Anonym (tänkasjälvärstörre) skrev 2014-07-24 21:11:30 följande:
Hej!
Vårt problem med habben var inte så mycket den lilla tid man fick, utan att innehållet inte var till speciellt mycket nytta. Det var ju knappast tal om någon sjukvård eller träning utan mer en dålig konsulttjänst. Vi har träffat flera på hab (har barn med flera olika svårigheter/handikapp) och det var alltid samma. Säkert jätteduktiga på teoretisk kunskap och vad som står i böcker men jag undrar hur många av dem som levt dygnet runt med ett handikappat barn? Inte så många skulle jag gissa för det de hade att komma med var ju nästan aldrig nånting som var förankrat i en verklighet... Framförallt inte när man började ta in i ekvationen att det handikappade barnet lever i en familj där hänsyn också ska tas till att föräldrar måste ha tid/ork även till att inbringa inkomst, hjälpa andra barn och ha tid att ta hand om äktenskapet. Ibland verkade habben tro att vi inte hade några andra sysselsättningar och kan sitta och laminera bilder till bildstödet dygnet runt. Och bildstödet funkade aldrig iaf. Yttrade man det lät det antydas att vi inte ville barnets bästa för det finns väl någon skolbok där det står att barn med vårt handikapp blir bättre av bildstöd. Tyckte eg aldrig vi fick gehör för vad VI tyckte funkade och inte.
Ja så kan det ju förstås ha varit, som du skriver, att de inte hade kunskap på det praktiska planet. Men min erfarenhet (min egen och dåvarande kollegers) är att den kunskap jag har, ochs om jag vill förmedla, visst sträcker sig över det praktiska planet. Det tar dock betydligt mer tid i anspråk att på djupet lära ut och inspirera och motivera, än den tid som gavs. Vi hann i princip bara lyssna på föräldrarnas frågor, börja på lite teori och sen var tiden slut. Vi hade behövt flerdubbelt den tid man som habpersonal har möjlighet att ge. Allt fler familjer söker stöd på annat landsting, eller privat hjälp istället men det är det ju inte alla som har råd med tyvärr. Hoppas ni får den hjälp ni behöver till slut!
