Jag slog mitt barn :(

Jag känner igen mig lite i detta, förutom att jag inte hade någon trasslig uppväxt. Jag har faktiskt precis idag ringt psykolog på MVC om vår son på drygt 3 år (mellanbarn) som kan vara väldigt fysisk. Han kan börja dagen med gnäll och fortsätta den så ganska länge. Vi märker stor skillnad på honom när han är hemma själv med en vuxen jämfört med när hela familjen är samlade (2 vuxna +3 barn). Då blir han helt plötsligt väldigt mammig och gnällig alt aggressiv. Det psykologen sa var, som någon här sa, att man behöver bekräfta den känslan barnet har dvs: "jag förstår att ..., men det är inte ok att slåss/sparkas". 

Jag har pratat med min man ibland om att jag upplever honom lite för hård mot kanske framförallt vår äldsta son, 5½ år. Det har hänt att jag gjort saker som jag anser vara fel, jag har klappat till mellansonen på kinden - ren känsloyttring och även "kastat" äldste sonen ner på sin säng. Min man reagerar däremot inte när jag berättar detta, han säger bara "jaha, vad vill du att jag ska säga?" När han beter sig vad jag anser fel mot barnen så säger jag till, det har hänt att jag vid enstaka tillfällen gjort det framför barnen vilket kanske inte är så klokt. Vad anser ni?
Och, snälla, jag vill inte ha några påhopp som TS fått, då lämnar jag hellre tråden.