Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 19:33

139 svar

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

Myling skrev 2014-07-25 19:26:50 följande:

Arg? Han borde bli ledsen för din skull, för att du fått utstå så mycket svek att du inte ens vill att han tar en öl. Ilska verkar vara en jäkligt märklig reaktion. Sorg och skam är vad han borde känna om han vore normal.

I övrigt håller jag med Drottningen70.

Ja jag frågade om det och sa att en normal reaktion vore inte ilska. Då svarade han: jag har haft skuldkänslor men dom går väl över någon gång dom också?!

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 19:45

#22

Drottningen70 skrev 2014-07-25 19:37:13 följande:

Det är ju utrett och dokumenterat att han har en beroendesjukdom, därmed inte sagt att han även med denna sjukdom inte kan träffa barnen. Det går att lösa på ett tryggt sätt. Han kan träffa dom med dig, under dagtid, eller under andra säkra former. Han dricker väl inte dygnet runt antar jag. Att däremot

Bo med och växa upp i ett missbrukshem är inget barnen ska utsättas för. Poängen i det här läget är ju mest att visa honom att det blir konsekvenser, att du och barnen inte kommer att dela hans missbruksvardag. Missbruksenheten kan jobba motiverande med honom, be någon från behandlingsstället han varit på att kontakta honom och framförallt, även om du inte lämnar honom nu, så är det bra att hans återfall dokumenteras då det kan behövas i en eventuell vårdnadstvist. Jag menar inte att du i morgon dag ska ta ditt pick och pack och flytta om han köper alkohol, men däremot tycket jag absolut att du ska åka ifrån hemmet med dina barn. Kanske nån vecka för att bo hos nån vän eller släkting så att han ser att du menar allvar. Risken är överhängande att han den vecka kommer att supa loss ordentligt och sedan skylla på att det var ditt fel som stack. Men såna saker får du inte låta styra dina val, då blir du gisslan under hans beroendesjukdom.

Nej att bi och växa upp i det tolerar jag inte, därför skickade jag honom på behandlingen. Frågan är hur man får honom att hålla det. Om han dricker till en gång, ska jag bara sticka då? Ojoj, känner redan hur det kommer låta då.. Han kommer bli så arg.

Problemet är att han inte fattar eller vill inse att jag gör inte såhär för att jävlas. Jag gör det för att iallafall försöka rädda familjen! Försöka återuppta någonting som vi en gång hade och som vi lovade varandra i kyrkan. Jag försöker inte vara elak. Jag vill hjälpa! Jag vill så jävla mycket men han fattar inte det. Han tror att jag bara vill bestämma över honom. Ungefär som ett barn. Han förstår inte hur mycket skada han gjort. Han säger att han inte haft ett beroende. Att alla andra i behandlingsgruppen var mycket värre. Att han inte behövde gruppen utan kunde sluta själv. Därför tycker han att han kan börja nu och sen har han inga som helst problem med att sluta igen. Ta några öl och sen är det bra. SÅ resonerar han..

I min värld är det helt skevt..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 20:26

#27

Anonym (Dotter till alkoholister) skrev 2014-07-25 20:01:21 följande:

Tyvärr verkar du vara väldigt medberoende då jag ser att du tar på dig ansvaret för att han ska lyckas, inte vara arg ( du kan ju ha fel tänker du förmodligen ) osv.

Tyvärr kommer jag inte göra det lättare för dig.
Exakt så som du beskriver det ovan, såg mina dagar ut hela min uppväxt. Ont i magen, kommer de, kommer inte, gör de det de säger, hur blir julafton, hur blir semestern, vågar jag gå ut och leka tänk om under tiden jag är borta osv. Hela tiden varje dag året om under min uppväxt hade jag ont i magen.

Nu var båda mina föräldrar alkoholister så jag är lika besviken på båda idag. Men jag är tyvärr helt säker på att hade den ena inte varit alkoholist och ändå valt att stanna, valt att låta min uppväxt bestå av ont i magen, så hade jag varit mer besviken och arg på den föräldern. För den föräldern är visserligen medberoende, men inte sjuk och missbrukare på samma sätt som alkoholisten.

Du kan inte göra din partner nykter. Inte på något sätt, det kan bara han göra. Du har försökt stötta och hjälpa och faller han tillbaka den här gången kanske du måste inse att han inte vill. Och då är din prioritet barnen. Han är sjuk, men ändå vuxen. Han har ett val, det har inte dina barn.

Skulle jag visa min make detta så skulle han kontra med: SE! Nu gör du såhär igen, drar mig över samma kant som hennes föräldrar! Jag är inte så! Jag har inget sånt beroende! Jag kan sluta när jag vill!

Han har inte tagit till flaskan än.. Ringde hem honom nu då jag började störtblöda (är gravid) och då kom han hem.. Men hur håller man honom från flaskan? Jag KAN inte bestämma över honom. Han blir jättearg..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 20:27

#28

Drottningen70 skrev 2014-07-25 20:01:44 följande:

Det är inte HAN som resonerar så, det är sjukdomen. Det kan vara bra att tänka på när missbrukaren i honom försöker förminska problemet och skuldbelägga dig. HAN finns nånstans därinne och det är honom du försöker rädda genom att ge klara och starka konsekvenser för misbrukaren.

Jo jag vet det.. Jag har även sagt det högt både till mig själv och honom..
Men HUR kommer man fram till HONOM?! HUR får man honom att förstå vad jag säger? Hur får jag honom att sluta vara dryg, elak, förbannad, irriterad, snäsig, behandla mig som skit osv osv.. ?

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 20:59

#32

Anonym (Dotter till alkoholister) skrev 2014-07-25 20:34:45 följande:

Precis. Du kan inte bestämma över honom, så enkelt och svårt är det tyvärr. Han väljer själv och utifrån det valet väljer sedan du hur du vill göra =(

Om jag fick snefylla varje gång jag drack, att jag började misshandla grannen tex, då skulle jag sluta dricka. Naturligtvis, det är ju det man gör. För utan spriten misshandlar jag inte grannen utan vi är goda vänner.
Den dagen jag inte kan sluta med spriten trots att jag tack vare den gör grannen illa, så har jag problem med spriten eller hur? Då är jag troligen alkoholist.

Han gör er familj illa genom att dricka. I och med att han nu vill dricka, så måste du tyvärr erkänna att problemet är oförändrat, eftersom han vill dricka trots att han gör er illa.

Jag tycker verkligen du ska gå med i en anhöriggrupp för att professionellt stöd och även råd från andra med samma erfarenheter.

Jo så fungerar ju en "normal" hjärna som inte är beroende av alkohol eller andra substanser. Du har ju så rätt i det du skriver men det känns så otroligt jobbigt att kasta bort allt kämpande, alla år, vårt äktenskap och allt vi har för att han KANSKE dricker. För att han VILL dricka och för att han ANSER att han klarar det.. Alltså, han tror verkligen att han kan klara av att dricka normalt. Önskar ni kunde höra honom. Han är så övertygad att han inte har problem längre..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 23:50

#45

Holler skrev 2014-07-25 23:15:14 följande:

Du älskar alltså denna man mer än dina barn?

Nej jag älskar honom. För den han VAR. Här älskas inte mer eller mindre. Men det är inte lätt att bara kasta in handduken och ge upp efter allt vi gått igenom. Efter allt jag stått ut med och att han tagit tag i det genom att gå behandlingen. Att han ville ta några öl idag var ett ENORMT bakslag för mig, det har inte ens varit på tal om alkohol under dessa månader. Därför sökte jag kanske svar här.. Hur man ska förhålla sig till det. För han kan omöjligt vara den enda som blir sugen på alkohol med ett beroende. Oavsett hur mycket han ville dricka nu så gjorde han det inte.

Kanske han gör dte imorgon. Kanske nästa månad. Kanske om 3 år. Jag vet inte. Jag vet ingenting om framtiden MEN får han ett återfall så tar jag självklart barnen och går. Då har jag gjort allt i min makt för att iallafall försöka få honom nykter. Jag kan inte ändra hans tankar eller beteende nej, men jag kan försöka sporra honom och det gör jag INTE genom att packa en väska och ta våra barn när han tänker tanken och blir sugen...

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 23:53

#46

jordgubbsflickan skrev 2014-07-25 22:20:43 följande:

Jag menar inget illa men HUR kan du som barn till en alkoholist veta så oerhört lite om just det???

Jag vet att du är medberoende MEN du är rent av NAIV. Hur kan du gå på alla hans förklaringar??

Varför? För att jag är naiv kanske.. För "snäll" eller för korkad. Tror att alla kan ändra sig till det bättre och ge alla en chans. Min pappa kunde. Han blev nykter när jag fick första barnet.
Min mamma kunde (tablettmissbrukare) när jag sa upp kontakten.
Sociala blev otroligt chockade att höra att pappa var nykter när vi var där på möte ang maken (ja, jag hade mycket att göra med dom när pappa drack och jag bodde hemma)

Därför tror jag. Vill tro iallafall. Även om det känns omöjligt dagar som denna.

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 23:58

#48

Anonym (Dotter till alkoholister) skrev 2014-07-25 23:49:55 följande:

TS det kan låta hemskt. Men jag vill verkligen att du tar till dig orden som sägs här om alkoholistbarn. Det kan bli så att de hatar alkoholistföräldern, men ännu värre att de faktiskt hatar dig mer eftersom du hade större valmöjlighet.

Hur mycket min pappa än försummade mig genom att skita i mig, låta mig sova på lekplatser, i lekstugor, trappuppgångar, strunta i att köra mig till skolan, låta mig vara ute hela nätterna, vara borta i veckor, bli antastad av hans alkiskompisar, våldtagen och allt därtill så har vi idag en väldigt bra relation. För att han visat ånger, för att han visat att han KAN. Idag är han nykter och världens bästa pappa. Och jag förlät honom.

Skulle mina barn börja hata mig vet jag inte vad jag skulle göra. Har skyddat dom från allt när det kommer till makens drickande. Kastade ut honom när han vari full ensam med min största. Kontaktade hans vänner och hans föräldrar när han varit full med båda. Så han skulle skämmas och få en tankeställare..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 26 Jul 00:20

#50

Drottningen70 skrev 2014-07-26 00:00:28 följande:

Fast det är inte att han "blir sugen" som är problemet här, det kommer han att få brottas med hela livet och då är det jättebra att ha en partner som stödjer honom . Problemet är hans brist på insikt, hans skuldbeläggande av dig och hans stora övertygelse om att han är "botad" efter endast tre månaderna nykterhet. Hans inställning visar att det inte handlar om, OM han kommer att återfalla utan om NÄR. Tyvärr har han redan bestämt sig....

Jo jag vet det, jag vet att det är hans insikt och hans vilja som måste finnas. Annars är det ju helt lönlöst, det är ju som att sluta röka om man inte vill. Funkar inte.
Men jag tänkte om någon kanske hade någon magisk idé om hur man får honom att komma till insikt. Jag tror, på fullaste allvar, att han saknar en del av den biten i livet. Vi har pratat om olika bokstavskombinationer eller ev någon "störning" som bordeline, aspergers osv.. Han har även tagit upp detta på öppenvården och ska ev få en utredning.

Gjorde något "personlighetstest" på behandligsgruppen där resultaten var rätt talande. Ingen/lite självinsikt och svårt att tänka framåt, se konsekvenser av sitt handlande.

Så.. Ja.. Jag vill bara hjälpa. Hjälpa honom att förstå men jag når inte fram..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 26 Jul 10:13

#61

Holler skrev 2014-07-26 00:28:56 följande:

Så alla återfall hittills är inte tillräckligt?

Fan vad jävla sur jag blir när idioter väljer bort barnen för en jävla alkis.

Skärp dig för fan kvinna!!!!!

Men va? Skrev jag inte att jag sparkade ut honom en gång? Fick in honom på psyk en gång? Berättade för soc vad han höll på med en gång?
Varenda liten gå¨ng är en g¨ng för mycket men nu behövde jag hjälp med hur jag ska hantera TANKEN han får. suget och viljan att dricka.

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 26 Jul 10:17

#62

Drottningen70 skrev 2014-07-26 00:45:33 följande:

Om han vill ha en utredning så måste han ha varit helt nykter ett antal månader för att den ska bli korrekt. Det kan ju vara en morot. Annars tänker jag att antabus kan vara en hjälp om han har en motivationssvacka. Många upplever det som en lättnad att man varje dag slipper fatta beslutet att ge fan i att dricka för att man KAN inte dricka med antabus i kroppen. En annan hjälp kan vara sugdämpande läkemedel, som tar udden av värsta törsten.

Antabus fungerar inte att kombinera med dom stämningshöjande och antidepp han redan äter har jag läst någonstans..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 26 Jul 11:16

#66

Simon 681 skrev 2014-07-26 11:12:17 följande:

Skulle ställa ett sista ultimatum om att gå med i exempelvis länkarna och att ens lukta på en vinkork är att han bryter löftet eller att eller avsluta förhållandet. Skulle nog vilja ha det skriftligt.

Skulle jag ge det förslaget skulle han lämna mig först.
Som han säger/skriker: Jag är en vuxen människa men jag får då fan inte bestämma vad jag ska göra! Får inte göra som jag vill för dig!

Jag vill inte "kväva" honom som han säger, jag vill hjälpa men han fattar inte.

Drottningen70 skrev 2014-07-26 11:04:41 följande:

Här kan du läsa mer om att kombinera antabus med andra läkemedel
www.1177.se/Fakta-och-rad/Rad-om-lakemedel/La.../

Tack!

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 26 Jul 11:20

#67

Drottningen70 skrev 2014-07-26 11:04:41 följande:

Här kan du läsa mer om att kombinera antabus med andra läkemedel

www.1177.se/Fakta-och-rad/Rad-om-lakemedel/Lakemedel-vid-alkoholberoende/

Fast antabus gör ju bara så han mår dåligt OM han dricker. det är ju inte problemet (än..)

Problemet är ju just nu att han VILL och inte förstår att det kanske inte går på ett normalt vis..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 26 Jul 11:56

#71

Anonym (kanske) skrev 2014-07-26 11:27:35 följande:

I det fallet är problemet mer att du inte förstår, hur kan du med all säkerhet säga att han inte har lärt sig sin läxa och kommer vara mer på mattan i fortsättningen?

På mattan? Alltså jag vet inte men efter fyra år av detta problem med: DENNA gången går det, jag looovar.
Tagit med min stora till stranden med 1.6 promille i blodet. Ljugit, gått bakom ryggen, undangömt osv osv.
Nej du får ursäkta men jag har väääldigt svårt att lita på att just denna gången är det annorlunda.

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 27 Jul 11:57

#115

Jag tackar alla så hemskt mycket för era synpunkter, sporrande, råd och lyckönskningar!

Betyder mycket när man inte har någon att prata med "Irl"..

Men. Jag VET att jag är skadad och har blivit väldigt medberoende. Jag vet att jag är svag inför honom, jag vet att jag levt med alkoholmissbruk i hela mitt liv, från barndomen till att jag är vuxen med egna barn. Jag vet att det gör en människa skadad för livet och att jag har väldiga tillitsproblem.

Men! Utan att ni hoppar på mig nu. Snälla.

Min make har varit och är alkoholist som håller på att tillfriskna. Han har inte druckit än, inte efter senaste behandlingen. Jag har lovat honom att finnas och stötta om han bara är ärlig och nykter.

Dom flesta här skriver lämna.

Men då funderar jag.. Jag skulle lämnat för längesedan isåfall. Varför ska jag lämna nu? När han VILLE dricka men inte gjorde? När det var enbart tanke och inte handling?

Han har inte druckit än. Han har "bara" pratat om det.

Han är beroende och har således ett sug. Att han inte förstår det själv var anledningen till att jag startade tråden. Hur jag ska handskas med dessa demoner som kommer och går men inte har gjort någon "skada" än i form av handling?

Ge upp allt bara för tankens skull när vi gått igenom så mycket..?

Det finns fler beroende han har som jag inte skrev i början då dessa skadade honom så hårt att jag tror att han hellre kapar av sig armarna än börjar med den skiten igen.

Just nu var det alkoholen och tanken att han ville dricka..

Vill bara att ni förstår det, han har inte druckit men ville och hur skulle jag hantera det..?

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 28 Jul 12:34

#131

Anonym (lämna...) skrev 2014-07-27 23:08:14 följande:

Åh du har så rätt. Jag beklagar beslutet du behövt ta, men du har så jävla rätt. Och jag känner/kände precis samma. Han ska inte få förstöra henne (jag grät nästan när jag läste ditt inlägg).

TS - läser du det här? Lämna, i alla fall för en period. Lämna helt, under en längre tid. Prata inte med honom, eller hans familj, eller någon som känner honom. OM han kan vara den man du vill ha, OM det är möjligt att ni kan ha hela framtiden tillsammans så kommer ni ha det även om ni lever ett eller ett par år helt avskilda från varandra. Och du kommer må så mycket bättre under tiden.

Men jag kan inte lämna! Vem skulle då ha koll och veta vad han gör när han är med barnen? Ingen. <och trots allt han gjort så älskar jag honom.

Han drack inte i fredags, han har inte druckit nu heller. Han har inte ens nämnt det. att han sa det att han ens frågade, fick mig att tappa hoppet. Men han gjorde ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra.. Om jag ska visa honom denna tråden? Om jag ska ställa ultimatum NU helt out of the blue eller om jag ska invänta nästa gång han vill och säger att han inte har problem.. Jag vill inte vänta, jag vill inte ha ont i magen och jag vill inte lämna för då vet jag att han tar till flaskan. Jag är den enda som finns och stoppar..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 28 Jul 14:17

#133

molly50 skrev 2014-07-28 13:41:29 följande:

Du kan alltid prova att ställa ultimatum och be honom att visa att han verkligen har för avsikt att vara nykter nu eller så går du och tar barnen med dig.

Hur tror du att han skulle reagera om du visade honom tråden?
Kanske skulle han känna hur fel ute han är om han får se allas åsikter här.

Mattias och Hannah.

Hur jag tror att han skulle reagera? Han skulle gå bananas . Uttrycka sig ungefär såhär: Varför gör du så?! Dom känner inte mig! Helt främmande människor som ska sitta och uttala sig om mitt liv och vad jag kan och inte kan! Dom fattar ingenting!

Ungefär så tror jag.. Sen skulle han gå ut på promenad och jag skulle försvara mig med att säga att jag behöver skriva av mig, få input från andra och be om ursäkt om jag sårat honom..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 28 Jul 17:01

#135

molly50 skrev 2014-07-28 16:08:36 följande:

Att försöka lägga skulden på andra är ganska typiskt för en missbrukare.
Och själv hade jag aldrig stått ut med något sådant.

Hur tror du han skulle reagera om du ställer ett ultimatum och ber honom att söka hjälp för sitt beteende eller så lämnar du honom?
Tror du han skulle gå bananas då med?

Mattias och Hannah.

Jo jag vet :/ pappa gjorde samma och jag brukar bara bemöta det med att skaka av mig och försöka förklara men det går inte in. Så oftast ger jag bara upp och ber om ursäkt istället.

Jag har gjort det men då handlar det om att missbruka. Inte enbart tankar om att dricka igen. Skulle jag förbjuda tankarna så skulle han känna sig kvävd, skulle nog vem som helst göra..

Beteendet kan jag heller inte göra så mycket åt känner jag, enbart han kan ju ändra på det men då gäller det att han förstår och inser vad jag menar. Det är någonstans där det brister eftersom han inte förstår utan enbart tror att jag är jävlig. Drar jag upp gamla saker som han tyckte DÅ att jag var "jävlig" över så inser han nu att jag bara ville hjälpa.

Men just för stunden, just när han är "inne" på ett spår tänker han enbart på hur elak jag är.. Så svårt att förklara men man känner sig rätt liten och överkörd då man enbart vill hans bästa.

Jag älskar honom och skulle bli helt förtvivlad om han valde att dricka igen och jag får ta barnen och gå. Det ultimata är om han lovar, står vid sitt ord och verkligen visar att han älskar oss mer än missbruket..

Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 29 Jul 18:55

#137

Anonym (Känner igen mig) skrev 2014-07-29 17:56:50 följande:

Men herregud människa! Du stoppar inte, du underhåller hans livsstil. Du låter honom bete sig hur han vill. Du väljer din man före dina barn, det är inte svårare än så, och det är uselt. Oavsett din bakgrund så har du ett ansvar för dina barn. Deras behov ska gå före dina. Det spelar ingen roll hur mycket du älskar honom, om du så ska leva ensam resten av ditt liv ska dina barns trygghet komma i första hand. Du håller som bäst på att fostra dina barn till otrygga osjälvständiga vuxna som kommer att bli lika medberoende som du. Har du inte lärt dig nånting?? Jag blir rent förbannad när jag läser ditt svar.

Okej. Vad tycker du är bäst då?

1) Att barnen är med oss båda och han är nykter?

Eller:

2) Att han har barnen själv och kanske är onykter?

Jag röstar för första alternativet för nykter är han nu med mig som säger nej.

Och nej, ta barnen från en pappa som har en tanke på att dricka alkohol håller inte. Inte ens soc kan gå in där och säga något om det. Har redan frågat.

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

INNEHÅLL