• Anonym (Min man)

    Jag hatar min man!

    Åhhhh måste skriva!! Känns som att mitt blod kokar!
    Jag hatar min jävla lata äckliga tråkiga man! Orkar inte mer. Vi har redan ett barn och är gravid nu men funderar jag allvarligt på att dra o lämna honom!!
    Han förpestar mitt liv känns det som! Han är till INGEN nytta alls! Fattar inte ens varför jag står ut med honom!! Ska försöka sammanfatta allt som är "fel" på honom. (Allt är ju egentligen fel på honom)

    1. Han är lat som faaan! Han kan ligga på soffan heeeela dagen utan att röra en fena.

    2. Han är äcklig/ ofräsch. När han kommer från jobbet stinker han värre än fan men det märker han inte. Han går raka vägen till soffan o lägger sig där med sina smutsiga stinkande kläder!
    Försöker påpeka ibland att "oj du luktar INTE gott, gå in o duscha". Vad svarar han då tror ni??? Jo han säger "vahh jag duschade ju iförrgår/för 2-3 dagar sen..."

    3. Han är LAT som fan, nämnde jag det? Han skiter i vårt barn. Han orkar aldrig göra något med barnet, stackaren har sommarlov och sitter instängt med sin tråkiga pappa hela dagarna. Jag försöker få ut barnet när jag är hemma och har tid men det är ändå förjävligt att pappan aldrig är med! Barnet kommer flera ggr per dag o ber pappa leka/spela något som det valt ut från sitt rum men han orkar ju inte, det är för ansträngande för honom att lyfta arslet från soffan!!!

    4. Han somnar på soffan och ligger där hela natten i sina äckliga svettiga kläder. HATAR att gå upp mitt i natten VARJE JÄVLA NATT och väcka honom o be honom lägga sig i sängen! Jag verkligen hatar det han gör så jag hatar mitt liv när jag varje natt går upp o står där i hundra år och försöker väcka honom. Sen blir han sur oxå när man väcker honom o ber honom byta om o gå till sängen. Ja då är det jag som är jobbig enligt honom!!!! Åååååh

    5. Han går aldrig ut, vill aldrig hitta på ngt med oss, och när man någon gång äntligen får honom att följa med oss på något så ändrar han sig när vi redan står påklädda och klara!! Det slutar med att vi alla stannar hemma eller jag o vårt barn går ut själva!

    6. Han bryr sig inte om något.
    Ex: om jag lämnar honom med vårt barn hemma 3-4 timmar så bryr han sig inte om ungen ätit eller ej. När jag kommer hem frågar jag honom "har NN ätit något? " då svarar han "Nää jag frågade om NN vill äta men NN sa nej" \|}%$+=¥$%#|<*+
    MEN DIN JÄVLA IDIOT BARN GLÖMMER BORT O ÄTA, du fattar väl själv att ungen måste äta efter 4-5 timmar?????!!?!!!

    Även när jag lämnar honom hemma med barnet så somnar han på den förbannade soffan o stackars barnet sitter själv och tittar på tecknat på tv när jag kmr hem.

    Han skiter i att stänga för gardiner/ persienner när det börjar bli mörkt ute. Vi har stora fönster där man ser in väldigt mycket och jag hatar att han bara ligger som en apa på soffan och skiter i att alla grannar ser rakt in i vårt hus på kvällarna!

    Ååååååååå de finns mycket mer tro mig men det är svårt och jobbigt att skriva från mobil så ja får fortsätta sen.. Om någon ens orkat läsa detta..

    Ahh några kanske undrar vf jag inte lämnat honom, ja det vet ja inte heller! Fattar inte om det är alla dessa gravidhormoner som får mig att bli så irriterad eller om det bara är så att jag helt enkelt hatar honom nuförtiden..
    Jag behöver honom inte ens! Det är ändå jag som lämnar på dagis, jobbar, kommer hem, hämtar från dagis, handlar, lagar mat, städar och tvättar. Så vad behöver jag honom till egentligen??? Han bara kväver mig ju!!!

  • Svar på tråden Jag hatar min man!
  • TillfälligID
    Anonym (Min man) skrev 2014-07-23 17:14:19 följande:
    Jag har inte sagt att han snarkar, det var ngn annan som svarat i tråden som skrev det om sin man.

    Ajdå, då missförstod jag. (Man kan ha apné utan att snarka, iofs, så jag hoppas att ingen som läser tråden och känner igen sig i symptomen struntar i att kolla sig för att de inte snarkar). Det där med att somna på en femöring är typiskt apnisar.

    Och du, att du nu känner att du tog i lite - det är okej. Man behöver ventilera och du tog ut det här istället för på honom. Och om det du beskriver stämmer till hälften, så är det fortfarande inte så kul att leva med även om man inte tycker det skilsmässojobbigt.

    Det är okej att tycka att det är drygt med någon som inte visar någon respekt för de gemensamma ägodelarna eller den gemensamma tiden eller som inte kan ta några initiativ kring barnen (gissar jag, inga barn som sagt). Många skulle bli irriterade med eller utan hormoner.

    Apropå att vara rädd om sina textiler: både min man och ett ex hade för vana att ploppa ner färdigdragna tepåsar på ljusa textiler. Alltid på de få saker jag ägde som var märken eller designade, där jag haft tur som en tokig och hittat på rea. Dvs, jag äger nästan inga fina saker. Nästan allt är "funkar sålänge". Har aldrig haft råd. Men så fort jag hittade ett fint, och annars dyrt, lakanset på tokrea eller en pläd, gardin eller duk som inte var grisefula, så kom det nån jävla karl och lade en tepåse på dem. Det slog ALDRIG fel. Jag behövde inte en gnutta extra hormoner för att irritera mig på det. (Maken lärde sig till slut att masa sig till söppeln med tepåsen, men spiller kaffe på sätt som trotsar fysikens lagar. Exet lämnade en gång en halv fläskkotlett i soffan.)  

    Hur skulle du beskriva situationen nu när du känner dig ventilerad, då?  
  • Michelle 341

    Du lämmar inte honom för att du tycker synd om honom då eftersom han behöver dig. Vi kvinnor har en vårdande förmåga att ta på oss ansvar, även förväxta barn (män) Dessutom är det lite sorgligt att splitta kärnfamiljen.

    Men förr el senare kommer du inte stå ut längre el så kanske din man mognar och det kan funka mellan er.

    Fram till dess bör du nog lägga fokus på barnen och hellre ignorera han än lägga energi på at störa dig.

    Lycka till!

  • eMund

    Hej TS, grattis! Du har fått tag på en riktig man. Om du ville ha en modern man skulle du lita efter en man med andra kvalitéer. Är upp till dig om du vill leva så...

  • Anonym (Hmmmm)

    Jag tror mycket av dina "hormoner" överdramatiserar det hela då man är mer känslig, så var det iaf för mig när jag väntade dottern. Tyckte att min man var bekväm ect med det mesta. En sak jag har lärt mig är att inte ta allt för viktiga beslut som gravid om det inte gäller liv/död.

    Däremot tycker jag du ska prata med honom och berätta exakt vad du känner/tycker, han får ta in det och sen väntar du ett tag och ser om han har förändrats på dom punkterna om INTE så kanske ni inte är dom bästa för varandra.

    Att inte umgås med sitt barn lät ju dock väldigt wierd :S

    Samt han kanske har hamnat i en period då han är väldigt trött/sliten, näringsbrist,sömnbrist? Det bästa man kam göra är och prata för ingen är tankeläsare.

  • Phalaenopsis
    Anonym (Fluffen) skrev 2014-07-23 00:35:33 följande:

    Först och främst skulle jag inte gå och hämta honom i soffan mitt i natten och be honom flytta sig till sängen.. dels för att jag inte skulle vilja ha honom där om han inte vill det och dels för att vuxna människor tenderar att avsky sådana tillsägelser. 

    Vidare undrar jag om du har pratat med honom om allt du tänker/känner? Vad är det som gör att han är "lat"? Har han alltid varit det eller har det kommit på senare tid.. isf tänker jag att det skulle kunna vara någon form av depression han går igenom. 


    Har ni testat parterapi? Eller för all del egen terapi för din skull? Säger inte att det är dig det är fel på, men jag vet att åtminstone min terapeut ger mig många bra tips för hur jag ska hantera många olika situationer i livet.. missnöje med min partner bland annat. :) Hoppas det löser sig för dig!
    Det låter väldigt, väldigt tröttsamt men prova terapin. Om den funkar är ju allt gott och väl. Om det inte funkar är du ett rejält kliv närmre lämnandet.
  • Anonym (n)
    Anonym (Min man) skrev 2014-07-23 17:26:38 följande:

    Glömde svara på er som undrar vf jag inte lämnar honom i soffan, det är en ny dyr soffa som jag inte vill att han dreglar ner och smutsar ner med jobbkläder när han sover.

    Och han gillar sj inte att sova på soffan säger han men han brukar sova så tungt att han inte märker eller känner av att jag försökt väcka honom ( enligt honom sj)


    Fast soffan är väl redan skitig om han ligger där hela dagarna. Hur blir den mindre skitig av att han ligger även där på natten?

    Sen kanske ni borde byta ut till en lädersoffa eller ha ett lakan på soffan.
  • Anonym (klockrent)
    Anonym (du) skrev 2014-07-23 00:52:29 följande:

    du behöver honom för pengarnaFlört
    inget nytt under solen med det....

    O han behöver dig för, nån som ska passa upp honom och så behöver han sex med någon... denna någon var du

    Ni  båda behöver varandra för att yngla till medelsvenson 2 ungar...

    inom några år har ni delat på er och bråkar som faen om ungarna,

    Du har ny, det är enkelt.. sära på benen och säg smile!
    Han får runka i sin ensamhet till han finner någon ny att doppa gott i.. då blir det väsen på dig, för hans nya konkurrerar om barnens kärlek.. samtidigt som du vaggar med tredje ungen på jäs...


  • Anonym (klockrent)

    Föressten, hur lätt tror du att det är att leva med en grinig bitter kärring som springer runt och är sur över att livet inte blev som på film. Du har inte funderat på om det kanske är som så att du inte är speciellt kul att umgås med ? 

  • Hallonbåt02
    Anonym (Min man) skrev 2014-07-23 00:04:56 följande:

    Åhhhh måste skriva!! Känns som att mitt blod kokar!
    Jag hatar min jävla lata äckliga tråkiga man! Orkar inte mer. Vi har redan ett barn och är gravid nu men funderar jag allvarligt på att dra o lämna honom!!
    Han förpestar mitt liv känns det som! Han är till INGEN nytta alls! Fattar inte ens varför jag står ut med honom!! Ska försöka sammanfatta allt som är "fel" på honom. (Allt är ju egentligen fel på honom)

    1. Han är lat som faaan! Han kan ligga på soffan heeeela dagen utan att röra en fena.

    2. Han är äcklig/ ofräsch. När han kommer från jobbet stinker han värre än fan men det märker han inte. Han går raka vägen till soffan o lägger sig där med sina smutsiga stinkande kläder!
    Försöker påpeka ibland att "oj du luktar INTE gott, gå in o duscha". Vad svarar han då tror ni??? Jo han säger "vahh jag duschade ju iförrgår/för 2-3 dagar sen..."

    3. Han är LAT som fan, nämnde jag det? Han skiter i vårt barn. Han orkar aldrig göra något med barnet, stackaren har sommarlov och sitter instängt med sin tråkiga pappa hela dagarna. Jag försöker få ut barnet när jag är hemma och har tid men det är ändå förjävligt att pappan aldrig är med! Barnet kommer flera ggr per dag o ber pappa leka/spela något som det valt ut från sitt rum men han orkar ju inte, det är för ansträngande för honom att lyfta arslet från soffan!!!

    4. Han somnar på soffan och ligger där hela natten i sina äckliga svettiga kläder. HATAR att gå upp mitt i natten VARJE JÄVLA NATT och väcka honom o be honom lägga sig i sängen! Jag verkligen hatar det han gör så jag hatar mitt liv när jag varje natt går upp o står där i hundra år och försöker väcka honom. Sen blir han sur oxå när man väcker honom o ber honom byta om o gå till sängen. Ja då är det jag som är jobbig enligt honom!!!! Åååååh

    5. Han går aldrig ut, vill aldrig hitta på ngt med oss, och när man någon gång äntligen får honom att följa med oss på något så ändrar han sig när vi redan står påklädda och klara!! Det slutar med att vi alla stannar hemma eller jag o vårt barn går ut själva!

    6. Han bryr sig inte om något.
    Ex: om jag lämnar honom med vårt barn hemma 3-4 timmar så bryr han sig inte om ungen ätit eller ej. När jag kommer hem frågar jag honom "har NN ätit något? " då svarar han "Nää jag frågade om NN vill äta men NN sa nej" \|}%$+=¥$%#|<*+
    MEN DIN JÄVLA IDIOT BARN GLÖMMER BORT O ÄTA, du fattar väl själv att ungen måste äta efter 4-5 timmar?????!!?!!!

    Även när jag lämnar honom hemma med barnet så somnar han på den förbannade soffan o stackars barnet sitter själv och tittar på tecknat på tv när jag kmr hem.

    Han skiter i att stänga för gardiner/ persienner när det börjar bli mörkt ute. Vi har stora fönster där man ser in väldigt mycket och jag hatar att han bara ligger som en apa på soffan och skiter i att alla grannar ser rakt in i vårt hus på kvällarna!

    Ååååååååå de finns mycket mer tro mig men det är svårt och jobbigt att skriva från mobil så ja får fortsätta sen.. Om någon ens orkat läsa detta..

    Ahh några kanske undrar vf jag inte lämnat honom, ja det vet ja inte heller! Fattar inte om det är alla dessa gravidhormoner som får mig att bli så irriterad eller om det bara är så att jag helt enkelt hatar honom nuförtiden..
    Jag behöver honom inte ens! Det är ändå jag som lämnar på dagis, jobbar, kommer hem, hämtar från dagis, handlar, lagar mat, städar och tvättar. Så vad behöver jag honom till egentligen??? Han bara kväver mig ju!!!


    Om han är så illa varför i hela friden valde du att bli gravid med honom igen??
  • Anonym (du)

    På ett sätt är det enkelt..
    Det här läser man gång på gång och hör..
    Min man är så jäkla kass o bla bla  "jag behöver kräka"

    När allt det är över och den typen av kvinnor fått utlopp... då är det samma visa igen.. Hem och släng upp benen i vädret och bli påsatt av den som de precis spytt galla över...

    Man får nästa en känsla av att det är en majoritet av kvinnorna i detta landet...

    Det är lite som att tre väninnor umgås. En går ut och de två som är kvar... pratar skit om den tredje...

    Helt hundra på att TS slickar honom ren, fast han är en skitgris.. precis som alla andra kvinnor som ska gnälla över sina så urkass dåliga män...

Svar på tråden Jag hatar min man!