hur gör man när ens sambo inte vill prata. inte ens när man ber??

Jag har varit exakt likadan som du beskriver din sambo. För min del handlade det om, precis som Anonym (K) skrev ovan, att jag inte kännt mig tillräckligt trygg och inte velat 'bjuda' på mina känslor och tankar pga det. Min dåvarande pojkvän blev skogstokig på mig (förståeligt) men jag kunde liksom inte komma ur det. Blev helt låst. Under tiden som jag var tyst fick jag mer och mer panik över allt hemskt som skulle hända om jag sa något, vilket alltid i mitt huvud slutade med att min dåvarande skulle göra slut med mig. Så jag satt där tyst och tänkte att så länge jag inte sa något kunde konflikten inte bli värre och vi skulle fortsätta vara ihop = win. Blev såklart inte något win av det där och jag fattade ju att det var fel, men kunde som sagt inte hjälpa det. Blev ett halvår i terapi för mig där jag fick lära att jag faktiskt kan säga min åsikt/bråka med en partner utan att det betyder att vi gör slut. I slutet av vår relation blommade jag ut ordentligt och sa ifrån ordentligt när det behövdes, då var jag så trygg i vår relation och med mig själv att jag äntligen vågade. 

Idag är jag tillsammans med en annan kille som är helt fantastiskt underbar och jag märker att jag faller tillbaka lite i samma gamla mönster. Jag har svårt att våga lita på att han finns kvar även om jag säger/gör dumma grejer (som vi alla gör) och därför kan det vara lätt att välja alternativet 'vara tyst'. Nu vet jag ju däremot hur jag ska göra för att bryta mina hjärnspöken så med lite tålamod får jag ut mig det jag behöver säga. 

Nu vet jag ju inget om er relation, men om hon har problem som grundar sig på en otrygghet kan hon behöva hjälp av en professionell att bryta sina invanda mönster, jag klarade det inte själv ialla fall. Hon kan även, som Anonym (K) skrev ovan, behöva höra från dig 'Jag finns här även om du säger något som jag inte tycker om nu. Jag stannar ändå.' Sånt som borde vara uppenbart kanske inte är det för henne, då kan det hjälpa att du säger det. 

Tilläggas kan att jag verkligen inte uppfattas som en konflikträdd person av min omgivning, eller av mig själv. Snarare tvärtom. Jag är högljud och säger alltid min åsikt, deltar i diskussioner och tar stor plats i sociala umgängen. Det är bara i lägen där jag i en kärleks-relation stöter på en konflikt som jag låser mig och blir världens osäkraste typ. Sjukt störigt... :P