Lillebror slår storebror

Det är ju en lite jobbig ålder. Båda mina äldsta var "våldsamma" i den åldern. Bara att vara konsekvent och ihärdig med att se till att inget syskon blir slaget. Jag hade siktat in mig på att hålla lillebror ifrån storebror de stunder jag inte hade kunnat vara tillsammans med dem. Din äldsta är ju för liten för att ta ansvar för att värja sina egna gränser mot en 2,5-åring. Du kan inte förvänta dig att 2,5-åringen ska göra som du säger heller. Det är han för liten för . Var med dem så mycket du kan och när du har annat att göra så har du lillebror med dig så att storebror inte behöver bli slagen eller dragen i håret. Det går över .

Sextiotalist: Jag vet att andra gör så och jag kan förstå att en 5-åring kan ge igen, men jag har hemskt svårt för att vuxna ska lära barn att det är rätt väg att gå. Tycker att man överlåter ett vuxenansvar på små barn som inte förmår/har erfarenheten att handla bättre. Jag tycket också att det är svårt men det du föreslår har jag noll förståelse för.

Fast överlåter man försvaret till sin 5-åring så gör man just det - lägger det ansvar som är förälderns på sitt lilla barn (en 5-åring är ju fortfarande ett litet barn).

Självklart ska man få säga ifrån och reagera även om man är en snäll 5-åring. Jag tycker förresten inte att 5-åringen låter som en "snäll 5-åring" utan som en högst normal 5-åring. Han har fått med sig hemifrån att man inte gör illa någon annan och har kommit så långt utvecklingsmässigt att han just kan låta bli att slå tillbaka för att vet vad våld innebär och kan sätta sig in i en annan persons situation. Han är på ett annat empatiskt plan än sin lillebror. Detta ska man stärka inte stjälpa.

Däremot är det förälderns uppgift att se till att 5-åringen får hjälp med att värja sina gränser och inte blir slagen och dragen i håret. Det är inte 5-åringens ansvar. Lillebrors våld är inget som ska accepteras utan FÖRÄLDERN/DEN VUXNE ska ska hindra, markera tydligt för lillebror att det är ett oacceptabelt beteende, se till att 5-åringen inte blir slagen och hjälpa båda barnen hur de löser diverse situationer och konflikter på ett mer konstruktivt sätt. Och nej, det är inte lätt, men jag tycker att man smiter undan sitt ansvar och gör det enkelt för sig om man låter barnen ta ansvar för det hela. 

Ja, lillebror gör det för att han märker att det ger honom makt. Han får något positivt ut av det. Därför jätteviktigt att tydligt visa att det är ett beteende som inte accepteras.

Självklart är det en konflikt eftersom lillebror inte är ensam i situationen utan storebror också är högst inblandad. En konflikt innebär inte att man först måste vara osams verbalt om något och sedan tar till våldsamheter. Det blir en konflikt eftersom lillebror kränker storebrors integritet. Jag tar för givet att storebror inte är särskilt nöjd med det hela och på något sätt reagerar (oavsett hur).

Då får man byta strategi. Man får punktmarkera om det behövs. Jobbigt eftersom man som vuxen inte kan ägna sig åt sitt på samma sätt, men det finns sällan genvägar.

Självklart är det en konflikt. Pelle kommer av just denna anledningen med mycket stor säkerhet vidta åtgärder gentemot Lasse.

Nu är det ju heller inte så att dessa två barn inte känner varandra, utan tvärtom de känner varandra mycket väl och det som händer nu är inte utan historia. Lillebrors agerande hänger ihop med sådant som hänt tidigare - han har fått positiv feedback på sitt agerande tidigare vilket får honom att fortsätta etc. Självklart är det hela en fråga om intressekonflikt.