Jag slog mitt barn :(

Jag håller helt med dig här, det blir liksom överpedagogiskt och kanske kvävande för barnet. Det kan också vara så att man blir för robotlik. Barnen behöver få se att man blir skogstokig ibland tror jag, inet så att man slår dem, men verkligen visar att man blir ledsen och arg, inte bara att man tar det med ro och med len pedagogisk röst säger att "nu blev mamma arg".

Att en fyraåring är trotsig är en sak, men hon är lite för stor för att rivas och sparkas tycker jag? Det är ett totalt oacceptabelt beteende och om hon inte nyss fyllt fyra år brinner det lite i knutarna vad gäller att få stopp på det beteendet tror jag. Man får absolut blir arg och skrika och gråta, men riva och sparka sina föräldrar är verkligen inte okej. Dock tror jag situationen ovan kan handla om en sådan där överpedagogisk situation. Att försöka nå ett barn som är hysteriskt är ingen idé, låt henne skrika av sig, håll ev. om henne om hon bara springer upp ur sängen, men var beredd på att hennes kropp flaxar omkring, för det kan vara rätt irriterande att ha en person rätt upp i ansiktet som försöker "nå" en när man är helt ur balans och mest vill vara i fred. Och prata inte så mycket tror jag. Inte när hon är så där, för då kan du inte få en bra kontakt.

Som du tidigare varit inne på underlättar det nog om du är mentalt beredd på att det kan hända. Att du "ger dig på henne" i sängen  och sitter och snackar i en konflikt är en sådan situation där det är ganska naturligt att hon har lätt att komma åt ditt ansikte. Hon kan sparka dig vid hals och ansikte, hon kan slå&klösa dig i ansiktet osv....

Jag har inte skrivit att det är så normalt, men det beror också på situationen och på barnet. Jag är lärare och det finns barn där man får vara beredd på sparkar och slag om de känner sig trängda och då snackar vi om skolbarn med olika inre problem eller temperament utöver det vanliga. Är det så att barnet är väldigt vilt vissa tidpunkter får man vara beredd på sparkar och slag vid t ex läggdags, med det inte sagt att man utöver det ska hjälpa barnet att hantera sina känslor utan att sparka och slåss. Tycker man kan ta hjälp av BVC på den punkten, de har ju också barnpsykolog. Det är bra att läsa böcker, men böcker blir lätt väldigt manualliknande och kan funka dåligt om man inte tar hänsyn till en massa aspekter i tillvaron.

Det är inte för sent. Jag har curlat minhetsiga  elvaåring och hon har förvånansvärt snabbt accepterat förändrade krav nu i sommar. Tänk på att du gör henne en tjänst genom att låta henne bli självständig, det är jobbigt för henne, men hon kommer inte växa som person utan motstånd.

Det här med att hålla om när de blir som galna på kvällen tror jag är bra. Oftast bättre än att sitta vid sängkanten och prata tror jag. Jag satt ofta och höll om min dotter när hon flippade ur på dagtid också. Uttrycket "Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst", tycker jag är ganska bra. Det är ju otroligt jobbigt för barnen själva med trotsåldern också. Om man mer tänker att det är en liten människa i kris man möter, en person som är i en känslig ålder, nyss fått syskon osv, kan det vara lättare att hantera tyckte jag själv. Och när man är i kris vill man ha väldigt basala saker egentligen, man vill ha sina känslor bekräftade och känna sig älskad typ