutsatsen att det krävdes ett steg av totalitärism för att komma fram till kommunism. Men då pinochet inför totalitärism för att skydda sin konservatism och liberalism så är det inte samma sak, säger vi. Så har vi andra exempel på liberalism som skapar avarter i samhällen. Ja det finns ett exempel på samma ställe som Sovjets kommunistiska diktatur om än inte i samma omfattning som den eller Pinochets diktatur. Då Ryssland ekonomi reformerades efter Sovjets fall infördes en nyliberal marknadsekonomi som skapade ett styre av oligarker, de som nu Putin samarbetar med med enorma skillnader i tillgång till resurser för befolkningen. En helt oreglerad marknadsliberlaism riskerar alltså att skapa oligarkier som styr samhället. Självklart är detta inte liberalismen som det är fel på säger vi, det är andra faktorer.
Ett annat exempel är när fejjan säljer eller ger bort uppgifter till Cambridge analytica, som använder personlig data för att skicka personliga påverkanskampanjer för att tjäna pengar. Dessa fria aktörer härjade inte bara på fejjan utan alla ställen där fejjan-login är möjlig. Där Fejjan-pixlarna fanns på nätet samlades information om politiska intressen in som användes fritt och oreglerat.
Marknadsliberlismen har skapat en värld där skog, djur och människor inte kan leva i många 100 år till, havet är en soptipp och utfiskningen av världens hav får fiskare i fattiga länder att tvingas ta lån från illegala fiskeflottor för att säljer deras fisk på marknaden.
Den blinda tron på att en enskild ideologi inte ställer till problem är märkvärdigt naiv. Varken kommunism, liberalism, kapitalism eller vilken annan ideologi som helst kan ge oss ett Shangri la/lala-land där det inte finns orättvisor eller maktstrukturer som behöver regleras. -
Nu hamnar för mycket i en filosofisk diskussion kring ideologier, och därför tycker jag att vi försöker avsluta då vi ändå har samförstånd. Men jag vill dock påpeka att det du säger med liberalismen stämmer, och därför är det viktigt för oss som är liberaler att vara medvetna med vilka nackdelar och risker som finns med liberalismen. Det finns absolut inga perfekta ideologier, och de gångerna man påstått det har det slutat i katastrof. Likaledes är det viktigt för de som är vänster att förstå dess nackdelar och risker, eller för konservativa också.Padirac skrev 2019-05-03 15:35:20 följande:Jag förstår din poäng och säger inte emot annat än att tex Israels kibbutzer är moderna exempel på de tidiga utopistiska kommunistiska och socialistiska idéerna.
Varför ska Marx uppfattning om kommunismen som bygger på Hegles idéer om historisk utveckling få ensamrätt på kommunismen. Finns det annan kommunism än den diktatoriska kommunismen?
Vi försvarar liberalismen för den är som idé skiljd från totalitärism. Marx drog slutsatsen att det krävdes ett steg av totalitärism för att komma fram till kommunism. Men då pinochet inför totalitärism för att skydda sin konservatism och liberalism så är det inte samma sak, säger vi. Så har vi andra exempel på liberalism som skapar avarter i samhällen. Ja det finns ett exempel på samma ställe som Sovjets kommunistiska diktatur om än inte i samma omfattning som den eller Pinochets diktatur. Då Ryssland ekonomi reformerades efter Sovjets fall infördes en nyliberal marknadsekonomi som skapade ett styre av oligarker, de som nu Putin samarbetar med med enorma skillnader i tillgång till resurser för befolkningen. En helt oreglerad marknadsliberlaism riskerar alltså att skapa oligarkier som styr samhället. Självklart är detta inte liberalismen som det är fel på säger vi, det är andra faktorer.
Ett annat exempel är när fejjan säljer eller ger bort uppgifter till Cambridge analytica, som använder personlig data för att skicka personliga påverkanskampanjer för att tjäna pengar. Dessa fria aktörer härjade inte bara på fejjan utan alla ställen där fejjan-login är möjlig. Där Fejjan-pixlarna fanns på nätet samlades information om politiska intressen in som användes fritt och oreglerat.
Marknadsliberlismen har skapat en värld där skog, djur och människor inte kan leva i många 100 år till, havet är en soptipp och utfiskningen av världens hav får fiskare i fattiga länder att tvingas ta lån från illegala fiskeflottor för att säljer deras fisk på marknaden.
Den blinda tron på att en enskild ideologi inte ställer till problem är märkvärdigt naiv. Varken kommunism, liberalism, kapitalism eller vilken annan ideologi som helst kan ge oss ett Shangri la/lala-land där det inte finns orättvisor eller maktstrukturer som behöver regleras. -
OK, själv tycker jag vi äntligen hade kommit någon vart och slutat skrapa på utsidan av ytan. Kommit bort från förenklade generaliserande påståenden.Thereisthat skrev 2019-05-03 16:13:38 följande:
Nu hamnar för mycket i en filosofisk diskussion kring ideologier, och därför tycker jag att vi försöker avsluta då vi ändå har samförstånd. Men jag vill dock påpeka att det du säger med liberalismen stämmer, och därför är det viktigt för oss som är liberaler att vara medvetna med vilka nackdelar och risker som finns med liberalismen. Det finns absolut inga perfekta ideologier, och de gångerna man påstått det har det slutat i katastrof. Likaledes är det viktigt för de som är vänster att förstå dess nackdelar och risker, eller för konservativa också.
Vi har en förståelse och delar vissa centrala uppfattningar. -
Ja vi kan ju såklart fortsätta om du vill men det jag snarare tänker på är att vi kommer bort från grundämnet.Padirac skrev 2019-05-03 16:54:12 följande:
OK, själv tycker jag vi äntligen hade kommit någon vart och slutat skrapa på utsidan av ytan. Kommit bort från förenklade generaliserande påståenden.
Vi har en förståelse och delar vissa centrala uppfattningar.
-
Tja, jag tycker det är bra att gräva lite under frågans premisser så att man förstår vad som ligger i skålen så att säga. Ser det inte som att komma bort från grundämnet. Tvärt om.Thereisthat skrev 2019-05-03 19:31:01 följande:
Ja vi kan ju såklart fortsätta om du vill men det jag snarare tänker på är att vi kommer bort från grundämnet.
Men jag tycker nog att vi kommit dit för nu.
Vi vet att kommunism kan vara samma sak som totalitär stalinism men att det oxå kan vara Fouriers falangism. Det är två helt olika saker trots att det är någon sorts kommunism.
För att närma sig frågan i sig utan oklara premisser ska man kanske reda ut vilka komponenter i tex Sovjetkommunismen som man ser som en begränsning av människors fri och rättigheter. Och om man tycker dessa begränsningar är bra eller dåliga.
Planekonomi tex? Är det bara en dålig strategi som inte uppfyller de mål man har - eller är det en moralisk eller etisk belastning i fråga om människors fri och rättigheter.
Att bara tillåta ett parti?
Så där kan man bryta ned det man pratar om för att slippa generaliseringar som inte leder till någon djupare förståelse av vad man anser vara dåligt.
Till slut kommer man till de slutliga filosofiska frågorna, vad som är värdefullt i sig och vad som är acceptabelt som metod. Först där finns de egentliga svaren på frågan i tråden.
Men det är för mycket antar jag. Hur som helst tackar jag för att jag fått gräva lite i påståenden och att du har haft tålamod och intresse. -
Vilken harang. Varför inte bara erkänna att du inte har nåt emot kommunism i någon av dess former.Padirac skrev 2019-05-03 19:50:54 följande:Tja, jag tycker det är bra att gräva lite under frågans premisser så att man förstår vad som ligger i skålen så att säga. Ser det inte som att komma bort från grundämnet. Tvärt om.
Men jag tycker nog att vi kommit dit för nu.
Vi vet att kommunism kan vara samma sak som totalitär stalinism men att det oxå kan vara Fouriers falangism. Det är två helt olika saker trots att det är någon sorts kommunism.
För att närma sig frågan i sig utan oklara premisser ska man kanske reda ut vilka komponenter i tex Sovjetkommunismen som man ser som en begränsning av människors fri och rättigheter. Och om man tycker dessa begränsningar är bra eller dåliga.
Planekonomi tex? Är det bara en dålig strategi som inte uppfyller de mål man har - eller är det en moralisk eller etisk belastning i fråga om människors fri och rättigheter.
Att bara tillåta ett parti?
Så där kan man bryta ned det man pratar om för att slippa generaliseringar som inte leder till någon djupare förståelse av vad man anser vara dåligt.
Till slut kommer man till de slutliga filosofiska frågorna, vad som är värdefullt i sig och vad som är acceptabelt som metod. Först där finns de egentliga svaren på frågan i tråden.
Men det är för mycket antar jag. Hur som helst tackar jag för att jag fått gräva lite i påståenden och att du har haft tålamod och intresse. -
Även om man är gymnasielärare i historia bör man nog bemöda sig om att ange någon källa för det man skriver.Missermajser skrev 2019-05-01 11:44:51 följande:
Jag har inte skrivit något om "liberala stater" utan pekade på liberalismens framväxt!
Nämna en del historiska skeenden nedan men där beskrivs inte hur många som dött inhemskt under USA's fram växt. Räkanar man brara ursprungbefolkningen som utrotades så kommaer man säkert en bra bit över 100 miljoner.
Sen hur många som som dött för att de gått under av landet liberala ekonomiska politik är svårt att räkna men hur mycket har ansvar har läkenedelsindustrin är alla som dör av drogrelaterade problem. Hur många dör av USA's "frihetliga" ekonomiska saktioner mot länder de inte gillar? Hur många länder har USA och Nato bombat i "frihetens" namn?
Liberalismens svarta historiaLiberalismen, det vill säga frihet för kapitalistklassen, och imperialismen exploaterar människor i vinstsyfte, då som nu.Borgerligheten brukar anklaga socialismen för de miljontals människor som fallit offer för stalinismen i Sovjetunionen, Kina, Kambodja, etc. Detta är intellektuellt ohederligt, då socialismen skapades som en befrielseideologi som syftade till att frigöra mänskligheten från förtryck och utsugning. De mest pålästa bland de borgare som anklagar dagens socialister för Stalins brott, vet förstås att stalinismens införande innebar en brytning med marxismen och att de första offren för de stalinistiska massakrerna var just socialister.
Med den borgerliga liberalismen förhåller det sig tvärtom. Liberalismen är ursprungligen en kallhamrad, sexi-stisk ideologi som rättfärdigar utsugning och omänsklighet, och det är under trycket från protester som liberalerna har anpassat åtminstone sin retorik efter socialismen. Detta förklarar den motsättning som vi ser idag mellan liberalismens ibland ?humana? retorik och dess blodiga praktik.
Liberalismen var från början den nya kapitalistklassens reaktion mot den styrande adeln. Kapitalisterna ville avskaffa systemet med medfödda privilegier, så att de kunde ta över makten från adeln. Detta var på 1700-talet. Liberalism betyder ?frihet?, men de friheter den kämpade för ? privat äganderätt, yttrandefrihet, frihet att välja ? var avsedda för kapitalistklassen i dess kamp mot den tidens överhet.
Denna ursprungliga liberalism var motståndare till verklig demokrati. Den ansåg att makten skulle innehas av de rika, men kämpade i det längsta för att hindra den fattiga majoriteten från att få rösträtt.
Ur liberalismens ?survival of the fittest? (den bäst anpassades överlevnad, och som ibland översätts som den starkaste vinner) växte även en förvärrad rasism fram.
Alla liberala debatter genomsyrades av föreställningar om att kvinnor skilde sig från män vad gällde förnuftsförmåga, att judar skilde sig från kristna, att arbetarklassmännen inte var politiskt jämställda med medelklassen samt att ickeeuropéer allmänt var underlägsna européer (Caine och Sluga: Europas historia 1780-1920).
De nya industristäderna som växte fram ur kapitalismen var ett rent helvete för de egendomslösa. Allra värst drabbades kvinnorna. De manliga industriägarna, som själva var familjeförsörjare, utgick ifrån att det var likadant inom arbetarklassen. Därför uppfann de en regel som i oskriven form gäller än idag ? att kvinnor skulle ha lägre lön än män.
Kvinnan hade varit förtryckt även i bondesamhället, men nu uppstod ett kvinnohat som hade varit otänkbart tidigare. Här har vi rötterna till dagens extrema sexism och kvinnohat.
När arbetarklassen ? med kvinnor i spetsen ? 1871 gjorde uppror och skapade sitt eget revolutionära styre i Paris (?Pariskommunen?), reagerade liberalerna med raseri. När armén hade krossat Pariskommunen, satte Frankrikes regeringschef, liberalen Adolphe Thiers, igång en massaker på Parisborna. På en vecka blev 20?000-50?000 mördade ? ingen vet exakt hur många. Men de flesta är överens om att antalet mördade var fler än alla offer för skräckväldet under franska revolutionen 1793-1794. Thiers sa att ?det var en läxa som rebellerna behövde?. Han sa också att ?nu är det slut med socialismen för en lång tid framåt?.
Faktum är att liberalismen ledde till massmord i en skala som mänskligheten aldrig tidigare hade sett. Med få undantag sopades detta under mattan av den tidens vita medelklassmän ? det var de som skrev historien ? och det har fallit i glömska sedan dess.
Det är svårt att säga när detta började, men ett av de stora tidiga massmorden som orsakades av liberalismen är svältkatastrofen på Irland 1845-1850. Upphovet till denna tragedi var potatispesten, men orsaken till att 5,16 miljoner irländare svalt ihjäl var att de hölls i förtryck och fattigdom av brittiska kapitalister och jord-ägare.
Eftersom liberalismen styrde och eftersom liberalismen var emot fattighjälp, hindrade den brittiska flottan frivillig nödhjälp från att komma till Irland. Faktum är att den brittiska härskande klassen medvetet utnyttjade svälten för att kuva de upproriska irländarna. Drottning Victorias ekonomiske rådgivare William Nassau Senior uttalade 1845:
? Vår politik kommer kanske inte att döda mer än en miljon irländare, vilket knappast är tillräckligt för att göra någon nytta.
Ekonomen William Nassau Senior var en framträdande medlem av Whigpartiets regering. Whigpartiet existerar fortfarande, fast det har bytt namn till Liberaldemokraterna. Whigpartiet hade regeringsmakten i Storbritannien 1846-1850.
Nästa massmord följde strax efteråt. År 1835 hade Whigpartiet bestämt att Indien skulle överlåtas åt ett privatföretag, Brittiska Ostindiska kompaniet. Vid denna tid var Indien inte riktigt ?färdigkoloniserat?. Men 1856 var i stort sett hela Indien under Brittiska Ostindiska kompaniets kontroll. Indien var fram till den brittiska erövringen historiskt den näst största ekonomin i världen (efter Kina), avgjort större än hela världsdelen Europa. Detta bröts nu när Indien övergick från att vara exportör av varor från den egna industrin till att bli ett land som försåg den brittiska kapitalismen med råvaror.
År 1857 utbröt det antikoloniala uppror i Indien som vi känner som ?Sepoysupproret?. Genom sin förkrossande militära överlägsenhet lyckades britterna på kort tid slå ned upproret. Därefter följde en ohygglig brittisk terrorkampanj som man i dagens Indien kallar för ?ett tidigt holocaust [Förintelsen]?.
En brittisk soldat skrev: ?Vi beordrades att döda varenda levande själ?.
Brittisk press rapporterade att ?våra trupper trängde in i Delhi och spetsade samtliga människor i staden på sina bajonetter?. (Herbert: War of No Pity: The Indian Mutiny and Victorian Trauma, 2008.)
Historieskrivningen i väst har helt lyckats sopa detta folkmord under mattan, men i sin bok In War of Civilisations: India AD 1857 visar den indiske historikern Amaresh Misra att britterna mördade uppemot 10 miljoner människor, varav endast 100?000 var indiska upprorsmän. Regeringsmakten i Storbritannien innehades under Sepoysupproret av det liberala Whigpartiet. Den brittiska kolonialismen ledde till att Indiens ekonomiska utveckling ströps. 20 år efter Sepoysupprorets krossande hade Indiens andel av världens industriproduktion fallit från 25 procent till ett par procent.
Före kolonialismen hade Indien organiserat ett system av kommunala nödförråd med livsmedel för de regelbundet återkommande perioderna av torka och översvämningar. Detta tog de brittiska herrarna ingen hänsyn till, utan i enlighet med sin liberala åskådning lät de privatisera och sälja ut dessa livsmedelslager.
När torkan slog till 1876, drabbades bara södra Indien. I de norra landsändarna var skördarna så stora att de kunde ha räddat människorna i söder från svält. Men det liberala styret såg till att större delen av de grödor som producerades i norra Indien exporterades för att säljas på världsmarknaden.
Precis som i Irland svalt människor inte på grund av livsmedelsbrist i sig, utan på grund av att de var fast i ett system där kontant betalning värderades högre än människoliv. Om detta berättar Mike Davis i den prisbelönta boken Svält och kolonialism.
Torkan varade till 1879. När den var över hade den liberala politiken krävt mellan 6,1 och 10,3 miljoner människoliv.
Kina blev aldrig koloniserat ?
det skulle ha krävt för stora resurser. Dessutom var Kina den historiskt sett ledande ekonomiska stormakten i världen. Men det kapitalistiska Europa hade en överlägsen vapenteknologi.
Genom att Brittiska Ostindiska kompaniet erövrade Indien kom de också över de stora opiumodlingarna. Opium hade i alla tider odlats och exporterats till bl?a Kina. Men nu inleddes en massproduktion i industriell skala. Opium blev Storbritanniens viktigaste exportvara och det folkrika Kina blev det största målet för denna försäljning.
Kina var helt oförberett på detta och britterna skapade det första storskaliga narkotikamissbruket i historien. Opiumförsäljningen till Kina mångdubblades, vilket fick katastrofala sociala och ekonomiska konsekvenser i Kina.
År 1839 infördes ett förbud mot opiumhandel i Kina. Whigregeringen i Storbritannien svarade med krig som britterna vann. Kina tvingades överlämna Hongkong till Storbritannien.
Kinas militära svagheter lockade flera andra stater att ge sig in på s?k ?kanonbåtsdiplomati?: Under hot om militärt anfall tvingade man kineserna att skriva på avtal som gynnade de kapitalistiska staterna och missgynnade Kina. Även Sverige deltog i denna rövarpolitik, genom Kantonfördraget 1847 som gav Sverige samma handelsförmåner som andra europeiska makter redan hade tilltvingat sig.
Förödmjukelsen och den ekonomiska nedgången som detta ledde till framkallade stort missnöje i Kina. År 1850 utbröt ?Taipingupproret?. Mitt under detta, år 1857, passade Whigregeringen i Storbritannien på att gå i krig mot Kina för att utnyttja landets svaghet till att framtvinga ännu hårdare ?handelsavtal?. Frankrike, USA och Ryssland anslöt sig, och Kina tvingades på knä. Nu påtvingades Kina en anpassning till den västerländska liberala ekonomiska politiken som bl?a innebar att även de kinesiska nödlagren med livsmedel såldes ut.
Men detta ledde också till att Taipingrebellerna blev framgångsrika. De drev bort kejsarens styrkor från stora områden.
Där rebeller tog över förbjöds inte bara opium: Man delade också ut mark bland fattigbönderna, införde jämlikhet för alla (även kvinnor och slavar) och förbjöd prostitution. Det var en verklig revolution.
Men när rebellerna 1862 började belägra Shanghai, centrum för den europeiska handeln i Kina, gav sig den brittiska Whigregeringen tillsammans med Frankrike in i kriget på kejsarens sida. År 1864 hade de fullständigt krossat Taipingupproret. Detta historiens blodigaste ?inbördeskrig? kostade 20-30 miljoner kineser livet och lämnade landet till stora delar ödelagt.
När samma torka som drabbat Indien också slog till i Kina 1876, blev följden en ohygglig tragedi. Hur många människor i Kina som fick sätta livet till under de följande tre åren är oklart, olika historiker anger antalet till mellan 9,5 och 20 miljoner. Dessa dog alltså inte primärt därför att det saknades livsmedel, utan på grund av att nödlager saknades och att landets ekonomi skadats av de liberala makternas anfallskrig och förtryckande ?handelsavtal?.
Kina, som så sent som på 1820-talet hade varit den ledande ekonomiska världsmakten med 35 procent av världens industriproduktion, reducerades under en mansålder till ett förödmjukat, förtryckt och extremt fattigt land. Europas andel av världens samlade industriproduktion ökade från 22% i miten av 1700-talet till nära 70% i slutet av 1800-talet.
Nya naturkatastrofer drabbade år 1896 samhällen i Kina och Indien som hade gjorts fullständigt värnlösa. På sex år kostade detta mellan 16 och 29 miljoner människoliv enbart i dessa två länder. Dessa händelser inspirerade diktaren Bertolt Brecht till ett odödligt uttalande: ?Svält uppstår inte, svält organiseras?.
Organisatörerna i detta fall var regeringarna i de kapitalistiska europeiska staterna som hade påtvingat Kina och Indien sina liberala regler i syfte att gynna sina egna ekonomier.
Detta ledde 1899 till ett nytt kinesiskt uppror, riktat direkt mot den europeiska imperialismen. Nu passade åtta olika stater på att kasta sig över Kina för att roffa åt sig en ännu större bit av kakan ? Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Österrike, Italien, USA och Japan. Efter två års krig kapitulerade kineserna och landet påtvingades fredsvillkor som överträffade allt annat. Kina förbjöds att importera vapen i fem år och tvingades acceptera att utländska trupper upprättade tolv militärbaser mellan Peking och havet.
Den liberala politiken kostade alltså Kina mellan 50 och 73 miljoner människoliv under loppet av 25 år ? mellan 1876 och 1901.
Att detta faktum förtigs i den gängse historieskrivningen, säger ganska mycket om i vilken utsträckning historievetenskapen är utsatt för ideologisk påverkan, medveten eller omedveten.
Christer Bergström
Gymnasielärare i historia, som har skrivit ett 20-tal historiska böcker. Flertalet har publicerats internationellt.
En sak har han, enligt min mening, dock rätt i: liberalismens kärnvärden kan sammanfattas i "privat äganderätt, yttrandefrihet, frihet att välja". Där går också en skiljelinje mellan liberalismen och de totalitära polistiska filosofier som denne Bergström verkar föredra.
Har man uppfattningen att människan är god och välvillig, är den liberala och fria staten möjlig.
Har man istället uppfattningen att hon är ondsint och illvillig, passar den kontrollerande diktaturen bättre.
-
Åh, det var du igenFL dödaren skrev 2019-05-03 23:13:34 följande:
Vilken harang. Varför inte bara erkänna att du inte har nåt emot kommunism i någon av dess former.
onykter?
Underförstådda påståenden
-
Onykter? Tror du man måste supa bara för att det är fredag? Vanligt befängt vänsterflum. Det är synd om de svagbegåvade.Padirac skrev 2019-05-03 23:58:16 följande:Åh, det var du igen
onykter?
Underförstådda påståenden
-
Tänkte mest på det du berättade häromdagen om de olika humör du var på.FL dödaren skrev 2019-05-04 00:08:19 följande:
Onykter? Tror du man måste supa bara för att det är fredag? Vanligt befängt vänsterflum. Det är synd om de svagbegåvade.
-
Jaha, du vill ha en diskussion kring självaste moralen kring kommunism. Det kan jag absolut ställa upp på.Padirac skrev 2019-05-03 19:50:54 följande:Tja, jag tycker det är bra att gräva lite under frågans premisser så att man förstår vad som ligger i skålen så att säga. Ser det inte som att komma bort från grundämnet. Tvärt om.
Men jag tycker nog att vi kommit dit för nu.
Vi vet att kommunism kan vara samma sak som totalitär stalinism men att det oxå kan vara Fouriers falangism. Det är två helt olika saker trots att det är någon sorts kommunism.
För att närma sig frågan i sig utan oklara premisser ska man kanske reda ut vilka komponenter i tex Sovjetkommunismen som man ser som en begränsning av människors fri och rättigheter. Och om man tycker dessa begränsningar är bra eller dåliga.
Planekonomi tex? Är det bara en dålig strategi som inte uppfyller de mål man har - eller är det en moralisk eller etisk belastning i fråga om människors fri och rättigheter.
Att bara tillåta ett parti?
Så där kan man bryta ned det man pratar om för att slippa generaliseringar som inte leder till någon djupare förståelse av vad man anser vara dåligt.
Till slut kommer man till de slutliga filosofiska frågorna, vad som är värdefullt i sig och vad som är acceptabelt som metod. Först där finns de egentliga svaren på frågan i tråden.
Men det är för mycket antar jag. Hur som helst tackar jag för att jag fått gräva lite i påståenden och att du har haft tålamod och intresse.
Innan vi börjar är det viktigt att komma ihåg att själva frågeställningen i TS är rätt luddig. Vad man menar med okej kan skifta om man menar juridiskt eller moraliskt. Jag står fast vid att det alltid i alla lägen ska vara juridiskt okej att vara kommunist, p.g.a. att jag är en varm anhängare av yttrandefriheten. Jag skulle inte vilja leva i ett land där det är förbjudet att vara kommunist.
När det kommer till det moraliska blir frågan knepigare. För där finns det många argument varför det inte är moraliskt okej att vara kommunist. Förutom det mest uppenbara, att kommunismen uppenbart är en farlig ideologi då den visat sig väldigt dysfunktionell när den genomförts i större omfattning och att det därför blir omoraliskt att förespråka kommunism, finns det andra komponenter i kommunismens ideologi som går att ha synpunkter på.
Det du säger med planekonomi är ett bra exempel. På rak arm kan det låta som en väldigt bra tanke då det trots allt kan fungera om man vill skapa jämställdhet. Men det finns många problem med planekonomi. Exempelvis så har planekonomi visat sig minska produktiviteten och konkurrenskraften, vilket gör att planekonomiska samhällen utvecklas mindre än de gör i marknadsliberala samhällen. Vad det har med moral att göra är att det gör att människor och samhällen inte kan ta sig ur sin situation och förbättra den i en planekonomi om inte staten godkänner det, vilket de måste ha täckning för vilket de sällan får om produktiviteten är låg. På så sätt är kommunismen omoralisk.
Sen finns det frågan om jämställdheten och vad jämställdhet är. Förespråkar man det som på engelska kallas för equality by outcome så är kommunismen en moralisk ideologi. Men förespråkar man equality by opportunity så är kommunismen inte en moraliskt korrekt ideologi. Detta är egentligen den största skillnaden mellan socialism och liberalism.
Vi har fler aspekter, men jag tycker trots allt att det första argumentet om kommunismens praktik är det absolut bästa. Då vi idag har facit i hand och vet vad kommunism kan leda till så bör man undvika den ideologin som statsbärande. Däremot anser jag inte Marx, Engels och Bolsjevikerna vara omoraliska just eftersom att dessa inte hade facit i hand. -
En kille med framskjuten position på ett kommunalägt elbolag där jag bor är öppet engagerad i KP = Kommunistiska Partiet.
Är tydligen helt ok. -
Thereisthat skrev 2019-05-05 12:03:25 följande:Jaha, du vill ha en diskussion kring självaste moralen kring kommunism. Det kan jag absolut ställa upp på.
Innan vi börjar är det viktigt att komma ihåg att själva frågeställningen i TS är rätt luddig. Vad man menar med okej kan skifta om man menar juridiskt eller moraliskt. Jag står fast vid att det alltid i alla lägen ska vara juridiskt okej att vara kommunist, p.g.a. att jag är en varm anhängare av yttrandefriheten. Jag skulle inte vilja leva i ett land där det är förbjudet att vara kommunist.
När det kommer till det moraliska blir frågan knepigare. För där finns det många argument varför det inte är moraliskt okej att vara kommunist. Förutom det mest uppenbara, att kommunismen uppenbart är en farlig ideologi då den visat sig väldigt dysfunktionell när den genomförts i större omfattning och att det därför blir omoraliskt att förespråka kommunism, finns det andra komponenter i kommunismens ideologi som går att ha synpunkter på.
Det du säger med planekonomi är ett bra exempel. På rak arm kan det låta som en väldigt bra tanke då det trots allt kan fungera om man vill skapa jämställdhet. Men det finns många problem med planekonomi. Exempelvis så har planekonomi visat sig minska produktiviteten och konkurrenskraften, vilket gör att planekonomiska samhällen utvecklas mindre än de gör i marknadsliberala samhällen. Vad det har med moral att göra är att det gör att människor och samhällen inte kan ta sig ur sin situation och förbättra den i en planekonomi om inte staten godkänner det, vilket de måste ha täckning för vilket de sällan får om produktiviteten är låg. På så sätt är kommunismen omoralisk.
Sen finns det frågan om jämställdheten och vad jämställdhet är. Förespråkar man det som på engelska kallas för equality by outcome så är kommunismen en moralisk ideologi. Men förespråkar man equality by opportunity så är kommunismen inte en moraliskt korrekt ideologi. Detta är egentligen den största skillnaden mellan socialism och liberalism.
Vi har fler aspekter, men jag tycker trots allt att det första argumentet om kommunismens praktik är det absolut bästa. Då vi idag har facit i hand och vet vad kommunism kan leda till så bör man undvika den ideologin som statsbärande. Däremot anser jag inte Marx, Engels och Bolsjevikerna vara omoraliska just eftersom att dessa inte hade facit i hand.Hoppar in här lite även om frågan var riktad till Padirac.
Jag ser några problem som anhängare av yttrandefrihet, demokrati och jämställdhet. Kan tyvärr inte dela den liberala drömmen om fri marknad.
Yttrandefrihet är bra så lännge den är sansad... Idag verkar den ytterst överväldigande och ställer extremt höga krav på både sändaren och mottagaren i sin mångfald. Det gäller verkligen att ha tid att hantera allt som flödar fritt som enskild individ.
När du kommer till din moraliska aspekt så är det ju en personlig värdering. Vad är dysfunktionellt och för vem?
Planekonomin behöver ju inte nödvändigtvis vara det enda alternativet i en kommunistiska strävan mot ett klasslöst samhälle. Vissa perioder har det gått bra till och med i gamla soviet. Naturligtvis så håller jag med om att den inte varit det i många sammanhang. Vad jag vet mindre om är förstås hur sanktioner, terrrorism kapprustning och annat från västs sida har påverkat dem och andra socialistiska stater världen över.
Ett problem som irriterar mig oerhört med marknadsekonomin är att urvalet sakta men säkert minskar för mig som konument. Jag har även noterat att jag inte kan känna mig trygg med att en vara jag fastnat för behåller de egenskaper jag åstundar. Allt från parfymer till matvaror, kläder, godis som passar min personliga smak försvinner från marknaden efter en tid. Den tvingar mig att till slut välja det som alla andra köper för att kunna trygga tillgången för min egen del. Det tycks som om små marknader fort dör ut när de stora globala jättarna porudcerar små kollektioner för dessa små marknader som slår ut små producenterna efter en tid. När de väl vunnit slaget så försvinner allt utom det som säljer mest.
Något jag verkligen avskyr så är det mjukvarutillverkare som släljer en applikation som jag gillar för att den är enkerl och smidig. Tre veckor senare så ändrar de hela utförandet och jag får snällt finna mig i det. Vet inte vad jag ska kalla det men uppenbarligen gör den fria marknadens konurrens både säljaren och köparen väldigt ofria. Såljaren kör ohederliga avtal för att överleva på marknaden och konumenten har en djävulsk djungel av avtal att läsa igenom på sin fritid..
Man verkarhelt enkelt inte kunna ha samma villkor för små och stora producenter om man ska ge konsumenten möjlighet till någon individualitet.
Equality by outcome eller equality by opportunity jag som kanske är mer socialist tycker det förra endast gäller människor som är i en belägenhet där dom har bristande förutsättningar medan den senare är bästa moroten för människor med normala eller väldigt goda förutsättningar.
En anna sak jag har svårt med är den liberala synen på demokrati. Stater kan vara trista med sina monopol och censur etc. Men en stat kan ju åtminstone ha ett demokratiskt styre. I ett väldigt privatiserad stat så kan jag ju inte direkt rösta om särskilt mycket. De privata bolagen kan man kanske påverka om man har möjlihet att köpa in sig i styrelsen eller påverka dom genom konumtion men för det krävs ju att man har gott om kapital.
-
Tyvärr är inte yttrandefriheten alltid sansad. Ibland går många människors yttranden för långt, och ibland kommer extrema yttringar fram. Vi har många exempel på det. 1917 i Sverige då vi var nära en revolution, 1968 när nyvänstern ockuperade kårhusen och så 1980-talets videovåldspanik. Detta kan man kalla för en form av extrema yttranden. Vid såna lägen kan man fundera över vad som är mest produktivt. Vill man förbjuda själva yttrandena? Ja, då är det enligt mig ett tecken på feghet och i viss mån lathet. Man vill inte se sanningen i vitögat att det finns extrema strömningar i samhället. Istället för att se dessa strömningar, ta dessa på allvar för at slutgiltigt komma på vad man kan göra för att se till att dessa strömningar inte växer sig starkare så väljer man i såna fall att helt enkelt göra det så lätt som möjligt genom att förbjuda. Det är inte ett bra förhållningssätt om man vill åstadkomma förändringar i samhället.Missermajser skrev 2019-05-06 00:43:09 följande:
Hoppar in här lite även om frågan var riktad till Padirac.
Jag ser några problem som anhängare av yttrandefrihet, demokrati och jämställdhet. Kan tyvärr inte dela den liberala drömmen om fri marknad.
Yttrandefrihet är bra så lännge den är sansad... Idag verkar den ytterst överväldigande och ställer extremt höga krav på både sändaren och mottagaren i sin mångfald. Det gäller verkligen att ha tid att hantera allt som flödar fritt som enskild individ.
När du kommer till din moraliska aspekt så är det ju en personlig värdering. Vad är dysfunktionellt och för vem?
Planekonomin behöver ju inte nödvändigtvis vara det enda alternativet i en kommunistiska strävan mot ett klasslöst samhälle. Vissa perioder har det gått bra till och med i gamla soviet. Naturligtvis så håller jag med om att den inte varit det i många sammanhang. Vad jag vet mindre om är förstås hur sanktioner, terrrorism kapprustning och annat från västs sida har påverkat dem och andra socialistiska stater världen över.
Ett problem som irriterar mig oerhört med marknadsekonomin är att urvalet sakta men säkert minskar för mig som konument. Jag har även noterat att jag inte kan känna mig trygg med att en vara jag fastnat för behåller de egenskaper jag åstundar. Allt från parfymer till matvaror, kläder, godis som passar min personliga smak försvinner från marknaden efter en tid. Den tvingar mig att till slut välja det som alla andra köper för att kunna trygga tillgången för min egen del. Det tycks som om små marknader fort dör ut när de stora globala jättarna porudcerar små kollektioner för dessa små marknader som slår ut små producenterna efter en tid. När de väl vunnit slaget så försvinner allt utom det som säljer mest.
Något jag verkligen avskyr så är det mjukvarutillverkare som släljer en applikation som jag gillar för att den är enkerl och smidig. Tre veckor senare så ändrar de hela utförandet och jag får snällt finna mig i det. Vet inte vad jag ska kalla det men uppenbarligen gör den fria marknadens konurrens både säljaren och köparen väldigt ofria. Såljaren kör ohederliga avtal för att överleva på marknaden och konumenten har en djävulsk djungel av avtal att läsa igenom på sin fritid..
Man verkarhelt enkelt inte kunna ha samma villkor för små och stora producenter om man ska ge konsumenten möjlighet till någon individualitet.
Equality by outcome eller equality by opportunity jag som kanske är mer socialist tycker det förra endast gäller människor som är i en belägenhet där dom har bristande förutsättningar medan den senare är bästa moroten för människor med normala eller väldigt goda förutsättningar.
En anna sak jag har svårt med är den liberala synen på demokrati. Stater kan vara trista med sina monopol och censur etc. Men en stat kan ju åtminstone ha ett demokratiskt styre. I ett väldigt privatiserad stat så kan jag ju inte direkt rösta om särskilt mycket. De privata bolagen kan man kanske påverka om man har möjlihet att köpa in sig i styrelsen eller påverka dom genom konumtion men för det krävs ju att man har gott om kapital.
När det gäller planekonomi så är det den enda hittills faktiskt presenterade vägen till ett kommunistiskt samhälle, frånsett från reformer (likt Socialdemokratins ideologi), och mig veterligen har inte de mer extrema formerna av kommunismen varit speciellt förtjusta i reformer utan man har velat ha revolution. Skillnaden kan man enkelt säga är att reformister vill ha långsamma förändringar medan revolutionära vill ha snabba förändringar. Vill man ha snabba förändringar så måste man isf komma fram till ett bättre system i övergången än planekonomi, vilket jag aldrig fått förklarat vad det nu skulle vara.
Sen är ju allt det vi säger subjektivt vad som är bra och dålgit. Det är därför vi diskuterar. Likaledes är dina invändningar mot liberala marknadsekonomin också subjektiva. I mitt fall så väljer jag att jämföra dessa problem med de problemen som uppstått i planekonomier och merkantlistiska system (i det sistnämnda förutsätter det att vi behöver bli självförsörjande igen om vi ska genomföra det), och där väger marknadsekonomin (egentligen blandekonomin) klart över. Hellre dåliga appar än svält tycker jag.
Marknaden är också demokratiskt. Du kan ju själv som konsument välja vilka företag du vill stödja. Du har också rätt att starta egna företag som konkurrerar ut andra företag. Och då är det i synnerhet idag när konkurrenskraften är större än någonsin innan (70% av företagen på Forbes Fortune 1000 2005 var borta 2015). Så därför är dina chanser att påverka i marknaden mycket större än vad du tror, vilket för mig är viktigt för alla att komma ihåg. Man kan krasst säga att du kan påverka ett företags öde varje dag, medan du i en demokratisk stat kan påverka vart 4:e år. Make no mistake, jag är lika mycket för det statliga som marknadsmässiga, men det är ändå viktigt att komma ihåg.
onykter? 