Förlossningsmetod - kompromiss med sjukvården?
Du ska bara säga att du är rädd för förlossningsskador och en hemsk förlossning och att du inte för ditt liv vill föda vaginalt, punkt. Ingen som helst eftergivlighet eller någonting, var helt oresonlig. Säg att du inte skulle kunna hantera såna skador man kan råka ut för, vare sig fysiskt eller psykiskt. Bajsa på dig, smärta som omöjliggör samlag i mer än ett år efter förlossningen, kissa ner dig på stan när du nös, göra 20 gynundersökningar på mindre än ett år, tre korrigeringsoperationer...
Jag ville ha snitt, jag var rädd för förlossningsskador men blev nekad. Det blev en förlossningsplan och s k "snittkontrakt". Kändes bra ändå. Förlossningen kom, blev igångsatt pga överburenhet. Fick värkstorm. Bad om snitt. Kunde jag glömma. Resten av förlossningen var helt obeskrivlig. Jag kan bara säga att jag slutade tro på Gud.
Första smärtfria dagen kom efter åtta månader. Fick en sfinkterskada, bakre framfall, en nervskada och blev inkontinent. Första promenaden efter nio månader.
Ta snitt, det kan inte bli sämre.