Lämna infertil sambo?
Jag undrar lite hur du skulle känna om din livs kärlek lämnade dig om problemet var omvänt, om dina ägg inte dög? Skulle du då känna att det var Ok bara?
Jag tänker att spermiedonation är ju ett jättebra alternativ om mannen inte har spermier, liaväl som äggdonation är ett jättebra alternativ om kvinnans ägg inte är dugliga. Precis som jag tycker att par som inte kan få biologiska barn borde få möjlighet att få embryodonation om man vill det.
Vården i Sverige är fantastisk och jag kan för mitt liv inte förstå varför man skulle tycka det är så otroligt viktigt att det är just en specifik mans spermier? Han är ju med dig hela vägen genom graviditeten, du kommer bära ett barn (om du har tur och allt fungerar för dig) som ni skapat tillsammans. Det är inte hans lilla simmare, men det är ju NI som gjort det tillsammans?!
Jag är lite till åren kommen och har inte förrän nu träffat min livpartner. Han är perfekt för mig! Vi började försöka för över ett år sen på riktigt. Innan dess var det mer halvhjärtat. Jag blev gravid på 6:e försöket och lyckan var total. I vecka 19 förlorade vi vår bebis och nu försöker vi igen. Sorgen efter förlusten var oändlig och hade jag inte haft honom vid min sida så vet jag inte vad jag gjort.
Han är min man, min karl, min partner in crime! Blir jag mamma är det med honom jag får barn och förblir jag barnlös är dte med honom jag är barnlös. Vi påbörjar troligen IVF till hösten privat, vi är otroligt glada över att vi har varann!
Så mitt svar till dig är att du ska prata med din partner och kolla upp era alternativ. För sanningen är den att när det kommer till kritan kan det vara så att du har väldigt svårt att behålla en graviditet om du skulle bli gravid med nån annan, det är inte säkert att bara för att du byter partner att allt funkar klockrent. Så tänk efter före du lämnar din partner för en sån sak, vem säger att du hittar en ny som vill ha barn och som du vill ha för resten av livet?
Nä, kamma till dig och vänd på frågan. Om du vill ha barn så gärna och det visar sig att du inte kan, är det då helt ok för din man att söka sig vidare trots att det finns hjälp att få?