Förlossningsmetod - kompromiss med sjukvården?

Tack, DinaMii! Berätta gärna hur det går för dig på samtalet sedan.  :)

Jag var ute ännu senare än dig med att gå på aurorasamtal på spec.mvc. Var där i v 34 eller 35.

Har ett högt sf-mått,gigantisk mage men normalstort barn enligt 2 TUL, ändå är jag livrädd för att föda stort barn och att mitt bäcken är för litet då jag är 1.53 bara.

Fick prata med en bm på spec.mvc, ingen läkare var med eftersom den enda som fanns tillgänglig just då hade semester. Vi kom fram till att jag skulle få igångsättning i v 38+5 vilket är på tisdag. Ska dit på måndag för bedömning av tappen osv men även om jag är omogen kommer jag nog få gel för att få den att mogna. Vill helst föda vaginalt så jag pratade aldrig om kejsarsnitt direkt men fick ändå infopapper om det med hem.

NU har jag dock ångrar mig så in i norden och vill snittas. Men jag är ju jättesent ute och lär inte bli beviljad snitt i v 38+4

Dock står det i mina journaler och förlossningsbrev att de ska hålla koll på att allt  går framåt och inte drar ut på tiden, gör det det ska de avbryta.

Mitt tips är alltså att tänka igenom verkligen om det är igångsättning eller snitt du kan tänka dig, så du inte ångrar dig som jag   får inte heller röntga mitt bäcken... "även korta kvinnor kan föda barn"

Har du fått göra bäckenröntgen efter det för att konstatera litet bäcken?
Isåfall låter det konstigt att du inte skulle få snitt beviljat.

Hur upptäckte de på förlossningen att du hade för trångt bäcken?

Oki men då lär de ju märka om bebisen inte kommer förbi som den ska under förlossningen, det står tydligt i min journal att de ska hålla koll samt om det drar ut på tiden ska de avbryta.

Hoppas du får ditt snitt!

Nej men jag har inget annat val än att lita på det. Aurorabm jag träffade sa att de inte har brist i sommar iallafall på BM och läkare där jag ska föda.

Vilket landsting tillhör du?

Nej jag förstår att du inte litar på det, jag hade aldrig fött vaginalt om jag visste att mitt bäcken var för trångt.

Hej på alla som svarat,
tack för er input och tips!
Hur har det gått för er Limaliie och DinaMii? Limaliie, hur gick din förlossning? Allt väl hoppas jag!

DinaMii, hört något om din remiss? På onsdag ska jag träffa mödravårdens läkare, kommer bli tungt. Nu har jag kollat in både Sanna och Vanja i vecka för vecka.

Sockerdockan, har för mig att det var den här uppsatsen: dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/8252/Uppsats%20f%C3%B6r%20publicering.pdf?sequence=1

Fröken K, tack för dina ovärderliga tips! Jag känner igen mig i mycket av din beskrivning, både i hur du beskiver bemötandet inom vården och dina egna anledningar. Ja, jag gissar att det där med att inte känna sig trygg med vården kanske inte är det bästa att dra upp, då det förmodligen finns en stor kåranda bland barnmorskorna (såklart) som då ger taggarna utåt om man försöker sig på att kritisera deras jobb (tja vem reagerar inte på kritik liksom). Tur att du skrev det ändå, så jag preppar mig på andra skäl såsom att trycka på ångest och sin rätt att välja förlossningsmetod, det kanske kan gå..  Bland andra skäl! Vad skönt att du har fått ditt snitt beviljat!

STORT TACK för alla era svar och hoppas ni läser mitt inlägg nu även om det är en vecka senare!

Hej DinaMii,
tänkte bara ge en snabb update om mötet med läkaren på den mödravård jag är inskriven på. För det första var hon den första vettiga person jag träffat där (vilket jag inte trodde först när jag såg henne), erfaren och lyhörd är sammanfattningen. Så det var ett trevligt möte. Dock spelade jag inte tillräckligt mycket på känslomässig rädsla (tilläggas bör att jag är en rätt logisk icke alltför känslostyrd person vilket gör att jag har svårt att fejka/trycka på vissa saker). Så kanhända jag är rätt "körd" nu men vi får se, det är ju inte hon som är slutgiltiga instansen.

Jag vet inte om du har gått samma väg som jag eller om det var din barnmorska som skickade remiss direkt? Du kanske redan gått igenom dessa steg, men det kanske kan hjjälpa någon annan därute och få förbereda sig lite på frågor i alla fall.

Jag visste inte vad mitt möte skulle handla om idag, trodde det var ytterligare ett övertalningsförsök, men det visade sig att hon ställde typ diagnos (men det fattade jag ju inte förrän på slutet). Iaf, hon började med att fråga varför jag var där och jag fick säga anledning (planerat kejsarsnitt). Därefter säga vad det var som skrämde mig mest av följande alternativ:
1) Rädsla för smärta
2) Rädsla för skador och död
3) Rädsla för babys hälsa

Jag tryckte på på samtliga men överhängande 2+3. Hon fortsatte med att säga det är inte kvinnans beslut att fatta hur hon vill föda, men att man kan ge de verktyg som behövs för att försöka övervinna rädslan och få till vaginal förlossning som är det slutgiltiga målet (jaaa det har man ju fattat att det är så det funkar). Dessutom höll hon på att prata om att det var viktigt med behandling så jag inte skulle överföra min skräck om jag eventuellt fick en dotter (knappast så det hjälper mig här och nu men aja whatever).. Men hon tillade ändå att det det ska kännas bäst för kvinnan och då blir det planerat kejsarsnitt. När det finns historik och det förts journal om detta, tar man alltid hänsyn till patientens bästa.

Frågor hon sedan ställde var bl.a (de jag minns):

Känslor sedan graviditeten
Känslor inför graviditet?
Hur länge har du känt såhär inför graviditeten

Sover du om nätterna eller har du oro?
Kan du jobba om dagarna eller tar detta upp din tid?

Har du psykisk diagnos?
Hur ser det ut för mamma och systrar?
Vad tänker du inför kejsarsnitt då?
Vad vet du om kejsarsnitt?
Varför vill du inte ha epidural? (för hon frågade om smärtlindringsmetoder vid VF och jag sa jag vägrar epidural)

Tips för andra är att lägga till att: du vill ha svar om möte hos läkare innan v. 34 för att det tar psykiskt på dig, la till argument om brist på kontroll eftersom man inte vet var man hamnar i sjukvården, finns ingen platsgaranti ? nervöst. etc.

(för mig känns det iaf bättre att veta vilket sjukhus jag är på eftersom det är dit jag vill oavsett förlossningsmetod). Största tipset är väl att använda starka ord som: jag vägrar, jag är livrädd, jag klarar inte, vill inte tänka på etc. (det var nog mitt misstag tror jag eftersom jag är rätt påläst om övriga bitarna, men använde inte känslor för att öka på intrycket av min förlossningsrädsla. Och som Fröken K säger - absolut inte vika från din linje överhuvudtaget).

Diagnosen blev då mild förlossningsskräck som jag fick på slutet av mötet (när jag trott att allt gått så himla bra..:(), men en remiss blev iaf skickad till mitt förstahandsval av klinik. Vi får se om jag kan spä på till nästa gång eller hur det blir då.

Ha det fint så länge!