Jag slog mitt barn :(

Nu får jag säkert skit som fan i tråden.

Men jag tycker det är minimalt för mamman att bekymra sig om. Det var säkert mer en reflex än en planerad gärning. Ivägspringarna, tandborstvägran och väcka syskonet med sitt galande var mer än nog. Att sen dessutom börja slå en förälder i ansiktet och sparka mot halsen! OK om det var en 1-åring men ALDRIG att jag skulle pjoska och dalta med en 4-åring som gjorde så. Sverige går i absurdum mot dalt och fjams med ungar som inte uppför sig. Som förälder ska man alltså be om ursäkt för att man reflexmässigt försvarar sig mot våld som kan vara livsfarligt (för det kan det faktiskt vara att bli sparkad mot halsen även om det är ett barn som sparkar!). Hade det varit mitt barn hade hon fått be om ursäkt till mig och sen fått en kännbar icke-fysisk bestraffning.

Anonym (jaha)

Äldre 24 Jul 23:35

#40

Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-24 22:10:53 följande:

Alltså jag håller helt med dig! Hon är stor nog att veta att det absolut inte är okej (vilket vi alltid är tydliga med) att bete sig som hon gjorde. Och jag håller med om att hon självklart ska få en tillsägelse, men problemet var ju att jag slog henne :o Även om det var precis som du säger, bara en reflex och inte alls med mening.

Jag har ALDRIG slagit mina föräldrar så. Aldrig. Skulle inte komma på tanken. Men å andra sidan så tog min pappa strypgrepp på mig eller sparkade mig i ryggen så att jag for genom hallen.
Jag vill inte att hon ska vara rädd för mig, jag vill att hon ska respektera mig. Och respekt är ömsesidigt. Successivt med tiden kommer hon att lära sig rätt och fel, det är jag övertygad om. Vi fortsätter att alltid påtala att det är fel att slåss, att man blir ledsen, försöka ge henne andra verktyg för situationen osv.

Problemet är att du tror att det är ett problem att du reflexmässigt slog för att dels försvara dig och dels få stopp på våldet från henne (allt du gjort dittills funkade ju inte). Problem med stryk är om det är en regelbunden, avsiktlig "uppfostringsmetod". Det var inte det här. Det var självförsvar. Vad vill du din dotter ska göra när nån börjar klappa på henne i skolan - stå och ta emot för man får inte slåss? Självförsvar är inte stryk. Hon blir heller inte rädd för dig för denna enda händelse. Trösta dig med att det är bara i Sverige av alla världens länder där du skulle kunna få kritik för ditt agerande.

Anonym (jaha)

Äldre 25 Jul 00:05

#43

Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-24 23:47:56 följande:

Jag förstår att du menar väl men jag blir illa tillmods av din kommentar. Det här tar jag absolut avstånd från. Du kan kalla det självförsvar, en "knuff i rätt riktning" eller rent av vad min pappa brukade säga "banka vett i". Oavsett vad det "heter" så är det alltid fel att slå. Alltid.

Jag kommer inte att lära min dotter att hon ska slå tillbaka om någon slår henne. Jag kommer att lära henne att hon ska avlägsna sig och inte sänka sig till den nivån.

Anonym (Inte trots) skrev 2014-07-24 23:39:57 följande:

Något är ändå fel och antagligen ligger felet hos dig och inte hos din dotter. För hon ska inte slå dig, riva, spottas. Det är inget människor gör när de känner sig extra trygga med någon.

Och om det inte går att avlägsna sig?

Jag fattar att du är djupt traumatiserad av din barndom om du inte ser skillnad på självförsvar och att "banka vett i". Själv blev jag utsatt för våldtäktsförsök för några år sen och skäms inte det minsta för att jag slog för allt vad jag var värd. Jag blir mer illa tillmods av kommentarer som att det alltid är fel att slåss. Alltid. För Guds skull, lär inte din dotter det för det kan komma situationer då det innebär väldigt så otrevliga konsekvenser att vara ädel. Nu blev det lite OT men nej, det är inte alltid fel att slåss. Och ibland är det kanske teoretiskt fel men ändå inget problem att det hände. Så skulle jag se på din hantering av din dotter i det här fallet.

Anonym (jaha)

Äldre 25 Jul 06:03

#52

Anonym (Varför) skrev 2014-07-25 05:55:35 följande:

Där kan man säga du har lite fel, barn som är duktiga och väluppfostrade med en lugn trygg och stabil förälder/föräldrar blir kärleksfulla och har inte behov att sparkas, slåss, spottas nypas eller nåt annat destruktivt beteende mot andra

Förutsatt att barnet inte har någon neuropsykistrisk funktionsnedsättning, så kan det ju också vara. Då brukar man kunna se ett sådant beteende oavsett hur stabila föräldrarna är.

Är den bilden som TS målar upp av sin dotter sån hon är hela tiden (dramaskriker, lyssnar inte, springer iväg, slåss, sparkas, vägrar etc och syskonet inte är så som ju växer upp med samma föräldrar) så skulle jag ringa BUP och fråga vad de tycker.

Anonym (jaha)

Äldre 25 Jul 15:22

#101

Indianica skrev 2014-07-25 11:57:42 följande:

Som du tidigare varit inne på underlättar det nog om du är mentalt beredd på att det kan hända. Att du "ger dig på henne" i sängen och sitter och snackar i en konflikt är en sådan situation där det är ganska naturligt att hon har lätt att komma åt ditt ansikte. Hon kan sparka dig vid hals och ansikte, hon kan slå&klösa dig i ansiktet osv....

Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-25 11:59:44 följande:

Ja, precis detta tänkte jag på under gårkvällen. Jag borde ha förutspått det.
Nästa gång ska jag försöka förbereda mig på det redan innan. Om det uteblir är det ju bara ett plus.

Men hör du inte hur galet du låter?? "Jag borde ha förutspått att ungen skulle kunna slå mig i ansiktet eller sparka mig på halsen" - det är inte ett normalt barn om detta är händelser som du kan förutspå ska hända. "Och uteblir det så är det ju bara ett plus" - men va?

Jag tror som flera andra här att du curlar ungen nåt så in i helvete i övertygelsen att du utövar det perfekta föräldraskapet. Men du skapar ett monster.

Anonym (jaha)

Äldre 25 Jul 16:42

#107

Indianica skrev 2014-07-25 16:34:14 följande:

Jag har inte skrivit att det är så normalt, men det beror också på situationen och på barnet. Jag är lärare och det finns barn där man får vara beredd på sparkar och slag om de känner sig trängda och då snackar vi om skolbarn med olika inre problem eller temperament utöver det vanliga. Är det så att barnet är väldigt vilt vissa tidpunkter får man vara beredd på sparkar och slag vid t ex läggdags, med det inte sagt att man utöver det ska hjälpa barnet att hantera sina känslor utan att sparka och slåss. Tycker man kan ta hjälp av BVC på den punkten, de har ju också barnpsykolog. Det är bra att läsa böcker, men böcker blir lätt väldigt manualliknande och kan funka dåligt om man inte tar hänsyn till en massa aspekter i tillvaron.

Precis det jag sa mao. Barn som man kan förutspå slag och sparkar av är inte normala utan de har någon slags problematik av det ena eller andra slaget.

Anonym (jaha)

Äldre 26 Jul 02:26

#150

Anonym (sök hjälp) skrev 2014-07-25 23:12:11 följande:

Läs din mening en gång till: Din dotter är inte för jobbig, men du har för få verktyg?

Jag har läst hela tråden och alla dina inlägg, och jag håller med dem som tycker att det är något som är fel i er familj. Det som får mig att tänka så är dels dina beskrivningar av hur ni har det, dels ditt sätt att bemöta dem som tycker som jag.

Tänker jag också. Framförallt bemötandet av kommentarerna i tråden.... "Oh nej då, vi har inga problem i vår känsliga familj. Det är bara det att vår 4-åring slåss, sparkas, kastar böcker i ansiktet på föräldrarna, knuffas, vägrar lyssna, lyder inte etc.. Fast det beror på att vi inte har tillräckligt med pedagogiska verktyg i vår verktygslåda och att 4-åringen är en HSP-personlighet. Men hon fick så klart en tillsägning att jag blev ledsen".

Jeez. 4-åringen som blev tre och ett halvt när det påpekades att 4 år var lite gammalt för att skylla på trotsåldern. Och trotsåldern blev "viljeåldern". Överpedagogiskt är bara förnamnet. Ska man få någon hjälp så är en bra början att inse att man har ett problem.

Anonym (jaha)

Äldre 27 Jul 18:17

#166

Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-27 09:44:51 följande:

Och för dig som undrade: jo, hon pratade vid FEM månaders ålder. Då sa hon sitt första ord. När hon var FEMTON månader pratade hon långa meningar.

Om ditt barn ev sa ma-ma vid fem månaders ålder så kan det upplysas att detta kallas BABYJOLLER och inte tal. Min son sa både "heeeeiii" och "hoooolaaaa" vid denna ålder. Han var alltså tvåspråkig och talade både svenska och spanska som spädbarn. Jeez.

Jag slog mitt barn :(

INNEHÅLL