Jag slog mitt barn :(

Jag tycker att ni låter extremt pedagogiska och lugna i ert föräldraskap, det måste vara otroligt tufft att ha barn i trotsåldern.

Min mamma har fortfarande ångest över att hon "slog" mig en gång. Jag kommer själv ihåg situationen och att jag betedde mig som ett as, men själva slaget (en inte speciellt hård handflata mot en pyjamasklädd rumpa. Ett slag i stridens hetta) hade jag aldrig kommit ihåg om hon inte själv gjort en sån grej av det. Det gjorde inte ont, och jag kände mig varken rädd eller kränkt.

Hon har inte slagit mig varken före eller efter den gången, och det finns ingenting som tyder på att du kommer slå ditt barn igen. Du reagerade och det är mänskligt. Jag förespråkar förstås inte att man ska slå barn, men det här var en olycka, och nu har ni löst det. Var inte så hård mot dig själv. :)