Hemabort, positivt gravtest! :-(

Vi har inte haft sex efter detta, så jag har inte kunnat bli gravid på nytt.

Åååh, jag mår riktigt illa, känns inget vidare alls detta...

Låter väl helkonstigt att det ska finnas gravidhormoner kvar ända tills nu, eller kan det göra det? Jag gjorde aborten 11/6.

Kan aborten blivit misslyckad?

Blödningarna jag har nu är väldigt "slemmiga" och klumpiga, mörka..

jag får ju veta imorgon, men jag är så himla orolig.

Vad händer om aborten misslyckades? Måste jag göra en kirurgiskt ingrepp då? (jag är livrädd för att sövas)

ingen som varit med om detta? eller hört något om detta?

Ååh TACK för svar (nu började tårarna forsa igen, litet hopp som tändes antar jag) 

så det "kan" vara hormon kvar fast aborten gjordes 11/6?

Är så galet nervös, blir väl av att jag ogillar att inte ha kontroll och rädd av att jag inte vet vad som händer...

Jag vill ju bada med barnen, inte gråta..

Blir ett ultraljud imorgon.

Bra att jag kan vara vaken vid ev skrapning.. låter också otäckt som bara den iofs... låter ont och "farligt"

men när sonen skulle sövas i Februari, var det så himla läskigt att stå där och hålla hans hand.. så det är nog bilden av det som kommer nu..

Ja, jag måste verkligen läsa på mer. Jag känner mig inte lugn alls som läget är nu. Trodde jag hade koll på mens, sex, ägglossningar, blödningar.. men tydligen inte...

Jag har alltid sagt att "en vuxen människa måste ju kunna skydda sig" så enkelt är det ju inte... Jag mår redan pyton (depression) tre underbara barn som tar all den pluttiga kraft och energi jag har, I vårt liv behövdes inte detta just nu. Ett sexliv som behöver "repareras" också händer sånt här..

Jag känner mig sjukt orolig, och har tusen frågor i huvdet.. misslyckades aborten?, har inte allt kommit ut som det ska?, kommer de att vilja söva mig (trots att jag är livrädd för detta)?... jag känner ju alla gravsumptom.. brösten, halsbrännan och svullnaden i kroppen...

*tårarna forsar...*

men..

jag har inte feber, jag har inte ont (bara som lite svag mensverk emellanåt) det lukar inget särskilt...

Jag har gjort en medicinsk abort hemma. Efter besök på gynmottagningen fick jag tabletter och information hur det skulle gå till. Sedan gjorde jag detta hemma (när min sambo var hemma, jag var inte ensam) jag hade hela tiden kontakt med gynmottagningen också.

http://www.1177.se/Vasternorrland/Fakta-och-rad/Behandlingar/Abort/ 

Nu är jag rädd att det blev en misslyckad abort då gravtest visar positivt, och dessutom blöder jag rätt mycket...

Tack snälla för svar <3

Ja strecket idag var inte jättetydligt... kanske har kvar hormon i kroppen.

Jag har haft sådan otur med allt de senaste åren att jag ser skräckscenarion framför mig...

vem vet jag kanske bara bygger upp en oro som gör att kroppen spelar mig ett spratt (med gravsymptom)

Anonym (?) skrev 2014-07-21 20:37:39 följande:

Jag förstår precis hur du tänker, kan det hända så händet det mig, typ Jag upplever samma fenomen. Lustigt nog håller min terapeut med mig, hon trodde mig inte när jag började gå hos henne för två år sen.

Hoppas det "bara" är som med mig och en extrem mens.

nu skrattade jag lite mellan tårarna. Exakt vad min psykolog har sagt "allt har hänt och händer verkligen i ditt liv... det är ett under att du står upp" 

Känns skönt att jag har tid imorgon bitti. Barnvakt fixad så sambon kan följa med mig.

OJ vilken oro och panik jag känner, vill ara gömma  mig under ett täcke typ...

Åååh tror du det? Jag hoppas verkligen att det är så-håller alla tummar tokhårt!

TACK snälla för svar <3

Anonym (?) skrev 2014-07-21 21:47:44 följande:

Du klarar det!

Tack!  

Jag kämpar som bara den att få kraft till detta!

Letar efter mitt "jäklar anamma" , då försvinner nog oron och paniken..

Jag SKA fixa detta!

På ultraljudet idag såg de att graviditeten var avslutad, men att "rester" finns kvar...  (då visar gravtest positivt)

Jag hade även en äggblåsa på ena äggstocken som "satt fast" (?)

Jag fick nya Cytotec (4st) och åkte hem.

Klockan 12:30 tog jag medicinen.

Vilade en timme( enl föreskrift)

och har efter det dammsugit och försökt röra på mig (enl föreskrift)

Inte ett skit händer (nu har det gått 4 timmar).... jag blödde mer imorse då jag var till kvinnokliniken än vad jag gör nu

*kom igen kroppen, stöt ut det nu!!!*

Ska till Kvinnokliniken igen på fredag, med förhoppning om att det då är ute!

Annars blir det skrapning. När jag sa att jag är livrädd för att sövas sa hon.... "jaja, det tar vi då"

Kanske det går lättare om jag får lugnande innan själva narkosen... Jag vet inte.. min panikkänsla sitter kvar sedan jag höll i sonens hand när han sövdes inför op i Februari, det var verkligen toktufft... Nu var det ju et av barnen och de är ju "viktigare än mig", så kanske just det som gjorde det så himla läskigt...

Det är ju säkert minst lika läskigt att vara vaken..

Just nu känns det som att jag måste förbereda mig.. jag blöder inte ens  

tack snälla <3

näe, (shit, tur det inte är 1800-talet, det är tillräckligt otäckt ändå)  

det heter så när man gör aborten hemma.

"meeeen, komigen kroppen, blöd nurå!"

Näee, inget händer..

Pluttiga små klumpar har kommit ut...

Jag står och joggar och dricker vatten...

Vad kan jag göra för att kroppen ska få ut "resterna"???

Borde jag ringa kvinnokliniken och fråga? Jag tog tabeletterna igår och har tid där för koll på Fredag?

jag ringde gyn, hon svarade lite snäsigt "du har ju en tid på fredag, vi får ta det då"

*suck*

jäkla skiiit! Hela min kropp skriker i panik, jag vill inte bli sövd....

På tisdag blir det skrapning