Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-24 21:50:33 följande:
Gränsdragning är svårt! Att vara förälder är ju på ett sätt att totalt köra över :p Det är ju liksom lite det som "uppfostra" innebär. Men vi försöker att vara schyssta så gott det går och framför allt försöker vi att förklara varför vi gör som vi gör (kanske inte mitt i ett raseriutbrott men sen när det lugnat ner sig).
Som sagt, att hon är på det här viset är okej. Jag ser det som sunt att hon testar gränser och "lever ut" här hemma. På förskolan får hon massvis med beröm (även om de ser hennes envishet med).
Vad jag inte tycker är okej är att jag tappade fattningen. Jag håller med dig om att det är okej om det aldrig händer igen. Men tänk om det gör det?! Jag hann ju inte tänka. Kanske kommer det en annan dag då jag inte hinner med i händelseförloppet? Jag blir iskall när jag tänker på det :(
Maken och jag pratade om det och kom fram till att det kan vara en bra grej att liksom direkt hon börjar (som när hon körde upp boken under hakan på mig) bara gå därifrån. Jag ogillar det eftersom jag inte vill lämna henne när hon har det som jobbigast (eller hur man ska uttrycka sig) men samtidigt behöver hon ju lugna ner sig. Att jag är inne hos henne i den stunden eskalerar ju bara händelseförloppet.
Ja visst är det svårt. .jag hade gärna haft en instruktionsbok hur man ska göra för man är rädd o göra fel.
nu finns ju inte det så man får lita på sig själv som förälder.
Tycker det låter som en bra idé o gå direkt hon börjar. Sen kan du ju gå in till henne igen o se om hon lugnat ner sig.
Jag vet inte vad ni har för kvälls rutiner men kolla om ni kanske kan göra annorlunda så hon blir lugnare? :)
