Jag slog mitt barn :(

Du verkar ha ett barn med temperament (har ett jag med) som behöver lära sig känsloreglering. Känsloreglering lär man sig inte genom tillrättavisningar och straff som en del skriver här.

Det här ligger i släkten, jag själv har problem med känsloreglering än. Jag försöker komma över info om hur man hjälper barn att lära sig hantera sina starka känslor. Jag tror man kan göra det största jobbet när de ännu är små och hjärnan växer som mest.

Det råd man oftast får (som jag fått från Bup) är att bekräfta känslan när den är där. Om du förstår hennes känsla och anledningen till den och talar om det så lär hon sig själv att förstå sina känslor. Det hjälper henne att reglera dem något.

Andra saker jag funderat på (och testat). När min unge blir "tokig", biter och slår både mig och sig själv, så har jag ibland bett henne att riva sönder en tidning. Att försöka stoppa känslan när den väl är där, det går inte. Att förbjuda henne att bete sig illa fungerar inte om jag inte kan ge henne ett alternativ så hon kan få ur sig allt. Det med tidningen har funkat ibland (det blir lite kul, sedan kan hon i lugn och ro lägga bitarna i papperskorgen). Ibland vill hon inte alls.

Letar efter fler metoder, någon kanske har mer knep på hur man lär barn att reglera sig?

Anonym (Trötter)

Äldre 25 Jul 11:24

#70

Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-25 11:01:53 följande:

Tack för bra tips! Du slår huvudet på spiken vad det gäller det här med känsloreglering. Vi kan ofta säga "jag ser att du är arg" och brukar då säga "man får vara arg, men man får inte slåss" t.ex. Vi jobbar mycket med det.

Hon "låser" sig ofta i känslor, det gjorde jag också som barn. Vi försöker ge henne andra verktyg och möjligheter att ta sig ur situationen. Om hon t.ex sitter och slår på sin pappa vid matbordet (det gör hon för att han har sagt till henne något - hon blir besviken på sig själv/känner sig dum och så slår hon. Säger man till henne igen då så blir det bara värre) så kan jag säga "vet du vad man kan göra om man vill göra det bra igen? Då kan man säga förlåt, så känns det bättre". Och då har hon sagt förlåt och börjat gråta.

Om hon t.ex slår efter sitt mindre syskon (för att detta har tagit något som hon ville ha) så kan jag fråga henne något för att distrahera henne. Eller sätta upp min egen hand och säga "give me five!" (att påpeka att det är fel att slåss är inte alltid det rätta, hur konstigt det än låter. Om vi går på för hårt med negativa saker så kommer vi aldrig ur spiralen. Ju mer tillsägelser - desto mer destruktivt beteende).

Att riva sönder ett papper eller liknande kan faktiskt vara ett jättebra tips! Jag vill inte mana till slag även om det skulle vara mot en kudde. Däremot att riva sönder ett papper ska jag testa nästa gång. Kanske att det liksom hjälper känslorna att komma ut på ett mer kontrollerat sätt.

Ni verkar ju göra ett jättebra jobb. Distrahera, ge alternativ osv. Det där med att berätta hur man kan göra situationer bra igen behöver jag nog göra lite mer, tack för påminnelsen.

Tyvärr blir det många låsningar hos oss också och ofta vill hon bestämma var jag ska gå, hur jag ska göra det och aldrig blir det rätt. Det gör mig jättefrustrerad och ibland blir jag lika låst; "Nej, jag gör som jag vill."

Var inte för hård mot dig själv, det är tufft. Jag försöker komma ihåg att ge mig själv lite klapp på axeln när jag hanterat nåt utbrott bra. Det gör jag inte alltid. Men jag gör mitt bästa. Mer än så kan man inte göra.

Anonym (Trötter)

Äldre 25 Jul 11:27

#72

Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-25 11:17:32 följande:

Vet du? Du är en oinbjuden gäst just nu som förpestar tillvaron.
Just nu är du vuxenversionen av min dotters nuvarande problematik. Man säger till och det gör bara saken värre. Kanske vi skulle öva på dig? Kan du kliva bort från skärmen och riva lite papper istället?

Hahaha... å Gud. Tack, den satt bra.

Jag slog mitt barn :(

INNEHÅLL