Jag slog mitt barn :(

Jag har en fyraåring och en sexåring ( som går på förskola, vad nu det har med saken att göra?) och de har aldrig slagit mig eller någon annan vuxen? Annars är de impulsiva och busiga och med massor av överskottsenergi hela tiden. De skriker och gråter när de är övertrötta och arga, men de slåss inte. Så, jag tycker att ni ska fundera i den änden. Varför slår hon dig? Varför sitter du och pratar med ett barn som sparkar dig? Jag hade direkt markerat att sådant var långt över gränser och barnet hade blivit ledset och sedan hade jag kunnat trösta. Barn mår dåligt av att tillåtas att slå sin egen mamma. Det ger barnet ångest. Stoppa henne med bestämdhet. Varken hon eller du får slåss: det är inte trots, det är att passera normala gränser.

[quote=73673750][quote-nick]Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-24 22:23:48 följande:[/quote-nick]

Det verkar enkelt i din värld. Vad tycker du att vi ska göra?&

Jag tror inte på straff och straffar aldrig mina barn. Men om de passerar gränser som inte ska passeras på måste man markera på ett sätt som skakar om. Gå ner i ögonhöjd, titta stint i ögonen och låt barnet se att du är arg. Använd mörk röst. Eller flytta hastigt undan barnet och säg ifrån med din bestämdaste röst. Inte massa prat, utan tydliga besked, det ska vara en så tydlig och plötslig markering att barnet förstår att något särskilt har hänt. Barn måste känna att vuxna är starka, det är du som skyddar barnet mot faror och då måste barnet känna att du är en stark vuxen som inte låter sig bli slagen. När man har markerat tydligt så glömmer man händelsen och ger barnet chansen att bli tröstad och man kan fortsätta nattning eller vad det var.

Sedan får du leka, skoja och brottas mycket med henne mycket om dagarna. Rollekar, där ni kan bygga en relation tillsammans. Barn som är i konflikt med sina föräldrar behöver brottas och leka rollekar med föräldrarna: för att lära sig hur hårt man kan ta och för att lära sig samspel. Låt henne bestämma i leken och följ henne men om hon gör dig illa så markera och sluta leken tills hon förstått att det inte var ok. Sen fortsätter ni som att det aldrig hänt. Och om du går till en psykolog så börja i den änden: problemet är att barnet slår dig (vilket inte är barnets fel men du skickar ut fel signaler på något sätt).

Ok, men om hon drämde till dig över ansiktet så blev hon inte särskild omskakad av din markering. Jag tror att du är för pedagogisk och att du inte tillåter dig att visa att du blir arg. Du måste vara autentisk. Bättre i så fall att du ryter ifrån än att hon sparkar dig på halsen, om det nu är det din dotter behöver för att förstå att du markerar en gräns. Hon blir mer traumatiserad av att slå dig än av att se dig riktigt arg.

Sedan när du leker med din dotter så ska du inte heller sitta och undervisa henne hur hon ska göra med dockan som blev ledsen. Vad är det för lek? Hon är fyra år så hon vet redan vad man bör göra om någon är ledsen, men det kanske inte är det hon vill utforska i leken. Hon kanske vill döda sina dockor. Det är bara en lek. Kanske bättre du satsar på att brottas med henne.

Något är ändå fel och antagligen ligger felet hos dig och inte hos din dotter. För hon ska inte slå dig, riva, spottas. Det är inget människor gör när de känner sig extra trygga med någon.