Nej. Men sen så var jag inte dödskåt när jag träffade honom först heller, utan föll mest för hans underbara personlighet.
Min kollega däremot blir jag plaskvåt utav att bara tänka på. Vet inte varför jag fungerar så...
Nej, han vet inte. Eller han har ju förstått att jag inte är så attraherad av honom eftersom vi har sex så sällan och jag har oftast ursäkter och han tycker att jag är disträ under själva sexet, men han vet inte hur illa det är
Ni har inte funderat på att skaffa gymkort tillsammans? Jag och min man funderar på det men då behöver vi barnvakt och det är inte alltid så lätt att få tag på. Rör han på sig på något sätt annars förutom promenader? Hur mycket har han gått upp i vikt? Min man var underviktig när vi träffades och hade ett bmi på 16 vilket är alldeles för lite men nu är hans bmi kring 27-28 istället och det är ju en enorm skillnad. Tror att han skulle passa bäst kring 21-22 med tanke på hans kroppsbyggnad i övrigt.
För mig låter det fullt naturligt att man får avsmak om ens partner går upp i vikt, börjar lukta svett och får äcklig andedräkt. Det är dom tre sakerna jag avtänds av mest.
Om du vet med dig att det enbart är dessa sakerna så är det inte alls ytligt, bara normalt. Och du borde omedelbart tala om det för honom. Annars kommer du börja må riktigt dåligt till sist
Det var jag som skrev ovanstående.
Det var jag som skrev ovanstående.
Tack för tipset!
Ska försöka komma över boken och titta i den.
Samtidigt tror jag att en del av problemet för mig är att jag gärna tänker och försöker analysera saker och ting istället för att jag verkligen känner efter. Vill gärna hitta logiskt meningsfulla förklaringar, men fastnar i ältande eftersom känslor inte är logiska alltid.
Så på något sätt behöver jag hitta ett sätt att känna och jobba direkt med mina känslor, utan att förnuftet hela tiden ligger i vägen.
Vi har varit ett par i 15 år och om det är något jag lärt mig är att närhet och sex gör att man vill ha mer. Om du vill ge det en chans så får du nog göra lite "våld" på dig själv. Jag tycker duschen är super då är man våta och rena kan tvåla in varandra om man vill och ha skönt oralsex och eventuellt avsluta bakefrån tex.
M
Det är lika jobbigt i början men sedan efter ett tag så tar de fysiska känslorna över och det går ganska bra men det är ju inte så fint och romantiskt precis, ingen ögonkontakt och så :/ Jo han tycker att jag är ganska tråkig sexuellt och att vi borde jobba på det... men det är ju inte det som är felet liksom. Han vill ha sex länge och dra ut på det... medan jag mest bara vill göra det fort så att det är över sedan. Nu var det länge sedan sist så jag behöver antagligen göra det ikväll eller imorgon...
Jag kan inte med att säga att jag inte tänder på honom, det skulle krossa honom... så jag biter ihop och hoppas på att det blir bättre av att han går ner i vikt och att han lyckas den här gången. Annars vet jag inte... Han har försökt många gånger tidigare och misslyckats och bara gått upp mer... Den här gången har jag sagt att jag också behöver gå ner lite i vikt och att vi ska göra det tillsammans och hoppas att det hjälper. Jag är egentligen smal men skulle det fungera så är det värt det.
Vill förresten säga tack till alla som delar med sig på ett så fint sätt! Det betyder mycket
Och ni får hemskt gärna fortsätta att dela med er av tankar och erfarenheter! :)
Det jag tycker med duschen är att nakenheten är naturlig och sen kan ni ju säga att det är dig fokuset ska vara på, han får tvåla in dig och ge dig oralsex tills du känner dig kåt nog för penetrerande sex tex. Första gången behöver du inte ge något tillbaka utan det ska väcka din lust. Annars kan nu ju avsätta tid bara för att ligga nära varandra låt honom hålla om dig utan krav på mer säg till om han får smeka dig, om han får stånd så försök att känna dig åtrådd även om ni inte gör något åt det just då.
Känner igen mig så mycket i tådstartaren!
Men min man har varken gått upp i vikt eller skiter i sin hygien. Men pga av respektlöshet och att han kör ett eget race, fick mig att tappa lusten helt och hållet! Jag känner inte ens för att ha sex eller så! Jag vill ha närhet, utan något som helst sexuellt med i bilden. Men min man vill ha sex varenda dag och vill jag inte, nää, då är det surt och allt ska vara på mina villkor! Han kläckte ur sig att nu när jag inte vill, så kan han ligga ovanpå och köra! Allt detta tjat har verkligen fått mig att tappa mer av lusten och blir äcklad av honom! Kan även helt plötsligt få ett finger uppkört, han vet min önskan, men skiter totalt i den!
Jag tror du behöver tänka på vad du vill och hur du vill ditt liv ska se ut! Ni kanske "drar" ner varandra? Hoppas du kommer underfund med allt styrke kramar till dig!
Har inte mått psykiskt dåligt men efter yngsta dottern var född så tog det några månader innan vi hade sex igen och då kändes det plötsligt främmande men jag ville ju vilja så jag körde över mig själv lite och första gången fick han massera mig ( det brukar han göra även utan att förvänta sig sex) och sen in i duschen och där fick han tvåla in mig och ge oralsex tills jag var riktigt kåt. Jag tycker inte övervikt är ett problem, är själv smal och ser bra ut men min man har alltid varit överviktig men är snällast och underbarast i världen och är fortfarande så glad över att fått mig. Sen andedräkten måste man ju kolla upp varför han luktar illa om han borstar tänder och så.
Det måste vara hemskt jobbigt att ens partner är på en och tjatar om sex hela tiden.
Vill förtydliga att min man inte pressar mig på nåt vis. Han är väldigt taktfull på det viset.
När jag pratar om att göra våld på mig själv så menar jag inte att jag ska tvinga mig till vad som helst utan snarare pressa mig att gå lite längre.För delvis tror jag att det ligger mycket i att avhållsamhet kan föda avsmak medan närhet kan göda lusten.
Och försöker jag inte tänja gränserna så vet jg ju inte var de går.
Men, samtidigt är det bekvämast att fortsätta att inte vara så nära. Jag känner mig ju tryggast i det.
Jag tog tjänstledigt i våras och bodde på annan ort. Det gav mig den distans och de nya intryck jag behövde för att kunna känna efter och våga lita på vad jag själv ville - och ta beslutet att skilja mig.
Vi skilde oss i slutet av våren och jag har inte ångrat mig. Även om jag fortfarande tycker att min exmake är en fin människa så vill jag inte längre leva med honom.
Jag kan tänka tillbaka på fina stunder som vi haft men ser samtidigt att vi inte skulle kunna komma tillbaka dit.
Ett tips till er som känner igen er i situationen är att försöka ge er själva distans. Antingen genom att - om möjligt - befinna er på annan ort i alla fall då och då, eller (åtminstone) försöka träffa och prata med fler människor, både vänner och nya bekantskaper. Bara för att vidga era vyer. Det är så lätt att snäva in sina tankar och tro att den situation en lever i är så en måste ha det för all framtid.
Kram till er
Gratulerar till ditt beslut och att du är tillfreds med det. Vissa saker som gått sönder går inte att laga och det kan vara lättare för alla att börja om då, även om jag också ser fördelar med att kämpa ett tag om man fortfarande tycker om varandra.
Lycka till med ditt nya liv!!
För mig har det snarare blivit värre. Vi hade ett sexlöst förhållande ett tag, sedan träffade jag en kille på en fest som jag föll handlöst för och blev kär. Försökte stå emot frestelsen men misslyckades ett par gånger. Berättade för min man om det och även min motvilja för sex och vi grät tillsammans i en vecka. Jag slutade träffa den nya och skulle försöka fixa det med min man. Vi skulle reda ut vad motviljan beror på. Men det är svårt när han kommer nära och ens kropp skriker nej! och så ser han hoppfull ut och frågar om det känns bättre nu...? Det är så hemskt och jag vet inte hur jag ska klara detta. Har gett mig själv en månad att reda ut mina känslor och sen ta ett beslut och under tiden inte träffa den nya. Men hur gör man? :( Min man har bra hygien, lite mage men inte mer än så. Jag vet inte varför jag känner så här, vill inte göra det :( Men min man ska inte behöva leva i ett sexlöst förhållande heller. Vi hade sex senast igår och det gjorde mest bara ont för jag blev inte våt och började nästan gråta (men jag dolde det för honom) pga att jag eg inte ville. Har fortfarande lite ont. Nu tänker jag inte ha sex mer med honom om inget förändras så att jag verkligen vill. Men han går runt och säger hur söt och sexig och fin jag är, ger mig presenter etc och det får mig att må ännu sämre. Till råga på allt blir jag förflyttad till en ny arbetsplats snart så allt blir nytt på den fronten. Usch.
För mig har det snarare blivit värre. Vi hade ett sexlöst förhållande ett tag, sedan träffade jag en kille på en fest som jag föll handlöst för och blev kär. Försökte stå emot frestelsen men misslyckades ett par gånger. Berättade för min man om det och även min motvilja för sex och vi grät tillsammans i en vecka. Jag slutade träffa den nya och skulle försöka fixa det med min man. Vi skulle reda ut vad motviljan beror på. Men det är svårt när han kommer nära och ens kropp skriker nej! och så ser han hoppfull ut och frågar om det känns bättre nu...? Det är så hemskt och jag vet inte hur jag ska klara detta. Har gett mig själv en månad att reda ut mina känslor och sen ta ett beslut och under tiden inte träffa den nya. Men hur gör man? :( Min man har bra hygien, lite mage men inte mer än så. Jag vet inte varför jag känner så här, vill inte göra det :( Men min man ska inte behöva leva i ett sexlöst förhållande heller. Vi hade sex senast igår och det gjorde mest bara ont för jag blev inte våt och började nästan gråta (men jag dolde det för honom) pga att jag eg inte ville. Har fortfarande lite ont. Nu tänker jag inte ha sex mer med honom om inget förändras så att jag verkligen vill. Men han går runt och säger hur söt och sexig och fin jag är, ger mig presenter etc och det får mig att må ännu sämre. Till råga på allt blir jag förflyttad till en ny arbetsplats snart så allt blir nytt på den fronten. Usch.