Drottningen70

Äldre 25 Jul 19:01

139 svar

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

Jag skulle konstatera att han valt att återfalla, informera socialtjänsten och avlägsna mig själv och mitt barn från missbruksmiljön. Det handlar inte om att han är ond, inte älskar er utan om att alkoholberoende är en extremt stark kraft. Att han är sjuk och i mångt och mycket själv inte kan "rå för" att det blir såhär är dock inget skäl att ha överseende eller att han ej ska få uppleva konsekvenser av sitt handlande. Det MÅSTE bli konsekvenser för att det ska få ett slut.

Drottningen70

Äldre 25 Jul 19:07

#9

Anonym (?) skrev 2014-07-25 18:58:27 följande:

Tack så hemskt mycket för ditt svar! Börjar tvivla på mig själv och min "rätt" i detta när han är så övertygande. Alltid så övertygande..

Han kommer inte att inse det känns det som, han säger att han är annorlunda, han hamnar i dom där procenten som KAN dricka normalt igen. Jag försöker få honom att förstå att 1) det har gått alldeles för kort tid för att säga det. Och 2) Det har gått åt helvete alla andra gånger eftersom det är just periodalkoholism.

Han kan dricka 1 vecka, 2 veckor, 3 veckor i sträck. Varje dag. Tills jag säger stopp. 1:a veckan säger han ok men gör köper och dricker ändå. Andra veckan blir han arg och dricker oavsett och tredje så ställer jag ultimatum och då kan han lugna sig i ca 2 veckor.. Om ens det..

Nej tyvärr. Jag har ingen. Han hade en bra terapeut som han skulle träffa men har inte kommit till skott än..

Alla missbrukare är suveräna på att bli martyrer, lägga problemet utanför sig själv och att få medberoende att tvivla på om de verkligen inte överdrivet. Gå inte på det. Du har rätt. Du resonerar inte med honom utan med alkoholberoendet. Sluta debattera, det leder ingenstans i det läget. Du ska bara konstatera ATT du kommer att agera på ett visst sätt om han inte tar emot hjälp.

Nästa steg blir antagligen att han kommer att dricka en mindre mängd, för att bevisa för dig att han nu har det under kontroll, och sedan använda det för att underminera dina argument.

Drottningen70

Äldre 25 Jul 19:12

#12

Anonym (?) skrev 2014-07-25 19:05:24 följande:

Förlåt.. Men det känns väldigt överdrivet? Han har ju inte ens druckit nu utan han frågade och sa att han VILLE. Jag vet inte, men det känns inte okej att göra så. Han har visat att han vill. Sen idag blev det såhär och jag känner mig bara handfallen.

Det värsta är ilskan som han visar mig när jag säger vad jag tycker och tänker. Då är jag hans "morsa" och han får minsann inte göra NÅGONTING som han vill (hans ord) ..

Nej det är inte överdrivet. Om han väljer att dricka så måste konsekvensen bli omedelbar och bestämd. Annars kommer han och du båda att fortsätta att tänja gränserna tills du inte längre vet vad som är normalt eller ej...

En öl var ju inte så farligt.. En back med kompisarna under helgen är väl rätt normalt... Jo, han blev lite för full, men det var ju fest.. Jo visserligen somnade han i ungarnas lekstuga men det var ju en engångsföreteelse... Jo han spydde ned till grannen men barnen sov ju ändå....

Drottningen70

Äldre 25 Jul 19:37

#21

Anonym (?) skrev 2014-07-25 19:23:57 följande:

Vill inte underminera dig på något vis eller dina förslag. Men hur långt kommer jag med det..? Ingenstans. Dricker han en öl och jag kontaktar sociala så kommer dom ju bara tro att jag är helt fläng i huvudet.

Även om jag vet av erfarenhet att det inte räcker med en öl för honom.

Men tex: Vi satt i möte där och jag sa: Vad händer om jag lämnar honom då? Jag litar ju inte på honom men barnen måste ju få träffa sin far.

Soc: Mja.. Alltså lämnar du barnen till en berusad person så ser det ju inte bra ut i våra ögon.

Jag: Nej men om han dricker när jag inte är där? Ska jag bara göra random stickkontroller då eftersom jag inte litar på honom?

Soc: *hehe.. Ehhmm.. Nja... Mmm.. *Bytte ämne*

Förstår du? Finns ingen chans till att det blir en "bra" konsekvens varken för mig, honom eller barnen..

Det är ju utrett och dokumenterat att han har en beroendesjukdom, därmed inte sagt att han även med denna sjukdom inte kan träffa barnen. Det går att lösa på ett tryggt sätt. Han kan träffa dom med dig, under dagtid, eller under andra säkra former. Han dricker väl inte dygnet runt antar jag. Att däremot

Bo med och växa upp i ett missbrukshem är inget barnen ska utsättas för. Poängen i det här läget är ju mest att visa honom att det blir konsekvenser, att du och barnen inte kommer att dela hans missbruksvardag. Missbruksenheten kan jobba motiverande med honom, be någon från behandlingsstället han varit på att kontakta honom och framförallt, även om du inte lämnar honom nu, så är det bra att hans återfall dokumenteras då det kan behövas i en eventuell vårdnadstvist. Jag menar inte att du i morgon dag ska ta ditt pick och pack och flytta om han köper alkohol, men däremot tycket jag absolut att du ska åka ifrån hemmet med dina barn. Kanske nån vecka för att bo hos nån vän eller släkting så att han ser att du menar allvar. Risken är överhängande att han den vecka kommer att supa loss ordentligt och sedan skylla på att det var ditt fel som stack. Men såna saker får du inte låta styra dina val, då blir du gisslan under hans beroendesjukdom.

Drottningen70

Äldre 25 Jul 20:01

#24

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 19:45:34 följande:

Nej att bi och växa upp i det tolerar jag inte, därför skickade jag honom på behandlingen. Frågan är hur man får honom att hålla det. Om han dricker till en gång, ska jag bara sticka då? Ojoj, känner redan hur det kommer låta då.. Han kommer bli så arg.

Problemet är att han inte fattar eller vill inse att jag gör inte såhär för att jävlas. Jag gör det för att iallafall försöka rädda familjen! Försöka återuppta någonting som vi en gång hade och som vi lovade varandra i kyrkan. Jag försöker inte vara elak. Jag vill hjälpa! Jag vill så jävla mycket men han fattar inte det. Han tror att jag bara vill bestämma över honom. Ungefär som ett barn. Han förstår inte hur mycket skada han gjort. Han säger att han inte haft ett beroende. Att alla andra i behandlingsgruppen var mycket värre. Att han inte behövde gruppen utan kunde sluta själv. Därför tycker han att han kan börja nu och sen har han inga som helst problem med att sluta igen. Ta några öl och sen är det bra. SÅ resonerar han..

I min värld är det helt skevt..

Det är inte HAN som resonerar så, det är sjukdomen. Det kan vara bra att tänka på när missbrukaren i honom försöker förminska problemet och skuldbelägga dig. HAN finns nånstans därinne och det är honom du försöker rädda genom att ge klara och starka konsekvenser för misbrukaren.

Drottningen70

Äldre 25 Jul 20:29

#29

Anonym (det kan gå!) skrev 2014-07-25 20:18:03 följande:

Det går återgå till normalt drickande av alkohol efter missbruk.

Ja det stämmer att ny forskning visar att en viss procent klarar det, men du glömde att berätta att samma forskning visar att det gäller efter flera års nykterhet där man helt lagt om mönster och lärt om hjärnan. Likväl är det så att det stora flertalet INTE klarar av att återgå till ett normalitetsdrickande.

Drottningen70

Äldre 25 Jul 20:33

#30

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 20:27:37 följande:

Jo jag vet det.. Jag har även sagt det högt både till mig själv och honom..

Men HUR kommer man fram till HONOM?! HUR får man honom att förstå vad jag säger? Hur får jag honom att sluta vara dryg, elak, förbannad, irriterad, snäsig, behandla mig som skit osv osv.. ?

Sluta genast att försök hitta sätt som DU kan förändra hans beteende på. Han har informationen, han har fått verktygen genom sin behandling. Nykterheten och beteendet är upp till honom. Det enda du kan göra gäller valen om hur du vill leva och hur du vill att barnen ska växa upp. Du ska inte säga nåt du inte menar och vara konsekvent med det du säger och gör. Tjat och övertalning leder ingenstans.

Drottningen70

Äldre 26 Jul 00:00

#49

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 23:50:08 följande:

Nej jag älskar honom. För den han VAR. Här älskas inte mer eller mindre. Men det är inte lätt att bara kasta in handduken och ge upp efter allt vi gått igenom. Efter allt jag stått ut med och att han tagit tag i det genom att gå behandlingen. Att han ville ta några öl idag var ett ENORMT bakslag för mig, det har inte ens varit på tal om alkohol under dessa månader. Därför sökte jag kanske svar här.. Hur man ska förhålla sig till det. För han kan omöjligt vara den enda som blir sugen på alkohol med ett beroende. Oavsett hur mycket han ville dricka nu så gjorde han det inte.

Kanske han gör dte imorgon. Kanske nästa månad. Kanske om 3 år. Jag vet inte. Jag vet ingenting om framtiden MEN får han ett återfall så tar jag självklart barnen och går. Då har jag gjort allt i min makt för att iallafall försöka få honom nykter. Jag kan inte ändra hans tankar eller beteende nej, men jag kan försöka sporra honom och det gör jag INTE genom att packa en väska och ta våra barn när han tänker tanken och blir sugen...

Fast det är inte att han "blir sugen" som är problemet här, det kommer han att få brottas med hela livet och då är det jättebra att ha en partner som stödjer honom . Problemet är hans brist på insikt, hans skuldbeläggande av dig och hans stora övertygelse om att han är "botad" efter endast tre månaderna nykterhet. Hans inställning visar att det inte handlar om, OM han kommer att återfalla utan om NÄR. Tyvärr har han redan bestämt sig....

Drottningen70

Äldre 26 Jul 00:45

#54

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-26 00:20:19 följande:

Jo jag vet det, jag vet att det är hans insikt och hans vilja som måste finnas. Annars är det ju helt lönlöst, det är ju som att sluta röka om man inte vill. Funkar inte.

Men jag tänkte om någon kanske hade någon magisk idé om hur man får honom att komma till insikt. Jag tror, på fullaste allvar, att han saknar en del av den biten i livet. Vi har pratat om olika bokstavskombinationer eller ev någon "störning" som bordeline, aspergers osv.. Han har även tagit upp detta på öppenvården och ska ev få en utredning.

Gjorde något "personlighetstest" på behandligsgruppen där resultaten var rätt talande. Ingen/lite självinsikt och svårt att tänka framåt, se konsekvenser av sitt handlande.

Så.. Ja.. Jag vill bara hjälpa. Hjälpa honom att förstå men jag når inte fram..

Om han vill ha en utredning så måste han ha varit helt nykter ett antal månader för att den ska bli korrekt. Det kan ju vara en morot. Annars tänker jag att antabus kan vara en hjälp om han har en motivationssvacka. Många upplever det som en lättnad att man varje dag slipper fatta beslutet att ge fan i att dricka för att man KAN inte dricka med antabus i kroppen. En annan hjälp kan vara sugdämpande läkemedel, som tar udden av värsta törsten.

Drottningen70

Äldre 26 Jul 10:59

#63

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-26 10:17:06 följande:

Antabus fungerar inte att kombinera med dom stämningshöjande och antidepp han redan äter har jag läst någonstans..

Antabus går att kombinera med nästan alla andra mediciner, det är när det är andra mediciner som kan ge leverpåverkan som man ska vara försiktig. Vilka andra medicinet tar han? Om han tar mediciner som inte är lämpliga tillsammans med antabus lär det å andra sidan också vara olämpligt att dricka.

Drottningen70

Äldre 26 Jul 11:04

#64

Här kan du läsa mer om att kombinera antabus med andra läkemedel

www.1177.se/Fakta-och-rad/Rad-om-lakemedel/Lakemedel-vid-alkoholberoende/

Drottningen70

Äldre 26 Jul 11:31

#69

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-26 11:20:42 följande:

Fast antabus gör ju bara så han mår dåligt OM han dricker. det är ju inte problemet (än..)

Problemet är ju just nu att han VILL och inte förstår att det kanske inte går på ett normalt vis..

Man kan ta antabus just för att dagligen slippa kämpa mot känslan "ska jag eller ska jag inte" när man väl tagit antabusen vet man att man inte kan. Många upplever det som en stor lättnad.

Drottningen70

Äldre 26 Jul 11:37

#70

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-26 11:20:42 följande:

Fast antabus gör ju bara så han mår dåligt OM han dricker. det är ju inte problemet (än..)

Problemet är ju just nu att han VILL och inte förstår att det kanske inte går på ett normalt vis..

Har träffat många som efterfrågar antabus just för att de märker att de börjat förhandla med sig själva om att det är nog inte så farligt, en öl kan väl inte skada. Just den dagliga kampen är väldigt jobbig. Ungefär som att när man försöker låta bli att röka ständigt går med vita knogar och det är supersvårt att låta bli att tända den där ciggen efter maten eller på uteserveringen och hela ens tankar upptas av att försöka låta bli, tillskillnad från när du exempelvis sitter på ett flygplan och vet att du faktiskt inte under några omständigheter KAN röka, då blir det liksom också lättare att låta blu och du slipper brottas med dig själv.

Drottningen70

Äldre 26 Jul 12:21

#73

Anonym (kanske) skrev 2014-07-26 12:01:57 följande:

Två gånger i veckan max, vid första snedsteg så befriar du barnen från en missbrukare...

Hur dum får man bli om man tror att någon med ett etablerat missbruk efter tre månaders nykterhet kan ha minsta chans att klara av att måttlighetsdricks två ggr i veckan..,,

Drottningen70

Äldre 27 Jul 16:57

#121

Det är ju en stor skillnad på att vilja dricka i formen: Fan vad jag är sugen, hur ska jag kunna stå emot. Och att vilja dricka i formen; jag vill dricka, jag har inget problem, alla är dumma, ingen förstår mig...

Attityden gör all skillnad på om det ska gå bra eller ej framöver...

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

INNEHÅLL