Min son utreds för autism!
emelieh87 skrev 2014-07-27 20:46:13 följande:
Puffar upp tråden:)
Inlägg från: Ugglan87
|
-
Jag har en son på snart 4 år som fick diagnosen för några månader sedan. Kul att prata med andra i liknande situationer. Vad har din son för typiska autistiska drag som gör att ni misstänker autism?
-
Okej, jag känner igen mycket av det du säger om min son. Han har aldrig haft problem med höga ljud eller om man rör vid honom, men han har alltid varit ointresserad av andra barn, söker ingen kontakt med dem överhuvudtaget och tittar inte ens på dem. Med vuxna går det däremot bättre. Hade ett språk förr , iaf 2-3ordsmeningar, när han var runt 2 år men det försvann efter några månader. Är rätt vanligt det med , att barn med autism "tappar språket". Numera kommer det nån tvåordsmening nån gång ibland men det är mest bara ord och ljud, han har som sitt eget låtsasspråk. Svarar inte på tilltal, svarar inte ja och nej, varken nickar eller skakar på huvudet. När han var yngre då han hade mera språk kunde han vinka ibland och var mer "med" liksom, men det försvann i och med att språket försvann. Numera har han dock börjat vinka ibland igen. Samma här så är bilar hans stora intresse, han placerar dem gärna på rad efter varandra och har inte mycket till fantasilek med dem. Har börjat förstå enkla uppmaningar mera , som att ställa skorna på hyllan, sitt ner, osv. Men kommunikationen är det stora problemet med honom, att få honom att förstå vad man menar och säger, osv.emelieh87 skrev 2014-07-28 21:21:35 följande:Sonens pappa(mitt ex) har länge "klagat" över att sonen inte är som "alla andra" men jag har förnekat och försvarat. Han är bara lite sen att prata har jag sagt. Innerst inne har nog även jag märkt av något egentligen men man har ju inget att jämföra med när det är första barnet. Han är snart 3år och pratar inte ett endast ord och har aldrig gjort. Han leker inte med andra barn, varken på förskolan eller hemma när vi träffar vänner. Han vinkar inte, skakar inte på huvudet och pekar inte. Han är svår att få riktig ögonkontakt med, söker sig aldrig till barn eller kvinnor. Bara mig, annars är det äldre killar/karlar. Han har sina bilar som är i stort sett det enda han leker med, har aldrig sett honom leka tillexempel en roll lek. Tar timmar för honom att somna på kvällarna. Tycker det är jätte jobbigt med vissa ljud tillexempel skällande hundar och gråtande lillebror. Alltid varit känslig för på och avklädning och blöjbyten. Förstår inte, eller ger iaf ingen respons på typ "gå och hämta bollen" var är lampan"? Också vidare. Oj va långt detta blev:)
Lystrar din son till namnet? Det var det första tecknet jag märkte med min son, han var i sin bubbla och svår att få kontakt med. Tittade aldrig när man ropade på honom, men nu har även det blivit mycket bättre.
Hoppas allt går bra under utredningen! -
Själva utredningen gick relativt fort, påbörjade den i mitten av februari och fick diagnosen 1 april. Skulle egentligen fått den precis en månad efter men psykologen fick förhinder så var tvungen att skjutas upp. Har ni nyss påbörjat eran?emelieh87 skrev 2014-07-28 22:08:25 följande:
Hur lång tid tog det innan han fick sin diagnos?
-
Okej. Ja min son lystrade aldrig till namnet när han var yngre, numera gör han det oftast. Men när han var mindre lyssnade han bara till sånt som var intressant för honom, om man t ex ropade "glass" eller "choklad". :) Okej, ja vi kollade också hörseln på sonen men där var det inga problem alls.emelieh87 skrev 2014-07-28 22:16:44 följande:
Jag tror att han vet vad han heter, men han ger ingen respons på det oftast. Ibland kan han titta mot mitt håll när jag försöker prata men det beror på situationen och jag tror det mest är att han hör ett ljud. Vi har varit och kollat hörseln tre gånger och dom tror att han eventuellt kan ha en svag nedsättning, men så svag så det inte ska kunna påverka hans förmåga att prata. Därför har vi nu gått vidare med en autism utredning.
-
Okej.. har personalen sagt att det inte funkar med honom? hur har de uttryckt sig då? Det är ju deras uppgift att utgå från hans behov och hjälpa honom, det är de skyldiga till. Hade min son på en "vanlig förskola" först, men har nu bytt till en annan förskola där han är på en specialpedagogisk avdelning med 7 barn i gruppen på 5 personal. Det finns ju så otroligt mycket mer tid för dem, sen är de mer utbildade också så de kan hjälpa honom på ett annat sätt. Är glad för att jag bytte.emelieh87 skrev 2014-08-02 14:03:46 följande:
Nu är jag hemma med nyfödd bebis så han har sommarlov från dagis, tänkt att han ska börja där efter vi kommit hem i september igen. Men personalen har flera gånger sagt att dom inte tycker det funkar med sonen där så jag vet inte hur jag ska göra. Ha honom där eller ha honom hemma och vänta på en diagnos och en eventuell resurs till förskolan
-
Okej, ja det värsta är ju att de säger det anklagande, de borde snarare förstå att han kanske har nån form av problematik och utmana sig själva med att hjälpa honom. Var en förskollärare till min son också som sa det riktigt anklagande förut, man blir så förbannad. Nu går han som sagt på en specialpedagogisk avdelning och all personal där är såå bra, han får så mycket beröm för allt han gör. Förut fick man ju bara höra problem på den andra förskolan... Jobbar själv som förskollärare så.. Nej man vill ju verkligen vara nöjd med fsk! Hoppas det löser sig till det bästa för er.emelieh87 skrev 2014-08-02 14:24:31 följande:
Att dom inte förstår honom, att han är svår att få med i aktiviteter, att han får utbrott när dom ska klä på honom, att han leker inte med andra barn, att han inte lyssnar. Faktiskt i en rätt anklagande ton ibland så det känns som det är mitt fel allting. Orten han går på nu har bara det dagiset, och dit vi ska flytta tror jag också det bara finns en förskola. Ska kolla upp i staden vi jobbar om det finns bättre alternativ där. För där han går nu är inte alls optimalt tycker jag. Stor barngrupp med bara småbarn och lite personal.