Jag slog mitt barn :(
Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-25 22:50:58 följande:
Sen vill jag också säga att du verkar vara en kärleksfull förälder som verkligen vill ditt barns bästa, MEN det känns som att du bemöter barnet på en nivå som barnet inte förstår eller kan relatera själv till. Dina resonemang med barnet är kanske för avancerade och pedagogiska för barnets ålder och utvecklingsfas. Trotsåldern är svår inget snack om det. Men barnet behöver motstånd och klara, enkla regler. Jag tror ert barn kan vara lite förvirrad, osäker på vad som egentligen gäller o.s.v. vilket leder till en form av otrygghet. Och att denna otrygghet kan vara anledningen till att barnet är våldsamt.
1. man får inte slåss
2. om man skriker och kastar saker så får man inte vara
med 3. man får inte slå sina syskon
4. man måste lyssna
5. MAN FÅR INTE SLÅSS
Sen att vi säger det (och ryter det och visar
det) gång på gång på gång, det kan ju vara en annan femma. Slår man upp selektiv hörsel så är där en bild på ett barn (och kanske en man ;p).Jag tror absolut att det kan ligga något i vad du säger, men jag är en närvarande förälder och har lärt mig redan
från dottern var 3-4 månader när jag tappar hennes "närvaro" eller vad man ska kalla det. Jag ser om jag lagt pratet på för hög nivå. Men det är inte bara prata vi gör, vi försöker ofta visa. När vi läser en bok på kvällen (kan vara Alfons) så kan vi stanna upp och peka "titta, han gråter! han är ledsen" (inte varje gång förstås). De jobbade innan semestern dessutom mycket med känslor på förskolan, så det har varit ett hett ämne här det senaste.
Hon pratar helt flytande med stor vokabulär (började prata ordentligt redan som femmånaders - men så gick hon inte förrän hon var 14 månader. Olika barn fokuserar på olika saker). Ibland vill hon resonera kring saker och ting och kan berätta "han blir ledsen när han inte får vara med och leka" och då kan vi prata en stund om det. Så fort jag märker att hon tappat intresset så fortsätter vi läsa. Andra gånger lyssnar hon bara genom sagan.
Jag är snäll så jag ska ge dig chansen att ta dig ur detta med lite heder i behåll. Du menar förstås femtonmånaders. Ingen fem månader gammal baby kan prata. Helt omöjligt. Den här tråden är anmärkningsvärd nog utan lögner, så som sagt; du skrev naturligtvis fel och behöver bara rätta dig själv.
Det är en jättebra och viktig regel att man inte får slåss, tyvärr har du visat din dotter att man visst får slåss ibland. Blir man tillräckligt arg få man slå, i alla fall sitt barn. Att ni tummade på att aldrig slåss igen betyder inte ett dugg för flickan hon är för liten för att inse vad det innebär. Och tyvärr verkar det inte rävka med att tumma på saker, er dotter behöver hjälp och stöd för att ta sig ur den negativa spiralen med våld, och den hjälpen tror jag inte ni är kapabla att ge henne. Ni saknar verktyg, som du själv säger (vilket j*kla uttryck...). Försök få hjäp från BUP istället, ni kommer skapa ett monster annars! Ja, ni har redan skapat ett monster, men än finns det tid att ändra på det och hjälpa henne få normala barn - och ungdomsår.
Er "uppfostringsmetod" är under all kritik. Att prata med barn och vara pedagogisk funkar inte i alla lägen. Jag vet hur du menar när du vill förklara för din dotter varför du säger nej o s v, jag var likadan med sonen förut. Man vet ju hur man är själv, inte vill man bara få ett "nej", man vill veta varför det är ettt "nej"! Men man får inte öra misstaget att tala med barn som man själv vill bli tilltalad. Du säger själv i ett inlägg att barn är barn och inte små vuxna, detta gäller även deras intellekt och förmåga att utföra resonemang.
Vi har en familjeterapeut i bekantskapskretsen, jag diskuterade detta med henne och hon sade att det är ett eländenär föräldrar behandlar sina barn som små vuxna, låter dem fatta beslut, förklarar för mycket för dem etc.Barn kan inte fatta så många beslut, man ska inte lägga det på dem.
Man kan fråga om barnet vill ha en blå eller grön mössa i dag, men inte om det vill ha en mössa. Det beslutet är fattat, barnet ska ha mössa men kan få välja färg. Och så ska man tänka i alla lägen.
Jag tror ni skulle må bra av en tid på utredningshem, där personalen tittar på hur pratar med er dotter, hur ni uppfostrar henne o s v. Prata med soc om det!